IVF - Sahlgrenska

[quote=79104287][quote-nick]Vildismamma skrev 2018-10-02 10:56:04 följande:[/quote-nick]Ja så är det väl.. vi hade få simmare här hos oss så därför det var bra med lite hjälp...

Så nu hoppas vi ju verkligen på att detta ska hjälpa oss och att det inte ska vara för himla krångligt.. men vi håller våra tummar..

hur gammal är din son?[/

Ja man är så tacksam att man kan få den här hjälpen!

Han är 11 år och längtar såååå mycket efter syskon, tjatar i princip varje dag. Så lyckas vi nu kommer det bli tår kalas när vi berättar:) Vi kommer dock vänta några veckor...

hur gammal är dottern? Längtar hon också?

Jag jobbar som vanligt, trots hemska biverkningar av Lutinus... Vi bor i Eriksberg och har en son sedan tidigare, men eftersom vi inte lyckats med syskon trots att vi försökt allt, i två år, så sökte vi oss till privat klinik nu i augusti (Nordic IVF). 

Känner mig så himla deppig nu sedan vi fick veta att inget ägg gick till frysen. Alla har varit så positiva hela tiden och peppat oss och sagt att vi har haft så bra resultat, många blåsor, många ägg... och allt såg jättebra ut i fertilitetsutredningen. Man hade liksom räknat med att få något till frysen. Vi köpte ett försök så det blir att låna pengar igen om detta inte tar sig.. Har också behov av att prata och min man och jag är så olika, jag behöver ventilera medan han tycker jag är negativ och hetsar upp mig :( Så jag är tacksam för den här gruppen :) 

Förstår att du är besviken, kommer jag också bli om dem ringer nu och säger att det inte blev något till frysen. Så jag väntar spänt på samtalet... Man räknar med det som du skriver.

Min sambo förstår ju inte alls varför jag skriver här på FL,

Jag har ju honom... och det har jag absolut men även om han är med hela vägen så kan han ändå inte riktigt förstå vad min kropp går igenom. För hur ska han kunna göra det..? Man behöver ju sina kvinnor i livet och genom sånt här som förstår. Också tacksam för gruppen. : )

Inte tagit någon tablett än men skulle också behöva! Smått molvärk hela tiden. :/

Tack! Alltså min man är jättebra, på många sätt, men vi har olika sätt att tackla den stress som den här situationen innebär, och han tycker liksom att jag ältar/jagar upp mig, när jag egentligen bara har behov av att prata.

Får också försöka att inte tänka för mycket på det, negativa tankar är inte nyttigt det heller, och även fast jag vet att det inte är så, så känns det lite som att om man deppar, är negativ, målar upp skräckscenarior osv, att det nästan ska minska chanserna att lyckas.

Sonen är snart 4, jag är 37 och mannen 39.

Jag tror att paracetamol kan vara till hjälp om man har mycket besvär från Lutinus. Har iofs inte provat, men är det molvärk så borde det hjälpa lite. Jag försöker härda ut, men ibland gör det riktigt ont där nere.

Vad det gäller kaffe så dricker jag det restriktivt, men som det skrivs här så har jag inte heller lika mycket sug på kaffe för tillfället. Är nog för fokuserad på annat! :)

Hej

Hoppar in här i all hast.

För att försöka göra en lång historia kort:

Har en son från tidigare förhållande på 10,5 år

Har en son på 3,5 år med nuvarande som blev till genom ivf. Anledningen till ivf beror på en kopparspiral jag satte in efter första sonen som gav mina äggledare inflammationer som läkarna kunde upptäckt i tid och behandlat men istället tog dom bara ut spiralen utan att ta reda på varför jag hade ont. Och det dröjde ytterligare 2 månader innan jag togs på allvar för en undersökning och då var det försent. De sa att jag hade 10 cm cysta som var elakartad, alltså cancer och skulle akutopereras och vara beredd på att de skulle ta bort allt, livmoder, ledare och stockar. Jag var då 20 år gammal. Men vid operation fanns ingen cysta. Utan cysta var i själva verket inflammationen av mina äggledare. Så dessa var tvungna att tas bort. Därav kan jag inte få barn på naturlig väg. Så vi behöver en mötesplats som en läkare en gång sa ????

Första IVF försöket tog sig alltså och fick även 2 ägg till frysen. Vi försökte stoppa in ett i november förra året men det blev tyvärr missfall vilket knäckte mig rejält. Men nu är det dags att försöka igen med sista ägget. Närmare bestämt idag ska det sättas in. Nervös som sjutton!

Ja helt säkert är det så, och jag tror min man har massor med känslor kring det här men att han håller tankarna inom sig, istället för på utsidan som jag.. :)

Jag måste också bättre nu, även om magen fortsatt gör ont och är väldigt svullen. Skönt i alla fall, kanske kroppen som vänjer sig. 

Ja visst skulle man vilja titta in och se vad som pågår..