Ångest över min 4 årings förskola

För mig spelar det inget roll så länge mitt barn trivs och har det bra och känner trygghet..

Han behöver väl antagligen förberedas så han vet vad som ska hända och det inte bara blir att NU ska du sitta stilla i en samling. Att han vet att det är en liten stund och sedan kommer han få göra annat.

Haha! Mitt barn älskade också kocken på förskolan. De hade ett speciellt band.
Som avskedspresent fick kocken en jättefin gåva av oss. De andra fick nått skit att dela på, som var från alla.

Jag vet inte vad dom vill, typ att jag ska söka hjälp men dom har inte droppat bomben än ... Jag kan ju knappt göra något där, varför är de där då om de inte vet hur de ska göra? Jag har förklarat för dem testa och göra så rekommenderat böcker, men argumentet till när jag sa men han behöver inte delta under samlingen var men då faller verksamheten ????????

Hahah så lär det bli här med verkar det som :)

Förberedas eller ej, istället flr att göra sådana saker till maktkamp ska man ignorera visst beteende, för här handlar det bara att han får höra det dåliga han gör, sen är det vi ska ringa till mamma som dom säger ..negativa på negativa..så för honom är det normalt..jag ska jävlas då får jag uppmärksamhet..

vet du va? Det kan mycket väl handla om diagnos! om man vänder på saken så behöver det nt vara hemma det kan vara ngn annan stans jag var likadan jag skötte mig hos min mormor för att jag var rädd men samtidigt älskade henne överallt annars gjorde jag som jag ville... Så de bör nog utreda honom för en diagnos! Jag säger det här eftersom jag har haft adhd och vet att det kan bli jobbigt för han/hans familj!

Är du inte orolig för hur han ska klara av skolan om han inte klarar av att delta i korta samlingar? Och att han ska känna att han redan ligger efter de andra barnen när han bara precis har börjat skolan?

Sen är det också skillnad mellan hemma och i förskolan. Ofta har man en vuxen per barn ungefär hemma och det är inte så mycket konkurrens med och intryck från andra barn, medan i förskolan är det tvärtom. Dessutom är det lättare att låta bli vissa sorters strider hemma, medan om du gör det i förskolan så påverkas även de andra barnen negativt. Som förskolepedagog måste du tänka på hela barngruppens bästa.

Däremot låter det konstigt att ni tillsammans gjorde en handlingsplan som sedan inte följts. Det hade jag nog som förälder tagit upp med pedagogerna/förskolechefen.

Jag håller med personalen när det gäller samlingen - de kan inte ha olika regler för olika barn, och samlingen är ju en viktig del av pedagogiken.

När ni är hemma väljer ni era strider, men på förskolan går det inte riktigt att göra så, eftersom de har en hel barngrupp som de måste utforma verksamheten utifrån.

Däremot kanske sonen behöver extra stöd/resurs för att kunna vara med på samlingen, och då bör det vara det ni försöker lösa tillsammans tycker jag.

Om din son redan nu har problem att fungera i barngruppen är det ju bättre att ta tag i det på en gång - exempelvis genom att hjälpa honom att vara med på samlingen. För som någon skrev, när han börjar skolan blir det väldigt jobbigt om han inte ens har klarat av förskolesamlingarna.

När jag läser det du skriver TS så förstår jag verkligen din oro för sonen, men jag tror också du behöver lyssna på vad förskolan säger om exempelvis samlingen. Kanske missuppfattar jag dig, men jag tolkar det som att du tycker att din son borde få göra mer som han vill på förskolan och att det då skulle lösa problemen med hans utbrott. Jag tror tvärtom att problemen kommer att bli ännu värre på sikt om han tillåts slippa samling etc. Det kommer inte att lösa sig av sig själv, utan han kommer att behöva stöd i detta.

Kanske är det därför förskolan vill ha så många samtal med dig, för att ni står långt från varandra när det gäller vad som bör prioriteras under dagarna?

Angående att du hade varit med en timme och att det hade gått bra utan bråk från sonen under den timmen: jag tror det vore bra om du hade möjlighet att vara med en hel dag för att följa allt han gör under en vanlig dag. Dels skulle du få mer insyn i hans vardag, och möjligen i problemen som uppstår under dagarna. Och dels skulle ju sonen säkert uppskatta detta. 

Jag rekommenderar också att du är med en hel dag. Jag var med en dag i förskolan när det inte fungerade så bra för min son, de klagade på honom hela tiden...nästan varje dag vid hämtning. Under den dagen hade jag tid att prata med personalen och förklara lite hur min son är och hur han fungerar. Resultatet var att en resursperson, en ung kille, som de hade på förskolan satt i ett enskilt rum och läste bok med min son under kanske en timme på eftermiddagen, så att han fick lite egen och lugn tid. Det fungerade jättebra, han mådde bättre och fungerade bättre. Jag var också noga med att han fick hyfsat korta dagar, maximalt 8-4. Jag tror det är bra att vara med en dag och passa på att lära känna personalen. 
Alla barn passar inte in i samma mall. Min son var lite jobbig och annorlunda på dagis och hela lågstadiet. Sen när han började fyran så sa fröken efter en vecka: "Vilken fantastisk son du har, så duktig han är!". Nu går han på högstadiet och är en "stjärna" i skolan och social och trevlig på fritiden med många kompisar och fritidsintressen. Han siktar på att bli läkare. Trots att han "misslyckades" på förskolan.... Att man inte kan sitta still på en samling på förskolan betyder ingenting för hur man utvecklas i livet.

Läs på lite om LAB- lågaffektivt bemötande.

Det kan ju vara så att ni bemöter ert barn på det viset men förskolan inte gör det.

Sedan kan det vara så att förskolan inte är den ultimata platsen för ditt barn, kanske en dagbarnvårdare är bättre med mindre grupp.

I mina öron låter det som att ditt barn protesterar hejvilt mot något/någon på förskolan och får ingen respons.

Om du inte får till en förändring så tala med förskolechefen.

Det är synd att det inte finns en arbetsmiljölag för barnen som skyddar dem. Påpeka det och kämpa vidare.