Det är två olika skeenden i livet som ni måste skilja på. Just nu, är han här, han är er, och han har alla dom behov som vilket annat barn i hans ålder annars skulle ha, njut av dom stunderna - fullt ut, utan att "förnuftet" måste vara med - för när det är dags för det, då måste ni hantera det då. Men det är inte nu...
Livet ÄR besynnerligt, obegripligt och många gånger ofattbart - hur saker KAN hända, och hur lite vi egentligen kan göra åt det - fast vi tycker att vi kan så mycket. Men livet har sina egna vägar, sina egna villkor, och det låter sig inte styras av oss - vi kan bara följa med...
Livet är inte, utan det blir, vad vi gör det till - vad vi berikar och fyller det med - som sen blir till en mening. Och meningen nu, ÄR att ni ska ha den här tiden tillsammans, precis som om ingenting annat finns. För så är det, här och nu...
Var dag har sina bekymmer, och när det är dags för nästa steg, då får ni hantera det. Men inte utan att det som ni har nu blir tillfullo fyllt. Svaren på livets frågor är ofta svåra, komplicerade, långa, ibland inte existerande. Men dom är ibland inte heller meningen, eller ens vad som är viktigt....
Ta hand om varandra nu, för den tiden ni har nu tillsammans är det viktigaste av allt. Den kärlek ni nu har mot varandra ÄR meningen, och låt livet bli fyllt - även om den tiden blir kort - för det är vad meningen kommer vara, när ni sen blickar tillbaka. Ty sånt är livet, det blir bara fyllt under sin tid - om den sen är kort eller lång, kan ingen svara på, och är kanske heller inte det viktigaste, utan att beröringspunkten i varandras liv, får bli det viktigaste. <3
