Nån alkoholist som ville hjälpa mig med en fråga?

Inte månader i mellan han hör av sig utan månader mellan drickandet, när han inte hör av sig handlar om dagar, en helg eller så

Jag vill definitivt vara ifred under mina perioder/dagar. Blir bara irriterad/förbannad när pojkvännen jagar mig då jag behöver medicinera mig ensam så jag kan slippa ångest och må bra några månader till.

Tack för ditt svar! Någon mer som vill dela med sig?

Alkoholister avskärmar sig inte sällan när de dricker då de vill slippa höra moraliserande och tillrättavisande. De vill ofta "njuta av fyllan/berusningen" ifred utan att behöva skämmas och må sämre. Det bästa är att låta personen vara ifred, men samtidigt har du ju all rätt att ifrågasätta om han har verkliga känslor för dig när han drar sig undan på det sättet.
 
Men det är svårt, eftersom att alkoholen är den största kärleken för en alkoholist.

Från en som själv varit där och som lyckats krascha två i övrigt underbara förhållanden pga alkoholen.

Tack för ett jätte bra svar, de ger mig en väldigt bra insyn att få höra från människor som själv befinner sig i eller har befunnit sig i missbruk, jag själv kan aldrig få förstå förstås men att få en insyn känns viktigt.

I sin vanliga glada perioder gör han allt för mig, svarar direkt, hör av sig dagligen å vi ses ofta för att sedan bli raka motsatsen å de är just de jag har svårt att hantera, ser ju att han läser de jag skriver i dessa perioder å de spelar ingen roll vad jag skriver men ändå får jag sällan ett svar då när han är mitt upp i men samtidigt vet jag ju att hans kärlek till flaskan är större vare sig han vill eller inte.

Läser gärna om fler erfarenheter å kanske tips å idéer

Puff

Nej - kärleken har han enbart för Dig!

Flaskan och tid i ensamhet är ett behov men det är ingen kärlek och inget han VILL behöva göra.

Så är det i alla fall för mig.

Jag har tragglat mig igenom alkoholbehandling, tagit antabus i perioder, gått på AA möten m.m.

Jag har varit helnykter i åratal ibland. Men under dessa perioder med behandlingar, möten och helnyktert leveende mår jag KONSTANT uselt 24/7. Spelar ingen roll hur länge jag är nykter för det finns inget beroende på det sättet, det är något annat jag lider av, något som jag inte kan få på annat sätt och tro mig jag har försökt ALLT.

Så det senaste året har jag gett upp och insett att för att kunna leva ett normalt liv och må bra så måste jag ta 1-2 dagar i ensamhet när jag dricker då och då.

Jag tar nån öl ibland med vänner eller nåt glas vin till maten så det är inte sånt drickande jag menar.

Min man (särbo) har accepterat detta äntligen så vårat förhållande är underbart.

Tack snälla för ditt svar :) Det låter som att du har och har haft det väldigt tufft men va skönt att din man har accepterat de och att ert förhållande är underbart, de låter fantastiskt <3

Några tips till mig hur jag ska bemöta honom? Att jag accepterar hans missbruk de vet han eftersom jag valt att fortsätta träffa honom men ska jag bara låta honom vara i dessa perioder å sen låtsas om som att jag förstår att han varit "trött" eller ska jag fortsätta höra av mig å säga att jag förstår att han har en jobbig period men att jag finns här, vad vill man när man är mitt upp i sitt drickande? Spelar de nån som helst roll vad jag gör å säger?

Puff

Eh, det finns bara en sak du ska göra och det är att sluta finnas där för honom, sluta lyssna på honom, sluta hoppas och sluta tramsa med att det skulle vara något romantiskt med drogberoende och medberoende som du är.

Gör slut idag och kom inte tillbaka, du borde sen börja gå i al-anon...