Kexmonstret skrev 2017-08-09 12:33:28 följande:
Jag har en vän som valt att avbryta en graviditet i vecka 18, pga att hon fått veta att barnen bar på gener för en väldigt jobbig ärftlig sjukdom. Hon har själv sjukdomen och har haft stora problem genom livet till följd av den och med anledning av det valde hon att avsluta sin graviditet.
Jag tror att jag också kommer göra någon form av test, men känner att det är svårt att förhålla sig till hur man skulle hantera resultatet, särskilt när man troligen har hunnit ställa in sig på att bli mamma. Å ena sidan vill man gärna veta om barnet man bär på har anlag för olika funktionsnedsättningar eller andra svårigheter /sjukdomar som kommer påverka barnet & familjen, men man måste även ta ställning till hur man skall hantera informationen.
Tänker att det finns olika anledningar till att man väljer att göra test, vissa för att de vill vara förberedda, andra för att de vill säkerställa att de bär på ett "friskt" barn, att man själv har erfarenhet av en sjukdom eller liknande som man inte vill föra vidare till sitt barn för att man vet hur tungt det kommer vara. Finns säkert lika många anledningar som människor.
Men det är inte helt enkelt tycker jag, hur resonerar ni?
Min högst personliga uppfattning är att jag vill ha så stor sannolikhet som möjligt för att få ett friskt barn. Sedan vet jag att det finns en massa genetiska avvikelser som man inte detekterar före födelsen (tex mikrodeletioner) och det kan ju även uppstå exakt hur mycket som helst på vägen. Syrebrist vid förlossningen, cancer under spädbarnsåren etc etc.
Jag kommer att avbryta om mitt foster visar sig ha trisomi 13, 18 lr 21. (Där resonerar folk olika, ffa om 21an, men så känner jag.) Därför känns det viktigt för mig att få göra NIPT så tidigt som möjligt, jag kommer få svar i v 12 och vi kommer vänta med att berätta tills dess, förmodligen ännu längre, tills vi har gjort en tidig anatomigranskning.
Men det här är ju bara mina tankar, och jag har full förståelse och respekt för att vi tänker olika.