BF September 2018

Hej,

Jag trodde jag skulle få vänta längre än de flesta i denna tråd, bf 21/9 och jag trodde bergis att jag skulle gå över tiden några dagar. Men så fel jag hade... Här kommer min förlossningsberättelse:

Klockan halv ett på natten mellan 5e och 6e september vaknar jag och skulle som vanligt gå upp på toa. När jag sätter mej upp i sängen rinner ca 1 dl vatten ut, jag trodde jag kissade på mej. Det fortsätter sippra ut vatten och jag känner mej mest förvirrad, är det verkligen vattnet, känns helt overkligt. Jag väcker mannen och säger att jag inte vet om det är vattnet eller ej, vi ringer till förlossningen och de ber oss komma in på en koll eftersom bebisen inte var helt fixerad vid senaste kontrollen. På förlossningen kan de snabbt konstatera att det är vattnet och vi får åka hem och invänta värkarna. (Fick tid för igångsättning kl 8.00 den 8/9 om inget hände innan dess.) Kändes fortfarande bara overkligt, jag hade bara vanliga förvärkar och kände mej som vanligt.

Såklart gick det inte att somna om och kl 5 började värkarna komma. Det blev alltmer smärtsamma under dagen, men aldrig helt regelbundna så jag kämpade på hemma. Klockan 15 tog jag en dusch och när jag kände i slidan var det något stort och väldigt hårt där. Jag fattade ingenting, kan det vara huvudet? Vi ringde förlossningen, de sa att det verkade osannolikt att det var huvudet men att jag fick komma in på en koll om jag ville. Vi åkte in och när jag stapplade in på förlossningen kunde de konstatera redan i korridoren att det var nära, de undersökte och jag var 9 cm öppen! 2,5 timmar senare kom bebisen ut med ett skrik. Krystarbetet var den jobbigaste biten för mej, till slut fick de klippa lite för att få ut bebisen, men det lilla livet mådde bra hela tiden och nu är vi en mycket lycklig familj tillsamman!

Jag hoppas att det ska gå bra för alla er andra med era förlossningar. Mitt bästa tips är att jobba med andningen, öva innan, det hjälpte mej otroligt mycket, speciellt då det inte fanns tid för bedövning eller att lära mej hur lustgasen fungerade. Och tänk på målet, bebisen är värd alla smärta och ansträngning!

Lycka till!

Hej,

Jag trodde jag skulle få vänta längre än de flesta i denna tråd, bf 21/9 och jag trodde bergis att jag skulle gå över tiden några dagar. Men så fel jag hade... Här kommer min förlossningsberättelse:

Klockan halv ett på natten mellan 5e och 6e september vaknar jag och skulle som vanligt gå upp på toa. När jag sätter mej upp i sängen rinner ca 1 dl vatten ut, jag trodde jag kissade på mej. Det fortsätter sippra ut vatten och jag känner mej mest förvirrad, är det verkligen vattnet, känns helt overkligt. Jag väcker mannen och säger att jag inte vet om det är vattnet eller ej, vi ringer till förlossningen och de ber oss komma in på en koll eftersom bebisen inte var helt fixerad vid senaste kontrollen. På förlossningen kan de snabbt konstatera att det är vattnet och vi får åka hem och invänta värkarna. (Fick tid för igångsättning kl 8.00 den 8/9 om inget hände innan dess.) Kändes fortfarande bara overkligt, jag hade bara vanliga förvärkar och kände mej som vanligt.

Såklart gick det inte att somna om och kl 5 började värkarna komma. Det blev alltmer smärtsamma under dagen, men aldrig helt regelbundna så jag kämpade på hemma. Klockan 15 tog jag en dusch och när jag kände i slidan var det något stort och väldigt hårt där. Jag fattade ingenting, kan det vara huvudet? Vi ringde förlossningen, de sa att det verkade osannolikt att det var huvudet men att jag fick komma in på en koll om jag ville. Vi åkte in och när jag stapplade in på förlossningen kunde de konstatera redan i korridoren att det var nära, de undersökte och jag var 9 cm öppen! 2,5 timmar senare kom bebisen ut med ett skrik. Krystarbetet var den jobbigaste biten för mej, till slut fick de klippa lite för att få ut bebisen, men det lilla livet mådde bra hela tiden och nu är vi en mycket lycklig familj tillsamman!

Jag hoppas att det ska gå bra för alla er andra med era förlossningar. Mitt bästa tips är att jobba med andningen, öva innan, det hjälpte mej otroligt mycket, speciellt då det inte fanns tid för bedövning eller att lära mej hur lustgasen fungerade. Och tänk på målet, bebisen är värd alla smärta och ansträngning!

Lycka till!

Hej,

Jag trodde jag skulle få vänta längre än de flesta i denna tråd, bf 21/9 och jag trodde bergis att jag skulle gå över tiden några dagar. Men så fel jag hade... Här kommer min förlossningsberättelse:

Klockan halv ett på natten mellan 5e och 6e september vaknar jag och skulle som vanligt gå upp på toa. När jag sätter mej upp i sängen rinner ca 1 dl vatten ut, jag trodde jag kissade på mej. Det fortsätter sippra ut vatten och jag känner mej mest förvirrad, är det verkligen vattnet, känns helt overkligt. Jag väcker mannen och säger att jag inte vet om det är vattnet eller ej, vi ringer till förlossningen och de ber oss komma in på en koll eftersom bebisen inte var helt fixerad vid senaste kontrollen. På förlossningen kan de snabbt konstatera att det är vattnet och vi får åka hem och invänta värkarna. (Fick tid för igångsättning kl 8.00 den 8/9 om inget hände innan dess.) Kändes fortfarande bara overkligt, jag hade bara vanliga förvärkar och kände mej som vanligt.

Såklart gick det inte att somna om och kl 5 började värkarna komma. Det blev alltmer smärtsamma under dagen, men aldrig helt regelbundna så jag kämpade på hemma. Klockan 15 tog jag en dusch och när jag kände i slidan var det något stort och väldigt hårt där. Jag fattade ingenting, kan det vara huvudet? Vi ringde förlossningen, de sa att det verkade osannolikt att det var huvudet men att jag fick komma in på en koll om jag ville. Vi åkte in och när jag stapplade in på förlossningen kunde de konstatera redan i korridoren att det var nära, de undersökte och jag var 9 cm öppen! 2,5 timmar senare kom bebisen ut med ett skrik. Krystarbetet var den jobbigaste biten för mej, till slut fick de klippa lite för att få ut bebisen, men det lilla livet mådde bra hela tiden och nu är vi en mycket lycklig familj tillsamman!

Jag hoppas att det ska gå bra för alla er andra med era förlossningar. Mitt bästa tips är att jobba med andningen, öva innan, det hjälpte mej otroligt mycket, speciellt då det inte fanns tid för bedövning eller att lära mej hur lustgasen fungerade. Och tänk på målet, bebisen är värd alla smärta och ansträngning!

Lycka till!

Åh vad härligt!

Ett stort grattis till er alla.

Tänker på att bebis inte var fixerad, det är inte min heller och det känner jag oro över. Kunde ni åka egen bil, du behövde inte ligga ned efter vattnet gått? Min bm rådde mig att inte vara uppe utan lägga mig och ringa förlossningen om vattnet går utan värkar. Det är därför jag funderar.

Grattis allihopa! Så fint stt höra era historier om när bebis kom. Jag har en fråga gällande andningen. T.ex du Hellan tipsar om att ?jobba med andningen?...

Jag har inte fått någon genomgång alls på andning av BM och jag har förgäves försökt kolla efter profylax och liknande online men allt verkar bara vara betalkurser?

Jag har läst ?Föda utan rädsla? och det är väl typ den jag har som hjälp.... jag gillar men hur kan jag mer förbereda mig inför förlossningen? Har någon konkreta andningstips eller annat?

Det är det där med "rörlig" som är "problemet". Det är väl det där med att man ska lägga sig ner på rygg och helst med rumpan upp i vädret så bebisen halkar mot din huvudända istället för ner i bäckenet - OM vattnet går hemma och spontant. 

De stämmer att de inte bryr sig om fixerad, ruckbar eller rörlig på FL om du blir igångsatt då du är där under kontrollerade former och eventuell prolaps märker dem direkt på CTG:t. :) Så om du blir igångsatt har du ingenting att vara orolig över! De håller koll på dig. :)