tripptrapptrull123 skrev 2017-09-12 09:02:59 följande:
Hur kan du bedöma vad som är bäst för barnet om pappan aldrig får chansen att vara förälder ? han har redan ett annat barn som han säger han fått beröm för sina faderskapskunskaper. Han har där gemensam vårdnad vilket visar att han är iallafall bra nog för det, blir trött på allt ryggdunkande från kvinnor här i alla trådar som inte ens ger mannen en chans bara för att han är en HAN och inte en HON allt ska ursäktas med " hormoner" " ge det mer tid" Som någon annan skrev är det en väldigt verklig chans att hon kommer dra kortet om anknytning så du måste KRÄVA din rätt att se ditt barn och inte vänta ut tiden, för varje sekund där hon får ensamrätt till barnet så är det mycket sämre chans för dig att få dina rättigheter. Familjerätten ger aldrig växelvis boende när barnet är såhär litet heller så det är ytterst viktigt du får tiden som du har rätt till. jag är själv i en liknande process med ett äldre barn och vet hur detta ser ut, lita inte på ett enda ord som kommer ut ur mammans mun, du måste ta ALLT rättsligt och handla direkt.
Därför är det viktigaste att ts arbetar för att få ett tätt umgänge. Det är a och o, får han till det, så kommer han mycket lättare att få igenom gemensam vårdnad.
För vi lever i en verklighet, där mamman med automatik får ensam vårdnad om föräldrarna inte är gifta och mamman är, av helt naturliga skäl, anknytningspersonen för det lilla barnet (lever föräldrarna ihop så kan pappan bli en lika stark anknytningsperson).
Ja, en pappa har inte lika starka kort som mamman.
Jag ger råd till pappan, som jag tror kan underlätta för honom att få gemensam vårdnad i slutändan, jag tror att slå till med stora trumman, stämning etc, inte leder till att det blir en bra relation mellan föräldrarna och så länge mamman inte är en dysfunktionell mamma, så kommer det med all sannolikhet, om det blir tvist, boendet stanna hos henne, för att det är ett litet spädbarn vars enda aknytningsperson är mamman.
Vi diskuterar inte ett föräldrapar som varit tillsammans och levt ihop, vi diskuterar inte större barn som har en etablerad relation med pappan, vi diskuterar ett spädbarn, som ammas, som lever (som de flesta spädbarn) i symbios med sin anknytningsperson, i det här fallet mamman.
Jag tvivlar inte det minsta på att ts är en väldigt bra pappa, jag får det intrycket att han verkligen vill vara en del av detta barns liv och självklart hoppas jag att det blir så. Men då måste han även ha mammans förtroende och det är något han måste visa genom att verkligen bry sig (vilket han hittills gjort vad jag förstått)