Anonym (Orolig anhörig)

Äldre 27 Sep 09:18

26 svar

Skall man ingripa när det är en "städad" alkoholist?

Jag har sett mamma berusad, göra bort sig, bli obehaglig på fyllan mer gånger än jag sett pappa göra samma. Jag har faktiskt aldrig sett pappa göra något som jag skulle skämmas över, aldrig sett honom otrevlig osv. Ändå är det pappas alkoholintag jag är orolig för, inte mammas.

Pappa är charmig, rolig, snäll, generös, supersmart, social och han är alltid i "centrum" i varje situation, men inte på ett otrevlig sätt. Han var en fantastisk pappa på många sätt, alla sätt, men han drack alltid sprit. Han kunde hjälpa oss barn med läxorna och "ta sig en whiskey", eller läsa godnattsaga samtidigt som han drack cognac och rökte cigarr.

Han raglar aldrig, sluddrar inte, men han är alltid berusad. Återhållsamt salongsberusad, fast konstant. När han jobbar, när han är ledig, varenda dag. Han har ALLTID något alkoholhaltigt att smutta på. Ibland öl eller vin, men oftast någon dyr starksprit. Whisky, cognac, osv. Han startar dagen med en drink/grogg redan innan han äter frukost. "Nattfösare" efter kvällsmat. Vin till middagen, grogg efteråt, drinkar, öl osv.

Han röker cigarrer, äter alldeles för mycket och är jättetjock utöver det dagliga supandet. Han har vad jag vet inte haft en enda vit dag på över 30 år. När man tar upp ämnet så kallar han sig för "livsnjutare", eller "Jag tjänar bra, och som jag ser det är det otacksamt att inte njuta av det".

Hur ställer man den typen av alkoholist mot väggen? Han är inte odräglig, inte otrevlig, gör inte bort sig. Så det finns liksom inget att argumentera med annat än att det är ohälsosamt att leva som han gör.

klyban

Äldre 27 Sep 21:00

#11

Anonym (Orolig anhörig) skrev 2017-09-27 09:18:38 följande:

Jag har sett mamma berusad, göra bort sig, bli obehaglig på fyllan mer gånger än jag sett pappa göra samma. Jag har faktiskt aldrig sett pappa göra något som jag skulle skämmas över, aldrig sett honom otrevlig osv. Ändå är det pappas alkoholintag jag är orolig för, inte mammas.

Pappa är charmig, rolig, snäll, generös, supersmart, social och han är alltid i "centrum" i varje situation, men inte på ett otrevlig sätt. Han var en fantastisk pappa på många sätt, alla sätt, men han drack alltid sprit. Han kunde hjälpa oss barn med läxorna och "ta sig en whiskey", eller läsa godnattsaga samtidigt som han drack cognac och rökte cigarr.

Han raglar aldrig, sluddrar inte, men han är alltid berusad. Återhållsamt salongsberusad, fast konstant. När han jobbar, när han är ledig, varenda dag. Han har ALLTID något alkoholhaltigt att smutta på. Ibland öl eller vin, men oftast någon dyr starksprit. Whisky, cognac, osv. Han startar dagen med en drink/grogg redan innan han äter frukost. "Nattfösare" efter kvällsmat. Vin till middagen, grogg efteråt, drinkar, öl osv.

Han röker cigarrer, äter alldeles för mycket och är jättetjock utöver det dagliga supandet. Han har vad jag vet inte haft en enda vit dag på över 30 år. När man tar upp ämnet så kallar han sig för "livsnjutare", eller "Jag tjänar bra, och som jag ser det är det otacksamt att inte njuta av det".

Hur ställer man den typen av alkoholist mot väggen? Han är inte odräglig, inte otrevlig, gör inte bort sig. Så det finns liksom inget att argumentera med annat än att det är ohälsosamt att leva som han gör.

Din pappa låter inte som någon missbrukare, men väl din mamma som låter som ett klockrent fall.
Skulle gissa på din pappa är beroende efter alla dessa år med alkohol, och inte en missbrukare.

Och vad är en alkoholist för dig?
Undrar då det är ett väldigt oprecist ord för hur det faktiskt är, utan mer ett ord man använder för nedvärdera och stigmatisera brukaren.

hur många meter var det?

Jemp

Äldre 27 Sep 21:07

#12

Kan absolut vara skäl för oro. Det enda du kan göra är väl att säga just det; att du är orolig för honom.

Anonym (Henrik)

Äldre 28 Sep 22:11

#13

Anonym (Rationell) skrev 2017-09-27 09:33:30 följande:

Så hans drickande påverkar egentligen ingenting alls i hans liv? Vad är problemet då?

Ja, du, om du tänker efter lite så kanske du också inser att hans kropp tar stryk av för mycket sprit och mat...

Anonym (Henrik)

Äldre 28 Sep 22:14

#14

Anonym (Rationell) skrev 2017-09-27 11:05:50 följande:

Jo fast... det är ju ändå ett personligt val som jag inte tycker du har med att göra riktigt. Vissa finner njutning i att träna, skippa kolhydrater och ta selfies, andra trivs bättre med en cigarr och en konjak på en veranda i Versaille.

Istället för att ställa din pappa mot väggen och ge honom dåligt samvete, se till att njuta av er tid tillsammans. Häll upp en konjak du med och sätt dig ner och prata med honom om nåt trevligt.

Hade du resonerat på samma sätt om det var en annan sjukdom?

Anonym (missbruk)

Äldre 29 Sep 00:58

#15

klyban skrev 2017-09-27 21:00:31 följande:

Din pappa låter inte som någon missbrukare, men väl din mamma som låter som ett klockrent fall.
Skulle gissa på din pappa är beroende efter alla dessa år med alkohol, och inte en missbrukare.

Och vad är en alkoholist för dig?
Undrar då det är ett väldigt oprecist ord för hur det faktiskt är, utan mer ett ord man använder för nedvärdera och stigmatisera brukaren.

att ts har detta minne av han redan som barn säger mycket, visst hans val nu som vuxen MEN inte om man har barn då ska man finnas där och kunna ta ordentligt ansvar, dvs inte vara berusad hela tiden, och med två föräldrar som dricker då säger det sig själv att det inte är bra.

Han är inte mindre missbrukare bara för att han gör det på ett fint och stillsamt sätt.

Att kalla en missbrukare brukare ändrar inte på något, det är enbart ett sätt att försöka normalisera och ursäktamissbruk

Anonym (Rationell)

Äldre 29 Sep 01:27

#16

Anonym (Henrik) skrev 2017-09-28 22:11:54 följande:

Ja, du, om du tänker efter lite så kanske du också inser att hans kropp tar stryk av för mycket sprit och mat...

Det är hans livsval.

Anonym (Henrik) skrev 2017-09-28 22:14:52 följande:

Hade du resonerat på samma sätt om det var en annan sjukdom?

Ja absolut. Om "sjukdomen" ger mer njutning än den gör skada.

Anonym (Fff)

Äldre 29 Sep 05:20

#17

Anonym (Orolig anhörig) skrev 2017-09-27 09:41:18 följande:

Han är c:a 60. Han kör inte bil, jobbar ofta hemifrån (men dricker även på kontoret på hans företag). Han har körkort men kör väldigt sällan. Då är han nykter, men när han har kört dröjer det inte många minuter innan han dricker alkohol. Just när han gör det blir hans alkoholism tydlig, man märker på honom att han blir abstinent och väldigt sugen och det är liksom direkt efter han kört som han dricker alkohol. Är han full och det blir kris tar han taxi.

Alla barn är vuxna, ingen bor hemma men min mamma är på många sätt ett barn så han har ju ett ansvar för henne. Inte så att hon inte skulle kunna ta hand om sig själv om hon var tvungen, det tror jag hon hade klarat men hon är väldigt bortskämd och osjälvständig och har svårt att ta ansvar.

Jag skulle skvallra till hans arbetsgivare om att han dricker på arbetsplatsen.

Anonym (Öhhh)

Äldre 29 Sep 05:30

#18

Anonym (Fff) skrev 2017-09-29 05:20:48 följande:

Jag skulle skvallra till hans arbetsgivare om att han dricker på arbetsplatsen.

Hehe, bra idé...

"jobbar ofta hemifrån (men dricker även på kontoret på hans företag)"

Dessutom ringer man inte sina föräldrars chefer som en annan skvallerbytta! Skärp dig!!!

Anonym (Fff)

Äldre 29 Sep 05:49

#19

Anonym (Öhhh) skrev 2017-09-29 05:30:30 följande:

Hehe, bra idé...

"jobbar ofta hemifrån (men dricker även på kontoret på hans företag)"

Dessutom ringer man inte sina föräldrars chefer som en annan skvallerbytta! Skärp dig!!!

Att skvallra till arbetsgivaren är det enda sättet att tvinga en person att genomgå behandling. Arbetsgivaren har nämligen ett extremt stort ansvar när det gäller just alkoholproblem, och är skyldiga att erbjuda behandling. AG kan dessutom tvinga igenom behandlingen genom att arbetstagaren får välja mellan behandling eller uppsägning.

Så om ts verkligen vill få sin pappa att se sanningen i vitögat så är vägen genom arbetsgivaren den enda som funkar i praktiken.

Anonym (dontmindthealkohol)

Äldre 29 Sep 09:49

#20

Anonym (Fff) skrev 2017-09-29 05:49:22 följande:

Att skvallra till arbetsgivaren är det enda sättet att tvinga en person att genomgå behandling. Arbetsgivaren har nämligen ett extremt stort ansvar när det gäller just alkoholproblem, och är skyldiga att erbjuda behandling. AG kan dessutom tvinga igenom behandlingen genom att arbetstagaren får välja mellan behandling eller uppsägning.

Så om ts verkligen vill få sin pappa att se sanningen i vitögat så är vägen genom arbetsgivaren den enda som funkar i praktiken.

Mmm, men du utgår från att TS pappan har en arbetsgivare...

Jag tolkar beskrivningen helt annorlunda. Jag får snarare vibbar av att TS pappa är "egenföretagare", alternativt "högre chef". Han jobbar ofta hemifrån, han dricker på "sitt företag" (hade möjligen tolkat det lite annorlunda om TS skrivit att han dricker när han är på "jobbet".) Han är 60bast, kanske har han jobbat hårt med sitt företag, företaget går bra, företaget "klarar" sig utan att TS pappa är närvarande fysiskt varje dag, blir det "kris tar han taxi".

Min bild är snarare att detta är ett klassiskt "socialgrupp 1" alkoholbeteende.

Möjlighet att dricka alkohol i princip dagligen, och gör så. Sällan stupfull men "konstant" småberusad. Pappan har troligen byggt upp en hög toleransnivå under många år, mamman "hakar på" i beteendet för det är "social kutym", men som ofta är vanligt, så tenderar kvinnor att bli "mer" berusade eller fulla (längd, vikt, kroppsvolym etc).

my 2 cents

klyban

Äldre 29 Sep 11:02

#21

Anonym (missbruk) skrev 2017-09-29 00:58:03 följande:

att ts har detta minne av han redan som barn säger mycket, visst hans val nu som vuxen MEN inte om man har barn då ska man finnas där och kunna ta ordentligt ansvar, dvs inte vara berusad hela tiden, och med två föräldrar som dricker då säger det sig själv att det inte är bra.

Han är inte mindre missbrukare bara för att han gör det på ett fint och stillsamt sätt.

Att kalla en missbrukare brukare ändrar inte på något, det är enbart ett sätt att försöka normalisera och ursäktamissbruk

Missbruk har diagnoskriterier, TS tar inte upp en enda som kommer ens i närheten.
Missbruk är en medicinsk diagnos, och inte en åsikt.

Däremot beroende är han garanterat.
Och mamman är tveklöst en missbrukare.

hur många meter var det?

Anonym (Öhhh)

Äldre 29 Sep 11:03

#22

Anonym (Fff) skrev 2017-09-29 05:49:22 följande:

Att skvallra till arbetsgivaren är det enda sättet att tvinga en person att genomgå behandling. Arbetsgivaren har nämligen ett extremt stort ansvar när det gäller just alkoholproblem, och är skyldiga att erbjuda behandling. AG kan dessutom tvinga igenom behandlingen genom att arbetstagaren får välja mellan behandling eller uppsägning.

Så om ts verkligen vill få sin pappa att se sanningen i vitögat så är vägen genom arbetsgivaren den enda som funkar i praktiken.

Jo fast i detta fall är han sin egen arbetsgivare.
Jag tycker ändå inte att man ringer och anger sin egen far, det är oförlåtligt att ev orsaka att fadern får sitt liv ruinerat.

klyban

Äldre 30 Sep 18:16

#23

Anonym (Öhhh) skrev 2017-09-29 11:03:51 följande:

Jo fast i detta fall är han sin egen arbetsgivare.
Jag tycker ändå inte att man ringer och anger sin egen far, det är oförlåtligt att ev orsaka att fadern får sitt liv ruinerat.

Det är rätt lusigt på såna här saker, där antingen är man medberoende och lägger sig platt, eller ska man ringa och anmäla.

hur många meter var det?

Anonym (Orolig anhörig) Trådstartaren

Äldre 1 Oct 14:41

#24

Anonym (dontmindthealkohol) skrev 2017-09-29 09:49:18 följande:

Mmm, men du utgår från att TS pappan har en arbetsgivare...

Jag tolkar beskrivningen helt annorlunda. Jag får snarare vibbar av att TS pappa är "egenföretagare", alternativt "högre chef". Han jobbar ofta hemifrån, han dricker på "sitt företag" (hade möjligen tolkat det lite annorlunda om TS skrivit att han dricker när han är på "jobbet".) Han är 60bast, kanske har han jobbat hårt med sitt företag, företaget går bra, företaget "klarar" sig utan att TS pappa är närvarande fysiskt varje dag, blir det "kris tar han taxi".

Min bild är snarare att detta är ett klassiskt "socialgrupp 1" alkoholbeteende.

Möjlighet att dricka alkohol i princip dagligen, och gör så. Sällan stupfull men "konstant" småberusad. Pappan har troligen byggt upp en hög toleransnivå under många år, mamman "hakar på" i beteendet för det är "social kutym", men som ofta är vanligt, så tenderar kvinnor att bli "mer" berusade eller fulla (längd, vikt, kroppsvolym etc).

my 2 cents

Jo det är eget företag, med rätt många anställda. Han har tom. ett barskåp och cigarrer på sitt kontor som om han vore någon i Mad Men eller så. Han gör nog inte så mycket nytta där längre, det är anställda som sköter det mesta. Mamma hänger inte på beteendet utan dricker alkohol sällan. Men när hon väl gör det blir hon bli full och jobbig. Så även om jag sett pappa dricka varje dag och mamma några gånger om året så har jag minnen av att hon har vart jobbig och full vid några tillfällen, men inte pappa.

Anonym (Rationell)

Äldre 2 Oct 06:42

#25

Anonym (Orolig anhörig) skrev 2017-10-01 14:41:08 följande:

Jo det är eget företag, med rätt många anställda. Han har tom. ett barskåp och cigarrer på sitt kontor som om han vore någon i Mad Men eller så. Han gör nog inte så mycket nytta där längre, det är anställda som sköter det mesta. Mamma hänger inte på beteendet utan dricker alkohol sällan. Men när hon väl gör det blir hon bli full och jobbig. Så även om jag sett pappa dricka varje dag och mamma några gånger om året så har jag minnen av att hon har vart jobbig och full vid några tillfällen, men inte pappa.

Men herregud, vad är problemet? Låt gubben njuta av livets höst. Han har antagligen jobbat hårt och byggt upp sitt företag från ingenting. Låt honom ta en cigarr och en whisky om han vill.

Jäkla moralpanik i den här tråden.

Anonym (---)

Äldre 2 Oct 15:12

#26

Krasst sett kan du inte göra mycket. Han har gjort sitt val hur han väljer att leva sitt liv. Att han kommer falla död ner en vacker dag pga sin livsstil vet han säkert redan om.

Det du däremot väljer är hur du lever ditt eget liv. Tex tacka nej till alkohol eller efterrätter och tala om varför, för att du tänker på din hälsa. Om det nu känns rätt väg för dig.

Att försöka omvända livsvanor på en 60-taggare är nog slöseri med energi.

Skall man ingripa när det är en "städad" alkoholist?

INNEHÅLL