3,5åring misstänker autsim

Påminner lite om vår son, lite över 3 år. Ingen har pratat om autism men både BVC och förskolan har uttryckt viss oro.

En sak är att han som din son inte leker med andra barn, bara bredvid. Vilket är vad förskolan uttryckt mest oro över.

Han älskar fordon, speciellt traktorer och skördetröskor som blivit mer intensivt nästan lite som en besatthet. Han är väldigt intresserad av saker som snurrar hjulen på traktorn, tvättmaskinen och vindkraftverk har t.ex. alltid varit otroligt spännande. 

Sonen är lite sen i talet, dock har det hänt väldigt mycket den senaste tiden. Dock kan det blir som om han hakar upp sig på en mening och säger den om och om igen, tycker dock det blivit något bättre. 

Jag kan också uppleva att han är svår att få kontakt med ibland. Som om han inte hör att man pratar med honom. Detta var det som BVC uttryckte störst oro för. 

Han kan också blir väldigt arg för både det ena och det andra och det är många utbrott på en dag. 

Maten är ett problem också, jag tycker inte han är kräsen men det är svårt att få honom att vilja äta. Han vill inte gärna blanda sin mat t.ex. spagetti och köttfärssås vill han äta pastan för sig och köttfärssåsen för sig. 

Han hatar också att blir blöt eller kladdig och har alltid gjort, han blir nästan hysterisk ibland tills man torkat bort vad det nu kan vara. 

Det finns fler saker man funderar på men jag tycker det är svårt att veta vad som kan anses normalt och vad som inte är det, mycket är ju helt normalt till en viss nivå liksom. 

Ja vår son ligger ju lite efter dock inte så mycket nu som han har gjort. förskolan var oroliga innan sommaren för då låg han mer efter men under sommarledigheten hände det massor i talet och har sedan fortsatt utvecklas så de tyckte vi ska avvakta och se hur det utvecklas. Så vi får se... 

Nej han leker bara bredvid, han tycker det är roligt med andra barn och så och han har börjat intressera sig mer för vad andra barn gör, ibland känns det som att han skulle vilja vara med men att han inte riktigt vet hur han ska göra. 

Okej, vår son pratar ganska bra nu ändå även om det är lite sämre än andra barn i hans ålder men han klara att göra sig förstådd hyfsat, och med hjälp av tecken går det riktigt bra. 

Ja det kanske är så, men jag är inte så orolig än, jag skulle vara orolig om det kändes som att det var ett problem för sonen men han verkar nöjd med att leka själv. Sedan kan han ju leka med oss vuxna vilket såklart inte ger samma som med andra barn men man kan träna på att dela med sig av leksaker osv. :) 

Jaa jag förstår det, för vår del är det ju ingen som sagt något om autism även om det antytts, hade någon sagt det rakt ut hade jag kanske tänkt annorlunda än jag gör nu. Vi har blivit erbjudna att sättas i kö till psykolog men vi har valt att avvakta för att se hur han utvecklas. Han är så liten än känner jag och det kan hända mycket. Jag tänker att just det att språket kommit igång lite sent också kan påverkat utvecklingen i det sociala så det blir försenat också. 

Okej ja det är ju trist att du ska behöva kämpa så speciellt när han har de svårigheter med språket som han har oavsett om de på förskolan lagt märke till något annat eller inte kan jag tycka att det borde räcka för extra hjälp.
 

Jag vet inte om du vände dig till mig också men du skrev "ni" så jag svarar ändå :)
För vår del är det ju ingen som nämnt autism rakt ut och det du säger är ju just en utav de saker som jag tycker är rätt svårt att veta vad som kan anses normalt och vad som inte är det, han är ju vår äldsta och vi har ju inte mycket vana vid andra barn i hans ålder. 

Vi har ärligt talat inte varit jätteoroliga speciellt inte sen hans tal kom igång mer men man blev fundersam när BVC och förskola påpekar saker som avviker från andra barn i hans ålder. BVC erbjöd att sätta oss i kö till psykolog men vi valde att avvakta då vi tycker att han är så liten än och vi tycker inte att det är något problem, skulle det däremot blir problem på något sätt får man ju såklart omvärdera :) Sen självklart det som vi ser avviker och som kanske är svårare för vår son än för andra får vi ju hjälpa honom lite extra med. Sen är ju jag själv en rätt så reserverad person som trivs i mitt eget sällskap, jag tycker om att träffa folk men jag är oftast inte den som tar kontakt först och jag är inte den som hörs och syns och är det så att vår son brås på mig med det så är det kanske inte så konstigt ifall det tar lite längre tid för honom med den sociala utvecklingen tänker jag :) 

Ja det är klart, an tänka mig att det blir rätt frustrerande både för honom och andra barn när han inte klarar att göra sig förstådd, vem skulle inte känna så liksom. 

Ja absolut visst är det så, och vi kan känna likadant här en oro för framförallt skolan sen hur ska det gå om han fortsätter ha de svårigheter han har nu eller om de till och med blir värre. Jaa hehe det är nog rätt normalt skulle jag tro, att vara lite nojig  Man vill ju sitt barns bästa som du sa och ge sitt barn de bästa förutsättningar man kan och det innebär väl en del nojighet och oro