Vi som har plussat efter IVF hösten 2017

Håller så många tummar för er alla här inne. Jag var på MVC i veckan och min barnmorska är strålande på att försöka få mig att tänka positivt istället för att gå runt och vara orolig. I grunden vågar jag fortfarande inte tro att det här kommer att funka fast jag är i vecka 11 och har alla symptom och inte haft en enda blödning. Men efter ett besök hos henne blev jag riktigt peppad och vågar släppa lite, lite på sargen. Har berättat om graviditeten för några fler men helt officielll blir jag nog först efter VUL om ca 2 veckor. 

Tröttheten man känner är ju avgrundsdjup. Får ibland kämpa för att ta mig igenom jobbdagen men det brukar lyckas. Dock är man då oftast totalknockad på kvällen när man kommer hem. I veckan somnade jag på soffan vid kl.20 och sov till min sambo väckte mig 23.30. Kämpade då för att hålla mig vaken en stund för att inte riskera att vakna för dagen redan vid 4-tiden sen... Orkar inte gå på stan efter jobbet eller hitta på något eller ens sätta på en maskin tvätt. Energin räcker precis bara till att ligga på soffan och vila. Längtar verkligen efter en energiboost så man får känna sig mänsklig igen. 

Åh, det där med nerv i kläm i rumpan som strålar ner i benet hade jag också för några veckor sen. Höll på att bli tokig och började nästan gråta av smärta när jag redan var trött i kroppen och var tvungen att gå när varje steg blev en smärtexplosion. Det satt i, till och från, i några veckor sen helt plötsligt försvann det igen tack och lov. En varm vetekudde lindrade något samt att jag försökte massera och trycka på den ömma punkten. Hoppas det håller sig på avstånd och inte kommer tillbaka. 

Vilka delar av landet befinner ni er alla i förresten? Fler som huserar i Stockholm?

Om trötthet tjejer.. Jag hade så dåligt att jag var tvungen att ta en vecka ledigt. Det var svårt att kliva upp ur sängen.. Nästa vecka jobbade jag hemifrån. För att bara att åka till jobbet tar så mycket energi från mig. Började må bättre i v. 11 och får se hur är det nästa vecka när jag är tillbaka i kontoret. Hoppas går lite bättre. Min mage är redan så stor :D jag tror jag måste berätta :D

Jag längtar så mycket efter KUB den 13/11, om allt är bra, börjar jag berätta till alla äntligen. Så svårt att behålla nyheter :)

Igår när jag var ute på promenad så ramlade jag, så himla typiskt. Vred ena foten och landade typ på knäet/sidan. Slog inte i magen men har ändå lite ångest nu med tanke på att jag ändå föll. Hoppas att allt gick bra med liten där inne.

Hej alla här inne. Vi var på vul äntligen förra tisdagen. Hade längtat så otroligt mycket, var rädd att det skulle visa sig inte finnas något foster eller att hjärtat inte slog, men om det gjorde det skulle vi släppa oron och berätta för alla.

Det fanns ett litet foster därinne inne och hjärtat slog så fint! Helt fantastiskt. Men, den var en hel vecka för liten! Läkaren var tydligt orolig. Det behöver inte vara någon fara men det är ju trots allt ett vanligt tecken på att något är fel. Så antingen kommer vi till vul nästa måndag och får se att pyret har växt och mår bra. Eller så börjar jag blöda innan dess eller märker att något är fel, eller kommer till vul för att se att drömmen är över...

De här två veckorna är en mardröm. Det är ingen allmän oro vi har utan en väldigt reell risk att den graviditet som vi väntat på i 4,5 år och som nu börjar märkas rejält, snart är över =((

Hur ofta gör ni vul/ul i tidig graviditet?

Min man är skeptisk till alla ultraljudsundersökningar. Han tror att det var den som orsakade missfallet jag hade förra året när vi fick se hjärtslag v. 7+0. Ultraljudet som vi gjorde v. 10 då vi skulle göra NIPT visade att fostret har redan dötts v. 7+2, dvs. 2 dagar efter det första vul:et.

Nu vill han inte att jag ska göra mera vul/ul om det inte är nödvändigt. Han vill att vi ska vänta tills v. 12.

Hur ska jag som är orolig för alla möjliga små saker göra nu för att veta att vårt lilla pyre mår bra och växer som det ska?