Gravid igen..kanske :( måste prata

Grattis, det kommer att gå bra!!!

Nu har jag längre mellan mina men jag tyckte det var jobbigare att få ett barn än att få två. Omställningen var mycket större från inte än till två stycken. När man har ett barn redan är man ju van vid rutinerna redan så det är lite lättare. Men på ett sätt är det ju jobbigare eftersom de små rackarna turas om att vara vakna och sjuka. Men med två föräldrar kan man ta varsitt barn, då blir enklare.

Nån gång runt 5-7 augusti.. Så har tagit väldigt tidigt.. Men då är det inte bara jag som inbillat mig strecket i alla fall.

Tack så mycket, det hoppas jag verkligen:) (känns som jag just klivit på en sjukt läskig berg o dalbana...)

Det känns skönt att höra. För jag tyckte verkligen det var en stor omställning med första nu... Men ja nu ska jag vänta ett par dagar och ta ett till.. Man vill ju ha det där tydliga strecket för att va hundra..

Att göra en abort är inte fel eller skamligt. Det är värre att behålla barnet på grund av rädsla för aborten. Känner man att man tvekar, inte kommer klara situationen och att barnet i fråga kanske inte kommer få den positiva start i livet som den förtjänar då är abort ett val.

Det är så klart helt upp till dig men jag vill bara poängtera att vilja spendera mer tid med det barn man redan har är inte fel. Man vet aldrig hur ens graviditet blir och inte heller tiden efter förlossningen.

Du har helt rätt. Om jag inte känner att jag inte börjar känna mer glädje så..ja..

Börjar dock vänja mig vid tanken och att det kanske inte alls skulle vara så "hemskt" som det först kändes.. Men jag vet varken ut eller in just nu..

Såhär ser våra tankar ut:(observera att jag absolut vet att sånt här inte går att planera eller att det finns några garantier. Det kan ju visa sig att jag aldrig kan bli gravid igen, att det dröjer, nån blir sjuk etc. Detta är bara ur "om vi fick bestämma" perspektiv)

Om jag är gravid nu/behåller:

Egentligen skulle sonen vid 16 månader börja förskolan (i Januari 2018) men om jag är gravid och vi behåller barnet så kommer han inte att börja då. Utan då blir jag hemma tills att jag föder i April. Då kommer sambon vara hemma minst 4 månader (april-aug, han tar då fl med sonen så att alla 4 är hemma tillsammans den första tiden) och sen skulle då sonen börja förskola några timmar vid 2 års ålder i Augusti 2018, när jag är fl med syskonet, eller om det inte behövs så är han fortsatt hemma med mig och syskonet. Skulle dock vilja prova att börja några timmar för att se hur det gick. Det här innebär dock att jag är borta från arbetslivet i tre år, ev lite kortare...

Om jag inte är gravid/inte behåller:

Jag kan återgå till jobbet i Januari 2018, på halvtid. Sonen börjar när han är 16 månader, går korta dagar på förskolan och vi kan lägga all vår lediga tid på honom då han fortfarande är så pass liten och behöver oss. Och vi skulle ev börja försöka med syskon om ett år så att han närmar sig 3 år. Jag har i så fall hunnit jobba mer än ett år och går sen igen på fl när syskon kommer.

vad tänker ni..?

Jag vet hur många kvinnor tänker och fy skam på mig för att säga detta men ditt och sambons liv då??

Tänk er att ni inte behåller, er lilla får uppmärksamhet oh ju mer åren går desto mer kommer du och din partner kunna bygga på er relation och få tid för varandra!

Många glömmer sin partner i allt barnfödande och graviditeter och det slutar med att man separerar.

Jag ska föda om ca 3 veckor, haft graviditeten från helvetet och jag vet att det inte blir fler barn från min kropp. Till min omgivnings stora förskräckelse!

Men! Säg att ni behåller, allt går bra och då har du två mirakel i ditt liv! Det är ett svårt beslut att ta och båda delarna har sina poäng men mitt råd är tänk inte på att ditt barn kanske vill ha ett syskon eller allt sånt där. Tänk på DIG! Det är du som ska vara gravid och två barnsmamma ingen annan.

Då inbillade jag mig inte ...



Hur tänker ni när ni läser dom två alternativen jag skrev?

Skulle vilja höra era tankar, kanske får mig att tänka mer åt ena eller andra hållet.. Just nu är jag verkligen 50/50.. Fast jag började gråta igår när jag loggade in på SöS abortmottagning, bara kändes sååå fel.. Samtidigt märker jag rent humörmässigt hur jag påverkas av det här, har annars världens tålamod med min son, inte mycket jag tycker är jobbigt, men nu märker jag hur jag typ blir kallsvettig och kan va irriterad inombords.. Känns ju inte bra.. :/