Skall man ingripa när det är en "städad" alkoholist?

Jag har sett mamma berusad, göra bort sig, bli obehaglig på fyllan mer gånger än jag sett pappa göra samma. Jag har faktiskt aldrig sett pappa göra något som jag skulle skämmas över, aldrig sett honom otrevlig osv. Ändå är det pappas alkoholintag jag är orolig för, inte mammas.

Pappa är charmig, rolig, snäll, generös, supersmart, social och han är alltid i "centrum" i varje situation, men inte på ett otrevlig sätt. Han var en fantastisk pappa på många sätt, alla sätt, men han drack alltid sprit. Han kunde hjälpa oss barn med läxorna och "ta sig en whiskey", eller läsa godnattsaga samtidigt som han drack cognac och rökte cigarr.

Han raglar aldrig, sluddrar inte, men han är alltid berusad. Återhållsamt salongsberusad, fast konstant. När han jobbar, när han är ledig, varenda dag. Han har ALLTID något alkoholhaltigt att smutta på. Ibland öl eller vin, men oftast någon dyr starksprit. Whisky, cognac, osv. Han startar dagen med en drink/grogg redan innan han äter frukost. "Nattfösare" efter kvällsmat. Vin till middagen, grogg efteråt, drinkar, öl osv.

Han röker cigarrer, äter alldeles för mycket och är jättetjock utöver det dagliga supandet. Han har vad jag vet inte haft en enda vit dag på över 30 år. När man tar upp ämnet så kallar han sig för "livsnjutare", eller "Jag tjänar bra, och som jag ser det är det otacksamt att inte njuta av det".

Hur ställer man den typen av alkoholist mot väggen? Han är inte odräglig, inte otrevlig, gör inte bort sig. Så det finns liksom inget att argumentera med annat än att det är ohälsosamt att leva som han gör.