Saral92

Äldre 29 Oct 13:50

20 svar

3,5åring misstänker autsim

Min son är 3,5år och vi har väl länge sagt att han är speciell. Har väl egentligen alltid sätt att han inte riktigt fungerar som alla andra men inte riktigt vetat varför.

Han har svårt med det sociala, leker mer bredvid andra barn än med. Tycker inte om när andra barn är för på eller tar i honom. Men han kan lika väl leka ganska länge hemma med någon av sina kusiner men sen nästa gång så leker han bara själv när dem är här,

Han älskar sina bilar, han sover med dem, har med dem till dagis, ska ha dem när han äter och så fort vi ska någonstans. Han radar upp dem på led och ofta ska dem hoppa (han kastar dem ner från soffan) men han sitter även och kör dem fint på sin bilmatta.

Han har otroligt dåligt tal, på nivå som 1 1/2-2årings nivå skulle jag tro, upprepar sig väldigt ofta och kan berätta samma sak varje dag flera gånger om.

Han har på senare tid även börjat fått extrema utbrott för lite allt möjligt, att vi inte släckte lampan när vi åkte hemifrån till att vi åker i fel bil.

Han hamnar ofta i sin egna värld och svarar inte på tilltal, och de är extremt svårt att hålla hans fokus om det inte är något om bilar och båtar.

Däremot har inga större problem med rutiner och är hyfsat flexibel när jag säger att vi ska göra nått eller åka någonstans.

Han har fått remiss till habiliteringen då dem ser autistiska drag hos honom. Jag vet inte vad jag ska tro ena dagen känns han som vilket barn som helst medans nästa dag känner jag verkligen att det är nånting som inte stämmer.

Nån som känner igen sig?

Saral92

Äldre 30 Oct 21:53

#1

Ingen?

Anonym (T)

Äldre 31 Oct 10:38

#2

Påminner lite om vår son, lite över 3 år. Ingen har pratat om autism men både BVC och förskolan har uttryckt viss oro.

En sak är att han som din son inte leker med andra barn, bara bredvid. Vilket är vad förskolan uttryckt mest oro över.

Han älskar fordon, speciellt traktorer och skördetröskor som blivit mer intensivt nästan lite som en besatthet. Han är väldigt intresserad av saker som snurrar hjulen på traktorn, tvättmaskinen och vindkraftverk har t.ex. alltid varit otroligt spännande.

Sonen är lite sen i talet, dock har det hänt väldigt mycket den senaste tiden. Dock kan det blir som om han hakar upp sig på en mening och säger den om och om igen, tycker dock det blivit något bättre.

Jag kan också uppleva att han är svår att få kontakt med ibland. Som om han inte hör att man pratar med honom. Detta var det som BVC uttryckte störst oro för.

Han kan också blir väldigt arg för både det ena och det andra och det är många utbrott på en dag.

Maten är ett problem också, jag tycker inte han är kräsen men det är svårt att få honom att vilja äta. Han vill inte gärna blanda sin mat t.ex. spagetti och köttfärssås vill han äta pastan för sig och köttfärssåsen för sig.

Han hatar också att blir blöt eller kladdig och har alltid gjort, han blir nästan hysterisk ibland tills man torkat bort vad det nu kan vara.

Det finns fler saker man funderar på men jag tycker det är svårt att veta vad som kan anses normalt och vad som inte är det, mycket är ju helt normalt till en viss nivå liksom.

Anonym (Mamma)

Äldre 31 Oct 10:52

#3

Min dotter visade symptom som kunde vara autism. Min bror som är psykiatriker tyckte vi skulle utreda henne. Jag vägrade göra det. Istället har jag överöst henne med kärlek och närhet och kontakt och idag är hon en underbar tonåring som är väldigt omtyckt och fungerar väl i alla sammanhang. Visst hon är lite annorlunda, intresserar sig mer för djur än för smink, tex. Hon är väldigt ärlig. Men hon har lärt sig social kompetens med åren.

Det finns studier som visar att lätta autistiska drag ofta försvinner när barnen växer upp. Då är det onödigt att stämpla barnen med en diagnos, tycker jag.

Saral92

Äldre 31 Oct 14:37

#4

Anonym (T) skrev 2017-10-31 10:38:53 följande:

Påminner lite om vår son, lite över 3 år. Ingen har pratat om autism men både BVC och förskolan har uttryckt viss oro.

En sak är att han som din son inte leker med andra barn, bara bredvid. Vilket är vad förskolan uttryckt mest oro över.

Han älskar fordon, speciellt traktorer och skördetröskor som blivit mer intensivt nästan lite som en besatthet. Han är väldigt intresserad av saker som snurrar hjulen på traktorn, tvättmaskinen och vindkraftverk har t.ex. alltid varit otroligt spännande.

Sonen är lite sen i talet, dock har det hänt väldigt mycket den senaste tiden. Dock kan det blir som om han hakar upp sig på en mening och säger den om och om igen, tycker dock det blivit något bättre.

Jag kan också uppleva att han är svår att få kontakt med ibland. Som om han inte hör att man pratar med honom. Detta var det som BVC uttryckte störst oro för.

Han kan också blir väldigt arg för både det ena och det andra och det är många utbrott på en dag.

Maten är ett problem också, jag tycker inte han är kräsen men det är svårt att få honom att vilja äta. Han vill inte gärna blanda sin mat t.ex. spagetti och köttfärssås vill han äta pastan för sig och köttfärssåsen för sig.

Han hatar också att blir blöt eller kladdig och har alltid gjort, han blir nästan hysterisk ibland tills man torkat bort vad det nu kan vara.

Det finns fler saker man funderar på men jag tycker det är svårt att veta vad som kan anses normalt och vad som inte är det, mycket är ju helt normalt till en viss nivå liksom.

Det mesta låter precis som min son. Anledningen till att vi sökte hjälp var talet för han är väldigt efter. Men nu har både psykolog, logoped och speciel pedagoger utryckt att det kan vara något inom autismspektrat.

Leker din son någonsin med andra eller är han alltid "bredvid" i leken?
Min har börjat lära sig mer och mer, och är ibland med i leken, men de uppstår ofta konflikter då han inte förstår andra och sociala koder, han tex knuffas när han vill något med ett annat barn.

Saral92

Äldre 31 Oct 14:38

#5

Anonym (Mamma) skrev 2017-10-31 10:52:05 följande:

Min dotter visade symptom som kunde vara autism. Min bror som är psykiatriker tyckte vi skulle utreda henne. Jag vägrade göra det. Istället har jag överöst henne med kärlek och närhet och kontakt och idag är hon en underbar tonåring som är väldigt omtyckt och fungerar väl i alla sammanhang. Visst hon är lite annorlunda, intresserar sig mer för djur än för smink, tex. Hon är väldigt ärlig. Men hon har lärt sig social kompetens med åren.

Det finns studier som visar att lätta autistiska drag ofta försvinner när barnen växer upp. Då är det onödigt att stämpla barnen med en diagnos, tycker jag.

Hur mycket kärlek jag än ger min son så lär det inte honom att kunna vara social med andra, jag överöser mitt barn med kärlek varje dag. men han behöver stöd och hjälp, diagnosen i sig är oviktigt.

Anonym (T)

Äldre 31 Oct 15:13

#6

Saral92 skrev 2017-10-31 14:37:36 följande:

Det mesta låter precis som min son. Anledningen till att vi sökte hjälp var talet för han är väldigt efter. Men nu har både psykolog, logoped och speciel pedagoger utryckt att det kan vara något inom autismspektrat.

Leker din son någonsin med andra eller är han alltid "bredvid" i leken?
Min har börjat lära sig mer och mer, och är ibland med i leken, men de uppstår ofta konflikter då han inte förstår andra och sociala koder, han tex knuffas när han vill något med ett annat barn.

Ja vår son ligger ju lite efter dock inte så mycket nu som han har gjort. förskolan var oroliga innan sommaren för då låg han mer efter men under sommarledigheten hände det massor i talet och har sedan fortsatt utvecklas så de tyckte vi ska avvakta och se hur det utvecklas. Så vi får se...

Nej han leker bara bredvid, han tycker det är roligt med andra barn och så och han har börjat intressera sig mer för vad andra barn gör, ibland känns det som att han skulle vilja vara med men att han inte riktigt vet hur han ska göra.

Anonym (Mamma)

Äldre 31 Oct 15:21

#7

Saral92 skrev 2017-10-31 14:38:54 följande:

Hur mycket kärlek jag än ger min son så lär det inte honom att kunna vara social med andra, jag överöser mitt barn med kärlek varje dag. men han behöver stöd och hjälp, diagnosen i sig är oviktigt.

j

Ja, få har din son antagligen så mycket a

Saral92 skrev 2017-10-31 14:38:54 följande:

Hur mycket kärlek jag än ger min son så lär det inte honom att kunna vara social med andra, jag överöser mitt barn med kärlek varje dag. men han behöver stöd och hjälp, diagnosen i sig är oviktigt.

Ja, det Är mycket möjligt eftersom så många reagerat och sett symptom. Diagnosen är inte oviktig, man sätter naturligtvis en diagnos för att det behövs. Om man har konstaterat att barnet har en funktionsnedsättning.

Anonym (Mamma)

Äldre 31 Oct 15:50

#8

Saral92 skrev 2017-10-31 14:38:54 följande:

Hur mycket kärlek jag än ger min son så lär det inte honom att kunna vara social med andra, jag överöser mitt barn med kärlek varje dag. men han behöver stöd och hjälp, diagnosen i sig är oviktigt.

Ja, men som förälder kan du hjälpa ditt barn att lära sig bli mer social. Genom att leka med barnet. Genom att försöka få kontakt med barnet på olika sätt . Barn lär sig mest av att vara med vuxna.

Saral92

Äldre 31 Oct 16:08

#9

Anonym (T) skrev 2017-10-31 15:13:24 följande:

Ja vår son ligger ju lite efter dock inte så mycket nu som han har gjort. förskolan var oroliga innan sommaren för då låg han mer efter men under sommarledigheten hände det massor i talet och har sedan fortsatt utvecklas så de tyckte vi ska avvakta och se hur det utvecklas. Så vi får se...

Nej han leker bara bredvid, han tycker det är roligt med andra barn och så och han har börjat intressera sig mer för vad andra barn gör, ibland känns det som att han skulle vilja vara med men att han inte riktigt vet hur han ska göra.

innan sommaren tala vår son knappt nånting kanske 15-20 ord vi förstod. Nu har de släppt lite och han använder mycket tecken. Men utomstående förstår bara några få ord han använder.

problemet med barn som inte leker med andra är ju att dem tappar otroligt i utveckling då de är där dem lär sig säger psykologen. Därför man vill sätta in resurser så tidigt som möjligt för att dem inte ska hamna ännu mer efter.

Men just diagnosen autism känns så långt borta, jag märker ju att han är annorlunda men det är mitt enda barn så jag kanske inte ser lika mycket som dem andra gör.

Min sons förskola har egentligen aldrig vart orolig, dem har bara ansett att taler är sent ingen annat har dem sätt säger dem. Sen om de handla om okunskap eller inte vet jag inte. Jag fick kämpa för att det skulle komma dit en specialpedagog och efter 2 träffar så säger dem att det kan vara nått inom autism, så känns inte som hans förskole fröknar ha velat sätt att det varit något.

Saral92

Äldre 31 Oct 16:09

#10

Anonym (Mamma) skrev 2017-10-31 15:50:25 följande:

Ja, men som förälder kan du hjälpa ditt barn att lära sig bli mer social. Genom att leka med barnet. Genom att försöka få kontakt med barnet på olika sätt . Barn lär sig mest av att vara med vuxna.

Jo det är klart, men barnet är på dagis 40tim i veckan så han behöver ju stöd där föratt fungera i barngruppen. Jag som mamma kan ju inte lösa alla dem problemen som inte är på plats.

Tomelilla15

Äldre 31 Oct 21:20

#11

Förstår att det är kämpigt för er som har barn med autistiska drag eller som misstänker att det kan vara så. Vill bara skicka med er att många av de sakerna ni skrivit som exempel är helt vanliga saker som barn i den åldern gör. Kanske finns det risk att ni övertolkat och läser in även helt vanliga trotsutbrott etc som ett tecken på autism. Att en treåring får ett utbrott för att de sitter i fel bil, inte vill blanda spagetti och sås, leker själva etc är ju precis som det ska vara. Min treåring som i veckan var på BVC-kontroll hos läkaren fick världens utbrott för ett det blev fel klistermärke efter besöket - sundhetstecken tänker jag och läkaren gav tummen upp på utvecklingsbedömningen. Hon utvecklar vilja och det sker genom trots, typ.

Tror säkert att ni har rätt i er känsla när ni märker att något inte är som det ska med barnets utveckling men gör inte er själva en otjänst och oroa er om barnet bara beter sig som en vanlig (jobbig) treåring. Det kanske bara betyder att barnet är mer välanpassat än ni tror och problematiken inte är så svår.

Anonym (T)

Äldre 1 Nov 10:22

#12

Saral92 skrev 2017-10-31 16:08:18 följande:

innan sommaren tala vår son knappt nånting kanske 15-20 ord vi förstod. Nu har de släppt lite och han använder mycket tecken. Men utomstående förstår bara några få ord han använder.

problemet med barn som inte leker med andra är ju att dem tappar otroligt i utveckling då de är där dem lär sig säger psykologen. Därför man vill sätta in resurser så tidigt som möjligt för att dem inte ska hamna ännu mer efter.

Men just diagnosen autism känns så långt borta, jag märker ju att han är annorlunda men det är mitt enda barn så jag kanske inte ser lika mycket som dem andra gör.

Min sons förskola har egentligen aldrig vart orolig, dem har bara ansett att taler är sent ingen annat har dem sätt säger dem. Sen om de handla om okunskap eller inte vet jag inte. Jag fick kämpa för att det skulle komma dit en specialpedagog och efter 2 träffar så säger dem att det kan vara nått inom autism, så känns inte som hans förskole fröknar ha velat sätt att det varit något.

Okej, vår son pratar ganska bra nu ändå även om det är lite sämre än andra barn i hans ålder men han klara att göra sig förstådd hyfsat, och med hjälp av tecken går det riktigt bra.

Ja det kanske är så, men jag är inte så orolig än, jag skulle vara orolig om det kändes som att det var ett problem för sonen men han verkar nöjd med att leka själv. Sedan kan han ju leka med oss vuxna vilket såklart inte ger samma som med andra barn men man kan träna på att dela med sig av leksaker osv. :)

Jaa jag förstår det, för vår del är det ju ingen som sagt något om autism även om det antytts, hade någon sagt det rakt ut hade jag kanske tänkt annorlunda än jag gör nu. Vi har blivit erbjudna att sättas i kö till psykolog men vi har valt att avvakta för att se hur han utvecklas. Han är så liten än känner jag och det kan hända mycket. Jag tänker att just det att språket kommit igång lite sent också kan påverkat utvecklingen i det sociala så det blir försenat också.

Okej ja det är ju trist att du ska behöva kämpa så speciellt när han har de svårigheter med språket som han har oavsett om de på förskolan lagt märke till något annat eller inte kan jag tycka att det borde räcka för extra hjälp.

Anonym (T)

Äldre 1 Nov 10:46

#13

Tomelilla15 skrev 2017-10-31 21:20:54 följande:

Förstår att det är kämpigt för er som har barn med autistiska drag eller som misstänker att det kan vara så. Vill bara skicka med er att många av de sakerna ni skrivit som exempel är helt vanliga saker som barn i den åldern gör. Kanske finns det risk att ni övertolkat och läser in även helt vanliga trotsutbrott etc som ett tecken på autism. Att en treåring får ett utbrott för att de sitter i fel bil, inte vill blanda spagetti och sås, leker själva etc är ju precis som det ska vara. Min treåring som i veckan var på BVC-kontroll hos läkaren fick världens utbrott för ett det blev fel klistermärke efter besöket - sundhetstecken tänker jag och läkaren gav tummen upp på utvecklingsbedömningen. Hon utvecklar vilja och det sker genom trots, typ.

Tror säkert att ni har rätt i er känsla när ni märker att något inte är som det ska med barnets utveckling men gör inte er själva en otjänst och oroa er om barnet bara beter sig som en vanlig (jobbig) treåring. Det kanske bara betyder att barnet är mer välanpassat än ni tror och problematiken inte är så svår.

Jag vet inte om du vände dig till mig också men du skrev "ni" så jag svarar ändå :)
För vår del är det ju ingen som nämnt autism rakt ut och det du säger är ju just en utav de saker som jag tycker är rätt svårt att veta vad som kan anses normalt och vad som inte är det, han är ju vår äldsta och vi har ju inte mycket vana vid andra barn i hans ålder.

Vi har ärligt talat inte varit jätteoroliga speciellt inte sen hans tal kom igång mer men man blev fundersam när BVC och förskola påpekar saker som avviker från andra barn i hans ålder. BVC erbjöd att sätta oss i kö till psykolog men vi valde att avvakta då vi tycker att han är så liten än och vi tycker inte att det är något problem, skulle det däremot blir problem på något sätt får man ju såklart omvärdera :) Sen självklart det som vi ser avviker och som kanske är svårare för vår son än för andra får vi ju hjälpa honom lite extra med. Sen är ju jag själv en rätt så reserverad person som trivs i mitt eget sällskap, jag tycker om att träffa folk men jag är oftast inte den som tar kontakt först och jag är inte den som hörs och syns och är det så att vår son brås på mig med det så är det kanske inte så konstigt ifall det tar lite längre tid för honom med den sociala utvecklingen tänker jag :)

Saral92

Äldre 1 Nov 11:28

#14

Tomelilla15 skrev 2017-10-31 21:20:54 följande:

Förstår att det är kämpigt för er som har barn med autistiska drag eller som misstänker att det kan vara så. Vill bara skicka med er att många av de sakerna ni skrivit som exempel är helt vanliga saker som barn i den åldern gör. Kanske finns det risk att ni övertolkat och läser in även helt vanliga trotsutbrott etc som ett tecken på autism. Att en treåring får ett utbrott för att de sitter i fel bil, inte vill blanda spagetti och sås, leker själva etc är ju precis som det ska vara. Min treåring som i veckan var på BVC-kontroll hos läkaren fick världens utbrott för ett det blev fel klistermärke efter besöket - sundhetstecken tänker jag och läkaren gav tummen upp på utvecklingsbedömningen. Hon utvecklar vilja och det sker genom trots, typ.

Tror säkert att ni har rätt i er känsla när ni märker att något inte är som det ska med barnets utveckling men gör inte er själva en otjänst och oroa er om barnet bara beter sig som en vanlig (jobbig) treåring. Det kanske bara betyder att barnet är mer välanpassat än ni tror och problematiken inte är så svår.

Jag kan helt ärligt säga att sen alla nämnt autism så är de såklart att jag ser drag av de hela tiden då jag överanalyserar situatuionerna. Men jag har valt att lita på sjukvården och specialpedagogerna den här gången. Mycket för att det är 2 olika instanser som tycker lika då känns det inte som att jag utan erfarenhet kan säga emot, sen vill jag såklart att han ska få det stödet han behöver om han nu har något inom autism. Hade det vart tal om adhd mm så hade jag inte kännt samma stress över att utreda då de inte är lika viktigt med träningen som det är just vi autism.

Saral92

Äldre 1 Nov 11:35

#15

Anonym (T) skrev 2017-11-01 10:22:28 följande:

Okej, vår son pratar ganska bra nu ändå även om det är lite sämre än andra barn i hans ålder men han klara att göra sig förstådd hyfsat, och med hjälp av tecken går det riktigt bra.

Ja det kanske är så, men jag är inte så orolig än, jag skulle vara orolig om det kändes som att det var ett problem för sonen men han verkar nöjd med att leka själv. Sedan kan han ju leka med oss vuxna vilket såklart inte ger samma som med andra barn men man kan träna på att dela med sig av leksaker osv. :)

Jaa jag förstår det, för vår del är det ju ingen som sagt något om autism även om det antytts, hade någon sagt det rakt ut hade jag kanske tänkt annorlunda än jag gör nu. Vi har blivit erbjudna att sättas i kö till psykolog men vi har valt att avvakta för att se hur han utvecklas. Han är så liten än känner jag och det kan hända mycket. Jag tänker att just det att språket kommit igång lite sent också kan påverkat utvecklingen i det sociala så det blir försenat också.

Okej ja det är ju trist att du ska behöva kämpa så speciellt när han har de svårigheter med språket som han har oavsett om de på förskolan lagt märke till något annat eller inte kan jag tycka att det borde räcka för extra hjälp.

Ja jag tror att hade talet varit bättre här hemma så kanske vi också avvaktat, för om talet hade funkart så kanske de resterande av de sociala kommit lättare. nu blir det svårt när inte jämnåriga barn förstår honom.

Det finns ju absolut inga rätt eller fel hur man väljer att göra. Alla vill ju sitt barns bästa. Det jobbigaste i allt är ju bara ovisheten hur de kommer att bli om de är nått eller inte, hur ska man klara skolan mm. Jag är väldigt orolig hur det ska bli med kompisar och så. Men de är väl normalt att vara nojig som mamma

Anonym (Mamma)

Äldre 1 Nov 13:32

#16

Saral92 skrev 2017-11-01 11:35:28 följande:

Ja jag tror att hade talet varit bättre här hemma så kanske vi också avvaktat, för om talet hade funkart så kanske de resterande av de sociala kommit lättare. nu blir det svårt när inte jämnåriga barn förstår honom.

Det finns ju absolut inga rätt eller fel hur man väljer att göra. Alla vill ju sitt barns bästa. Det jobbigaste i allt är ju bara ovisheten hur de kommer att bli om de är nått eller inte, hur ska man klara skolan mm. Jag är väldigt orolig hur det ska bli med kompisar och så. Men de är väl normalt att vara nojig som mamma

Talet är ju jätteviktigt, det betyder dock inte att man har autism attt man är sen i talet. Min dotter gick hos logoped och talpedagog från fyra årsåldern tills hon var tio år. Det är först nu i tonåren hon börjar komma ikapp helt. Hon har ingen autism. Viktigt att få hjälp med talet!

Anonym (T)

Äldre 1 Nov 13:40

#17

Saral92 skrev 2017-11-01 11:35:28 följande:

Ja jag tror att hade talet varit bättre här hemma så kanske vi också avvaktat, för om talet hade funkart så kanske de resterande av de sociala kommit lättare. nu blir det svårt när inte jämnåriga barn förstår honom.

Det finns ju absolut inga rätt eller fel hur man väljer att göra. Alla vill ju sitt barns bästa. Det jobbigaste i allt är ju bara ovisheten hur de kommer att bli om de är nått eller inte, hur ska man klara skolan mm. Jag är väldigt orolig hur det ska bli med kompisar och så. Men de är väl normalt att vara nojig som mamma

Ja det är klart, an tänka mig att det blir rätt frustrerande både för honom och andra barn när han inte klarar att göra sig förstådd, vem skulle inte känna så liksom.

Ja absolut visst är det så, och vi kan känna likadant här en oro för framförallt skolan sen hur ska det gå om han fortsätter ha de svårigheter han har nu eller om de till och med blir värre. Jaa hehe det är nog rätt normalt skulle jag tro, att vara lite nojig

Man vill ju sitt barns bästa som du sa och ge sitt barn de bästa förutsättningar man kan och det innebär väl en del nojighet och oro

Saral92

Äldre 1 Nov 14:37

#18

Anonym (Mamma) skrev 2017-11-01 13:32:07 följande:

Talet är ju jätteviktigt, det betyder dock inte att man har autism attt man är sen i talet. Min dotter gick hos logoped och talpedagog från fyra årsåldern tills hon var tio år. Det är först nu i tonåren hon börjar komma ikapp helt. Hon har ingen autism. Viktigt att få hjälp med talet!

det är inte bara talet han har svårigheter med, jag tror inte att man funderar på autism bara för talet är sent. det är såklart flera faktorer som får dem och oss att fundera vad det är som ligger bakom.

henkeshumla

Äldre 28 Jul 21:32

#19

Hej TS!

Några år har passerat sedan ditt inlägg här kring din son och eventuell autism. Jag och min man har en 4,5-åring som vi just nu undrar kring.... han har svårigheter med det sociala samspelet och har en sen talutveckling. På förskolan är specialpedagog inkopplad för att stötta personal och vår son i att "komma in i leken". Vi träffar även logoped för att stötta sonen i språkutvecklingen. När vi läste ditt inlägg (själva trådstarten) så trodde min man först att det var jag som hade skrivit om vår son - men det var du som beskrev din son.

Undrar bara hur allt har gått? Har ni fått klarhet i er sons svårigheter? Har ni fått bra stöd?

Förstår att det är en chansning att få tag på dig här, men provar!

Tack på förhand!

henkeshumla

Äldre 28 Jul 21:52

#20

Saral92 skrev 2017-11-01 14:37:40 följande:

det är inte bara talet han har svårigheter med, jag tror inte att man funderar på autism bara för talet är sent. det är såklart flera faktorer som får dem och oss att fundera vad det är som ligger bakom.

Hej TS!

Några år har passerat sedan ditt inlägg här kring din son och eventuell autism. Jag och min man har en 4,5-åring som vi just nu undrar kring.... han har svårigheter med det sociala samspelet och har en sen talutveckling. På förskolan är specialpedagog inkopplad för att stötta personal och vår son i att "komma in i leken". Vi träffar även logoped för att stötta sonen i språkutvecklingen. När vi läste ditt inlägg (själva trådstarten) så trodde min man först att det var jag som hade skrivit om vår son - men det var du som beskrev din son.

Undrar bara hur allt har gått? Har ni fått klarhet i er sons svårigheter? Har ni fått bra stöd?

Förstår att det är en chansning att få tag på dig här, men provar!

Tack på förhand!

3,5åring misstänker autsim

INNEHÅLL