"Tjata" på kompis mamma?

Jag tänker att det kanske finns något skäl till att mamman inte vill ta hem andra barn (kanske skäms över hemmet tex) eller inte vill släppa iväg dottern ensam (lite överbeskyddande?). Om jag var du skulle jag testa att bjuda in både dottern och mamman till en träff på neutral plats. Testa att skriva att ni ska till stranden/skansen/skogen med hela familjen på lördag och fråga om deras familj skulle vilja följa med.

Det kanske finns rimliga anledningar till att mamman inte vill att flickan ska leka med någon på fritiden.

Jag har inte varit i denna situation men jag tycker att du ska släppa detta. Det är vad jag hade gjort. Jag menar, vad ska du göra åt det ens? Det är mammans beslut att inte låta sin dotter leka med din dotter på fritiden och du säger ju själv att du hört att hon inte får leka med någon alls. Rent spontant så låter det ju väldigt dumt och strängt, även märkligt. Men det är ingen ide att dra förhastade slutsatser innan man hört vad mamman har att säga om det.

Men som sagt, släpp det. Det är stor risk att du lyckas göra dig ovän med mamman om du fortsätter att vara på. Men om du inte vill släppa det så finns det ett annat alternativ, att du frågar mamman varför hon inte låter sin dotter leka med din dotter på fritiden. Säg att du gärna vill veta.

Sluta tjata. Mamman vill uppenbarligen inte att de leker och har säkert en bra anledning till det. Det är upp till henne att besluta vad hennes barn ska göra.

Ni har rätt. Det är inget jag kan påverka, mammans val. Även om jag tycker det är ledsamt för flickan så är det ju inte så att hon far illa av det. Förhoppningsvis ändras situationen vartefter barnet blir äldre och hennes behov av fritidsumgänge ökar. Hon är ju liten fortfarande.

Kan du kanske prova att fråga om kompisen kan följa med er hem på t.ex. fredag och samtidigt erbjuda er att skjutsa hem henne efteråt?

Avböjer/undviker mamman även detta så är det nog bara att låta det vara tyvärr.

Jag hade slutat fråga för länge sen och försökt förklara för min dotter varför.

Prova att erbjuda två olika alternativ, t.ex.

'X och min dotter vill så gärna leka någon dag! Skulle det passa att X följer med oss hem på onsdag, så skjutsar vi hem henne antingen innan eller efter middagen. Annars kanske både du och X skulle vilja komma på fika på lördag eftermiddag?'

Då visar du både att det inte behöver kräva något extra av deras familj, och ger samtidigt alternativet av en fika om det nu skulle handla om att mamman vill veta mer hur ni är innan hon låter dottern gå hem till er själv.

Jag är pinsamt nog som den tjejens mamma. Har inget alls emot att min dotter leker hos andra men är usel på att svara på sms och själv bjuda igen.

I mitt fall är det bara tidsbrist, låter kanske själviskt men så är det. Dottern är 3?e flickan. Jag var mammaledig rätt länge med de två första, gjorde miljoner aktiviteter, babysim, babysång, dans, mammagrupper. Äldsta dottern har särskilda behov och vi har fått lägga ned enorm kraft på att hon skall få kompisar över huvud taget och hon har behövt stöd i kontakten med dem. Mellantjejen är väldigt självständig och tar antingen hem halva klassen till oss eller sticker till kompisar varje dag.

Nu när yngsta flickan är 7 år jobbar jag mer än heltid ca 50 h/v. Hon har två äldre systrar som ägnar henne massa uppmärksamhet och som hon har kul med. Hon är en gullig tjej som många kompisar och deras mammor vill vara med på fritiden. Kompisarnas mammor (intressant nog inte pappor) verkar ha jättemycket tid att ordna kompisträffar även på vardagar, jag har inte den tiden och framstår nog som nonchalant.

Min man kommer undan, han märker inte ens vad som pågår...

Bara ge upp. Mamman vill inte att hennes barn leker med ditt barn. Hitta någon annan vän istället bara.

Oroanmäl!
Ett barn ska få leka med andra barn !
Antagligen döljer mamman något och hon är rädd att det ska komma ut. Antagligen har hon lyckats skola in dottern till att inte prata i skolan, men utanför skolan har hon ingen kontroll..om inte dottern är hemma!

Jag fick heller aldrig leka med någon annan förutom grannens barn, men då hade ju "mamma" manipulerat föräldrarna så då var ju allt lugnt !

Ha, vilket skämt.

Så en åttaåring har inget att säga till om? Jag tycker att det hela verkar väldigt skumt. Är någon i familjen missbrukare? Förekommer misshandel? Kommer flickan från en så kallad "hederskultur"?("Förtryckarkultur" vore ett bättre ord. Heder har ju inget med saken att göra!)Men sen när är det föräldrarna som avgör vilka kompisar ett skolbarn ska ha? Är det någon av er här som bara lekte med barn som era föräldrar hade bestämt att ni skulle leka med?

Vad fan håller på att hända med Sverige! Hör ni inte hur ni låter?

Varför skulle det förekomma misshandel eller att någon i familjen är knarkare bara för att modern inte svarar på ts tjat?

Därför att nånting är inte som det ska när en mamma sätter käppar i hjulet för att åttaåringen ska få leka med kompis på fritiden. Flickan är ju ledsen, och mamman svarar inte på tilltal.

Misshandel kan lika gärna vara psykisk misshandel i och med att de håller dottern mer eller mindre inlåst.

Ts skriver att hon tolkar det som att flickan ser ledsen ut, inte att flickan verkligen är ledsen.

Ts vet heller inte om flickan inte leker med någon. Hon vet i stort sett inget om henne, mer än vad hennes barn säger.

Jag brukar verkligen passa mig för att dra förhastade slutsatser. Det har drabbat mig flera ggr, folk gör HELT felaktiga antaganden om saker och vips så får man höra både det ena och det andra om sig själv, jag både super, knarkar och Gud vet allt (har aldrig petat på droger i hela mitt liv och är så mycket emot det man nånsin kan vara).

MEN.

Jag kan ändå inte låta bli att få en oroskänsla i magen. Jag har aldrig varit med om att mitt barns kompisar inte fick leka på fritiden (min dotter är vuxen nu). Det är klart att du inte ska snoka, men det verkar du ju inte heller göra. Men tänk OM det är nåt som inte står rätt till, och så har du gått runt med en olustkänsla (för så tolkat jag det?) utan att göra nåt åt det.

Hur väl känner du flickan? Kan du höra dig för lite snyggt om hur hon har det? Fråga på ett fint sätt vad hon haft för sig i helgen, eller om hon också brukar åka till badhuset, titta på Idol, el andra vardagssaker. Alltså inte nåt korsförhör givetvis, utan sprida ut det lite och bilda dig en uppfattning. Och grundat på det känna efter om du bör prata med nån (skolan?) eller inte.

Hoppas nu inte att jag blir missförstådd som en snokande kärring, för det är jag inte. Men som sagt, det är nåt som känns lite "of" med mammans beteende....

Min föräldrar hade samma undflyende beteende när det gällde att bjuda hem det de ansåg var ouppfostrade barn. De var aldrig otrevliga men undvek att bjuda in eller bjuda tillbaka. Jag var varken inlåst eller misshandlad, jag hade bara föräldrar som var noga med mitt umgänge och heller ville att jag lekte med artiga och trevliga barn. Sen att de är lite ?stränga? och oflexibla vad gäller vad som är fint är en annan sak.

Min dotter och hon leker inte så ofta i skolan längre och jag har släppt det.

Jag har haft en svag känsla av att de inte "har det optimalt" hemma. Tjejen fick inte gå på klassdiskot heller. Men jag har verkligen ingen insyn och de få saker jag vet känns inte alls som grund för en orosanmälan. Jag tänker att det finns måånga andra, t ex personal i skolan, som garanterat har mer kött på benen än jag beträffade flickans välbefinnande.