Anonym (Undrar)

Äldre 14 Oct 14:06

161 svar

Fira födelsedag med bara pappan?

Min sambos barn är inte hos oss på själva födelsedagen och därför har hen bett min sambo att fira med hen ett par dagar innan. Men då är inte mitt barn hos oss och vi vill förstås att hela familjen ska vara samlad när vi firar sambons barn. Därför har vi föreslagit att fira barnet vid ett senare tillfälle men barnet blev besviket och tycker själv att det räcker att fira med bara pappa. Gör vi fel som vill att hela familjen ska vara samlad?

Anonym (fira)

Äldre 18 Oct 14:45

#131

Ess skrev 2017-10-18 14:35:18 följande:

När det gäller barn kan de ju få en present, men inte när de nått vuxen ålder.
Varför ska vuxna hålla på att fira varann?
Har ni sen ingen bra relation till varann, så är det bara att skita i firandet.

Jag vill fira min födelsedag. Min pappa vill fira min födelsedag. Ingen av oss vill skita i firandet av varandra.

För mig skulle det passa utmärkt om pappas fru och jag inte ses alls varken vid födelsedagar eller andra tillfällen.

Anonym (Eva)

Äldre 18 Oct 17:09

#132

Ess skrev 2017-10-18 14:16:08 följande:

Då kan man även se det så här, varför skulle ts unge vilja gratulera hans unge?

Varför skulle ts själv vilja gratulera hans unge?

Vill de nu försöka få ihop alla till en enhet, så får de göra det, och på det vis de anser va bäst.

Att jag inte valt att göra likadant styr ju knappast deras syn på hur familjen ska styras.

Nej, precis! Har TS frågat sitt barn om hen ens vill fira det andra barnet? Det kanske inte är någon big deal för hen. Och även om hennes barn skulle vilja fira skulle i så fall två önskningar stå emot varandra och det rimliga borde väl då vara att den som inte vill leka familj skall få slippa det. Det är väl så det är i ditt fall, eller hur? Du räknar inte din mans barn som din familj.

Att TS vill fira barnet framgår ju i tråden eftersom det är hon och hennes man som tillsammans vill ha den här ordningen. Men om barnet inte anser att det behövs (om barnet tex precis som du själv vill definiera vilka som tillhör hens familj) så kanske TS får respektera det.

Varför skall ett barns syn på sin familj inte respekteras medans du själv anser att du har rätt till dina känslor och dina val?

Ess

Äldre 18 Oct 18:12

#133

Anonym (Eva) skrev 2017-10-18 17:09:49 följande:

Nej, precis! Har TS frågat sitt barn om hen ens vill fira det andra barnet? Det kanske inte är någon big deal för hen. Och även om hennes barn skulle vilja fira skulle i så fall två önskningar stå emot varandra och det rimliga borde väl då vara att den som inte vill leka familj skall få slippa det. Det är väl så det är i ditt fall, eller hur? Du räknar inte din mans barn som din familj.

Att TS vill fira barnet framgår ju i tråden eftersom det är hon och hennes man som tillsammans vill ha den här ordningen. Men om barnet inte anser att det behövs (om barnet tex precis som du själv vill definiera vilka som tillhör hens familj) så kanske TS får respektera det.

Varför skall ett barns syn på sin familj inte respekteras medans du själv anser att du har rätt till dina känslor och dina val?

Skillnaden mellan vuxna och barn är att de vuxna tar besluten. Men det finns däremot ingen vuxen som kan tvinga barnet att se ts och hennes barn som sin familj, MEN de är ändå tvungna att på någon nivå samarbeta. När det gäller firandet så är det de vuxna som bestämmer när det ska bli och vilka som är välkomna.
Passar inte firandet så kanske dom ska strunta i det.

Nu är det så att ts och sambon har bestämt sig för att bo ihop, troligen har de sett hur barnen gick ihop innan de flyttade samman. Det är ett vuxenbeslut!
Sen finns det visst barn som dikterar villkoren och som bestämmer i familjen, men det är upp till de föräldrarna om de vill lägga sig platt för sina ungar.
Jag hade aldrig köpt det upplägget i alla fall.

Anonym (Eva)

Äldre 18 Oct 19:59

#134

Ess skrev 2017-10-18 18:12:07 följande:

Skillnaden mellan vuxna och barn är att de vuxna tar besluten. Men det finns däremot ingen vuxen som kan tvinga barnet att se ts och hennes barn som sin familj, MEN de är ändå tvungna att på någon nivå samarbeta. När det gäller firandet så är det de vuxna som bestämmer när det ska bli och vilka som är välkomna.

Passar inte firandet så kanske dom ska strunta i det.

Nu är det så att ts och sambon har bestämt sig för att bo ihop, troligen har de sett hur barnen gick ihop innan de flyttade samman. Det är ett vuxenbeslut!

Sen finns det visst barn som dikterar villkoren och som bestämmer i familjen, men det är upp till de föräldrarna om de vill lägga sig platt för sina ungar.

Jag hade aldrig köpt det upplägget i alla fall.

...och sedan finns det barn i familjer där de vuxna inte ser världen så extremt svartvitt att det bara kan vara de vuxnas beslut eller barnens.

Barn som får påverka sådant som inte är så viktigt i det stora hela, men som är viktigt för barnet ifråga. Som vilken matsäck hen får med sig på idrottsdagen, om de skall köpa den gröna eller blå tröjan till hen eller hur hens födelsedag skall firas. Särskilt när barnets önskemål faktiskt enkelt går att kombinera med något som funkar för alla i hushållet (som i TS fall tex att låta barnet och pappan få göra något gemensamt den dag det andra barnet inte är där och sedan äta tårta tillsammans allihop när de alla är samlade)

Nej, det här barnet valde inte, till skillnad från sin pappa och TS, att bo tillsammans med TS och hennes barn på halvtid. Hen får acceptera de vuxnas val i de stora frågorna.

Men, förstår jag alltså ditt resonemang rätt; Den som är vuxen får hata sin partners barn, tycka att det är ett lidande att behöva bo med dem (på hel-/halv-/deltid) och välja att göra det så obekvämt som möjligt för barnet så att hen förhoppningsvis skall välja att bo mer av tiden hos den andra föräldern. Detta trots att den vuxne själv valde att flytta ihop med sin partner. Barnet, som inte har valet vad gäller sammanboende får inte ens önska att få fira sin födelsedag med den som hen ser som sin familj.

Jag måste säga att det är både fascinerande och tragiskt att du förväntar dig att ett barn skall uppvisa en större mognad än du kräver av dig själv och andra vuxna individer.

quin1

Äldre 19 Oct 08:47

#135

Anonym (Eva) skrev 2017-10-18 19:59:15 följande:

...och sedan finns det barn i familjer där de vuxna inte ser världen så extremt svartvitt att det bara kan vara de vuxnas beslut eller barnens.

Barn som får påverka sådant som inte är så viktigt i det stora hela, men som är viktigt för barnet ifråga. Som vilken matsäck hen får med sig på idrottsdagen, om de skall köpa den gröna eller blå tröjan till hen eller hur hens födelsedag skall firas. Särskilt när barnets önskemål faktiskt enkelt går att kombinera med något som funkar för alla i hushållet (som i TS fall tex att låta barnet och pappan få göra något gemensamt den dag det andra barnet inte är där och sedan äta tårta tillsammans allihop när de alla är samlade)

Nej, det här barnet valde inte, till skillnad från sin pappa och TS, att bo tillsammans med TS och hennes barn på halvtid. Hen får acceptera de vuxnas val i de stora frågorna.

Men, förstår jag alltså ditt resonemang rätt; Den som är vuxen får hata sin partners barn, tycka att det är ett lidande att behöva bo med dem (på hel-/halv-/deltid) och välja att göra det så obekvämt som möjligt för barnet så att hen förhoppningsvis skall välja att bo mer av tiden hos den andra föräldern. Detta trots att den vuxne själv valde att flytta ihop med sin partner. Barnet, som inte har valet vad gäller sammanboende får inte ens önska att få fira sin födelsedag med den som hen ser som sin familj.

Jag måste säga att det är både fascinerande och tragiskt att du förväntar dig att ett barn skall uppvisa en större mognad än du kräver av dig själv och andra vuxna individer.

Mycket, mycket väl talat!

Anonym (K)

Äldre 19 Oct 08:58

#136

Det är sorgligt att vissa förstår inte skillnaden mellan att jobba på att alla inblandade ser varandra som en familj jämfört med att tvinga barnen att spela familj på ytan.

En bonusfamilj kan absolut betrakta varandra som en familj , men det krävs tid och tålamod från de vuxna.

Hot , tvång och straff brukar ge motsatt resultat.

Och vissa blir aldrig familjer. Man gillar inte alla man tvingas umgås med.

Anonym (Wtf)

Äldre 19 Oct 11:04

#137

Ess skrev 2017-10-18 14:35:18 följande:

När det gäller barn kan de ju få en present, men inte när de nått vuxen ålder.

Varför ska vuxna hålla på att fira varann?

Har ni sen ingen bra relation till varann, så är det bara att skita i firandet.

Tro det eller ej men det finns föräldrar som fortsätter att älska sina barn även efter att barnen har blivit myndiga. Jag förutsätter dock att du och din ev. partner inte firar varandras födelsedagar och julaftnar med presenter eftersom ni är vuxna.

Ess

Äldre 19 Oct 17:49

#138

Anonym (Wtf) skrev 2017-10-19 11:04:40 följande:

Tro det eller ej men det finns föräldrar som fortsätter att älska sina barn även efter att barnen har blivit myndiga. Jag förutsätter dock att du och din ev. partner inte firar varandras födelsedagar och julaftnar med presenter eftersom ni är vuxna.

Har jag varit otydlig i tidigare inlägg?
NEJ vi firar inte varandras födelsedagar.
NEJ i vår släkt ger vi inte julklappar till de vuxna.

Ess

Äldre 19 Oct 17:59

#139

Anonym (Eva) skrev 2017-10-18 19:59:15 följande:

...och sedan finns det barn i familjer där de vuxna inte ser världen så extremt svartvitt att det bara kan vara de vuxnas beslut eller barnens.

Barn som får påverka sådant som inte är så viktigt i det stora hela, men som är viktigt för barnet ifråga. Som vilken matsäck hen får med sig på idrottsdagen, om de skall köpa den gröna eller blå tröjan till hen eller hur hens födelsedag skall firas. Särskilt när barnets önskemål faktiskt enkelt går att kombinera med något som funkar för alla i hushållet (som i TS fall tex att låta barnet och pappan få göra något gemensamt den dag det andra barnet inte är där och sedan äta tårta tillsammans allihop när de alla är samlade)

Nej, det här barnet valde inte, till skillnad från sin pappa och TS, att bo tillsammans med TS och hennes barn på halvtid. Hen får acceptera de vuxnas val i de stora frågorna.

Men, förstår jag alltså ditt resonemang rätt; Den som är vuxen får hata sin partners barn, tycka att det är ett lidande att behöva bo med dem (på hel-/halv-/deltid) och välja att göra det så obekvämt som möjligt för barnet så att hen förhoppningsvis skall välja att bo mer av tiden hos den andra föräldern. Detta trots att den vuxne själv valde att flytta ihop med sin partner. Barnet, som inte har valet vad gäller sammanboende får inte ens önska att få fira sin födelsedag med den som hen ser som sin familj.

Jag måste säga att det är både fascinerande och tragiskt att du förväntar dig att ett barn skall uppvisa en större mognad än du kräver av dig själv och andra vuxna individer.

Firar du din födelsedag enbart med din familj, eller det kommer även andra?
Varför förutsätter du att barnen tycker illa om varann?

Varför drar du in min familjebild hos ts, de är inte likadana överhuvudtaget.
Ts och sambon vill ha ihop till en familj. Vi var fullt nöjda redan från början att leva uppdelade och har aldrig haft ambitionen att va något annat.

Anonym (Eva)

Äldre 23 Oct 13:08

#140

Ess skrev 2017-10-19 17:59:38 följande:

Firar du din födelsedag enbart med din familj, eller det kommer även andra?

Varför förutsätter du att barnen tycker illa om varann?

Varför drar du in min familjebild hos ts, de är inte likadana överhuvudtaget.

Ts och sambon vill ha ihop till en familj. Vi var fullt nöjda redan från början att leva uppdelade och har aldrig haft ambitionen att va något annat.

Jag brukar sällan fira min födelsedag, men om jag gör det så är det tillsammans med dem jag definierar som familj.

Jag förutsätter inte att barnen tycker illa om varandra men läser i trådstarten att TS mans barn vill ha ett firande med sin pappa dagen innan hen fyller år. För barnet är firandet med pappa prioriterat framför att TS barn (och kanske även TS) skulle vara närvarande. Hen prioriterar alltså inte det andra barnets närvaro så högt som att få fira med sin far dagen innan sin födelsedag.

Vad vet du om barnets ambitioner angående hur hen vill se på de personer hen delar boende med hos pappa? Hen kanske resonerar på samma sätt som du i din relation till din mans barn, även om hens pappa och TS tänker annorlunda.

Allvarligt, kan du VERKLIGEN inte se att barnet agerar på samma sätt som du anser dig själv ha rätt att agera? Varför förväntar du dig respekt för dina val när du propagerar för att andra personer skall köras över när de (kanske) vill göra samma val som du?

Fira födelsedag med bara pappan?

INNEHÅLL