Bf MAJ 2018 med syskon,stannar på FL

Tack snälla ni för värmande ord. Har precis tagit cytotec så nu är det bara att vänta. Ingen hejd på tårarna i dag. I går var jag mest tom. Jag vet att många med mig har gått igenom det här men det känns så sorgligt att behöva tänka om och att bebisen jag och resten av familjen vågat börjat längta efter inte kommer. Mitt sött att klara det här är att jag vill köpa hem gravtest och sikta framåt på när vi kan försöka igen. Jag måste ha något positivt att hänga upp mig på. Och titta på de tre fina barn jag redan har. Stor kram till er alla.

Vad tungt. Hur har det gått för dig? Har det kommit ut som tänkt? Jag är hemma. Tog de 4 cytotec jag fick med mig kl 9 men känner ingenting ännu. Är så rädd att det inte ska komma igång. Ska ringa till avdelningen om det inte sätter i gång under dagen.

Men herregud vad sorgligt att gå in och läsa här tjejer....Lider med er Charlieellerså och vinterbebis12...snyft! Tyckte mitt tidiga missfall i v.6-7 var förvånansvärt jobbigt, så kan knappt tänka mig hur ni har det! Vinterbebis12, gick det inte att göra något alls alltså...vilken sorg med er dotter.

Och Lenen, fyyyy vad hemskt. Vet de varför det blev så med er lilla dotter?

Vi har hunnit försöka en gång till efter missfallet men blev inget, hade konstig ÄL så hormonerna och kroppen var nog inte redo. ÄL nästa vecka igen så nu siktar vi på en jul/aug bebis. Om det är nån som är sugen på att följas åt framåt antingen här eller i ny tråd så vill jag gärna det!

Stor kram till er alla som har det jobbigt! <3

Jag måste missat vad som hände för dig. Blev du jättesjuk pga graviditeten eller vad hände? Förstår att det känns jobbigt att också veta vad det skulle blivit. Det gör ju att man kanske hinner fantisera om hur den kommer att se ut, vara osv på ett annat sätt. Stor kram på dig och sådan himla tur att det gick bra för dig

Tack för att du frågar. Jag fick åka ambulans in i natt då jag blödde sådana mängder. Jag slutade inte blöda och förlorade nästan 2 liter blod. Har skrapats i dag och fått blod så nu hoppas kag att det snart blir bättre. Hade hb på 82 och blodtryck på 97/45 så jag är glad att jag åkte in. Hur känns det för dig inför morgondagen?

Hur gamla är dina barn?

Tack för omtanken. Jag var på vul för 2 veckor sedan när jag borde varit i v 8 åtminstone, men fostret var så litet att läkaren trodde v 6, vilket inte bör kunna stämma för jag vet när jag hade ägglossning. Nytt vul imorgon för att se hur det ser ut. Så fruktansvärt rädd och orolig och ver verkligen inte hur jag ska orka igenom ett eventuellt negativt besked imorgon. Har försökt sen typ april/ maj så blev så oerhört glad när jag blev gravid. Kram till dig med och hoppas allt löser sig till det bästa för dig/er ändå till slut.

Vad skönt att ni får bästa möjliga uppföljning denna gång. Och som du säger så kanske det att din stress minskar när du får se att bebis mår bra väger upp mot att ul eventuellt skulle stressa det. Stort lycka till denna gång så ni snart får snusa på er bebis.

Tack. Jag har fått tre påsar blod och hoppas kunna åka hem idag. Väntar på senaste hb-proverna. Trycket är fortfarande lågt 91/50. Men då pulsen är fin nu menar de att det inte tyder på att kroppen behöver kämpa så mycket. Är lågtryckare men inte så här såklart. Det här var en väldigt skrämmande upplevelse .Ändå ligger jag här och vill bara bli gravid igen. Vi får se när kroppen är redo.

Ja, det får vi göra. I dag känner jag mig verkligen mer ledsen över att vi miste fostret men bebislängtan är ännu större. Får ni hjälp från ivf-kliniken på en gång nu? Jag vill också komma hem till barnen. Vill bara vara med familjen nu <3

Det gick åt skogen för mig med. Tom fostersäck. Hur klarar man sig igenom nåt sånt här???? Jag orkar inte med de här.

Jaa! Absolut. Jag känner samma sak. Vet du hur man gör det? Och hur kommer vi andra in i gruppen?

Vi gloende ul på fredagen & fick tid på måndagen till gynakuten. Den helgen var fruktansvärd.

Jag fick cytotek tabletter på måndagen, samt smärtstillande i form av morfin, detta var räddningen.

Tog tabletterna vid 11 tiden och vid 18 tiden kom det mesta ut, men på torsdagen när jag var tillbaka på jobb kom själva fostersäcken , uhhh det var inte så kul, men skönt att se det sista komma ut.

Jag tyckte det var bra att få tabletter för då gick allt snabbt, jag ville inte vänta på att det skulle hå igång av sig själv. Man kam räkna missfallsprocessen som en mens, därefter (om allt går bra) kommer kroppen igång som vanligt. Ca 4 v efter fick jag min mens, som var lite annorlunda, något längre. Blev gravid därefter, trots att jag inte hade några symptom på ägglossning. Så kroppen kan spela lite spratt, men bara kör på. Vi skippade allt med ägglossningstester mm för att bara ta det lugnt.

Håller tummarna för att det ska gå smidigt trots att det är en sjukt jobbig process.

Det jag och min man kan säga i efterhand nu , är att man blir ännu starkare efter att man gått igenom detta och insett att man faktiskt klarar att gå vidare, fortsätta kämpa & lyckan när man blir gravid igen är ännu större.

Kram ...

Inte varit så aktiv här, men varit in då och då och läst sen jag gick med. Men nu får jag tyvärr tacka för mig. Idag på KUB-ultraljudet fanns bara en tom hinnsäck. Så på måndag blir det skrapning. Från att ha varit i v 13 och på väg att bli 3-barns förälder till detta på bara någon minut. Känns oerhört tungt nu.