För oss med ma/MF i bagaget från Bf MAJ 2018 med syskon,stannar på FL

Ja, jag är hemma i dag. Har bara gråtit hela förmiddagen. Kroppen är så svag av det låga hb och jag känner att all sorg kommit i kapp. Min bästa vän åkte in på akutenbi dag med blödningar. Hon är gravid i samma vecka exakt som jag var. Hon fick se ett välmående litet foster därinne. Är så glad för hennes skull. Men så sorgsen att vi inte fock dela detta. Att jag ligger här och åter igen känner hur hormonnivåerna gör mig helt personlighetsförändrad och till ingen nytta. Jag försöker tänka positivt. Tänka att vi försöker igen så fort det gåtor. Min labilitet har gjort att vi bråkat hela dagen mannen och jag och det är ju inte en bra grund att fortsätta försöka på. Så tungt. Barnen blir ledsna av alltihop förstås.

Hur mår du i dag? Har du molvärk eller hur känns det onda? Hur känns det mentalt?

Nu har jag hittat hit också. Vilken oerhört jobbig situation vi är i. Tårarna forsar fram, men känns skönt att dela tankar med er som också är i ungefär samma situation. 

Lite tröst är ändå att många verkar bli gravida igen tätt inpå ma/MF. Hoppas, hoppas ni hinner komma in i rullarna innan julstängt. Hur länge har de stängt?

Får jag fråga hur gamla ni andra är? Jag är 37 och fyller 38 om ca 6 månader. Tiden pressar därför också.

Har ni fått någon klarhet i hur länge man måste vänta innan man försöker bli gravid igen?
Först och främst vill jag bara att allt ska komma ur mig men vet inte hur det blir om de väljer att inte ge mig tabletter. Jag vill att allt ska ut så vi kan börja om istället. Har försökt googla och se om det kan stämma att det vid ett MA bara försvinner av sig självt. Jag hade ju tydligen inga fosterrester kvar men enligt vad jag förstod så var livmodern fortfarande förstorad och det kunde finnas rester av fostersäcken kvar. Men det måste väl ut på ett eller annat sätt, eller? Jag förstår ingenting.

Jag vet faktiskt inte. Men för 2 veckor sedan borde jag varit i v 9 och då fanns bara ett foster på 4,5 mm vilket enl läkaren borde tyda på v 5 ungefär. Och nu alltså en tom fostersäck. Så antar att den slutade leva vid v 5 ungefär. Men att det aldrig ska komma ut! Fostret är ju tydligen hanterat av kroppen själv och upptaget av kroppen, men resterna av fostersäck och så då? Ska ringa gyn igen direkt på måndag och höra om jag inte kan få tabletter redan då. För alla andra som varit med om ma verkar ju fått tabletter eller blivit skrapade om de inte börjat blöda av sig självt. Konstigt då om min kropp skulle ta hand om det utan blödning. Vill bara få det överstökat. Hur går det för er, blöder ni mycket än? Och hur ont har ni? Kram på er! Tack för att ni finns och att vi kan dela denna hemska upplevelse. Vi tro att tillsammans är vi starka, även om det inte alltid känns så.

Hur många vet om ert missfall? Jag har berättat för min mamma och vår 10åriga dotter och så några arbetskompisar som jag vet kan hålla tyst om det. Hur känner ni inför att berätta om missfallet?

Hej tjejer,

Följs också gärna åt här även om mitt missfall inte känns lika grymt som era...känns kul att ha några att prata med och drömma framåt med!

Stor kram till er <3

Just ja, nån frågade om ålder och jag har just fyllt 37. Känner mig inte jättestressad över det då jag alltid haft lätt för att bli gravid (peppar, peppar) och för att jag läst mycket ny forskning som visar att fertiliteten upp i åldrarna faktiskt är ganska hög numera... Jag har ju tre barn sen innan, och hoppas ju nu på en liten fyra - men kanske vi även hinner med en liten femma tänker jag ibland...inget min man är invigd i ännu dock och en sak i taget!