Gravid igen..kanske :( måste prata

Du skriver att du TROR att du ev är gravid. Kan du utveckla?

Ta ett graviditetstest så du verkligen vet.

Jag är gravid i v.8 och vår dotter är 11 månader. Det var inte meningen att bli gravid nu men trots skydd osv hände det. Vi bokade abort nästan omgående. Efter att par dagar började jag må väldigt dåligt och kände att jag inte klarar av att ta bort barnet. Jag hade en väldigt jobbig graviditet både psykiskt och fysiskt och efter akut kejsarsnitt fick jag förlossningsdepression. Efter ca 4 månader vände det och jag började njuta av att vara mamma.

Min man ville också behålla barnet efter en del prat så vi avbokade tiden för abort. Anledningen till att vi båda ville göra abort var för att vi var rädda - fattade vi sen. Så nu känner vi mer glädje för varje dag. Det kommer sannolikt bli tufft, speciellt i början. Vi känner dock att vi har ett bra nätverk och mina svärföräldrar finns nära oss och ställer alltid upp om det behövs.

I alla fall, mitt råd är att göra ett test. Det verkar ju som att ni båda verkar vilja behålla ett eventuellt barn. Prata om det mycket och väg för och nackdelar.

Jag hade en hemsk första förlossning och hade problem i 2månader efter förlossningen med mig själv och bebis som grät dygnet runt, mjölkstockning från helvetet m.m nr2 vart i princip till på första samlaget efter förlossningen, efter 1års ålder tycker jag det bara blev lättare, laga mat för flera dagar plocka fram och förbered bättre pyjamas vid sovdags osv så att barnet blir mer inställd på att då är det sovdags.

Våga låta barnet röra sig fritt inom synligt räckhåll utan att bli hysterisk plocka hellre bort saker i början osv.

Och sluta lyssna på vad alla andra säger alla barn är inviduella och skitsnack kan dom gott ha för sig själva ;)

Lillasyster kom när storebror var 16 månader. Jag blev gravid trots full amning och jag hade knappt hämtat mig efter ett katastrofsnitt. Men det fick gå iallafall! Min make var hemma heltid under sista trimestern och bebisens första halvår. Det var tur. Visst hade jag löst det själv också men inte utan att barnen hade blivit lidande. Det är svårt att lyfta runt på ett barn, byta blöjor, gunga hela natten osv på det stora barnet när man är höggravid med foglossning och förvärkar. Bebisen i magen behöver att mamma vilar och bebisen utanför behöver extra mycket omsorg... Det är ännu svårare att återhämta sig efter förlossningen och hitta rätt med amning osv när det finns en lite storebror som måste jagas, tröstas och kräver lite extra. Det är ju så att dom aldrig kommer sova samtidigt med alltid slår sig samtidigt, blir akut hungriga samtidigt, ryggbajsar samtidigt. Ingen av dom hade förmågan att kunna vänta eller ta hänsyn utan allas behov behövde mötas omedelbart.Även ett litet barn vet att den bästa tiden att välta tv, stoppa fjärrkontroll i akvariet, stoppa mobilen i toalettstolen osv är just när mamma satt sig för att amma den lille. Hade jag inte haft min make hemma så hade jag fått lära mig amma på språng med bebisen hängade i bröstet. Storebror hade nog känt sig bortvald och utanför om inte pappa hade varit hemma. Nu fick han stället göra egna saker med pappa och pappa tog all omvårdnad om den store. Nu när den lille är 1,5 så ska pappa vara fl med henne och då får jag mer kvalitetstid med den store ;)

För oss går det bra. Men det är enbart för att vi är två föräldrar som varit lediga mycket samtidigt. Så det är mitt råd!

Nått svagt verkar det vara ja. När är ungefärlig bim?

Grattis, det kommer att gå bra!!!

Nu har jag längre mellan mina men jag tyckte det var jobbigare att få ett barn än att få två. Omställningen var mycket större från inte än till två stycken. När man har ett barn redan är man ju van vid rutinerna redan så det är lite lättare. Men på ett sätt är det ju jobbigare eftersom de små rackarna turas om att vara vakna och sjuka. Men med två föräldrar kan man ta varsitt barn, då blir enklare.

Att göra en abort är inte fel eller skamligt. Det är värre att behålla barnet på grund av rädsla för aborten. Känner man att man tvekar, inte kommer klara situationen och att barnet i fråga kanske inte kommer få den positiva start i livet som den förtjänar då är abort ett val.

Det är så klart helt upp till dig men jag vill bara poängtera att vilja spendera mer tid med det barn man redan har är inte fel. Man vet aldrig hur ens graviditet blir och inte heller tiden efter förlossningen.

Jag var också extremt kluven. Det passade liksom inte alls in i våra planer och det kändes som att det inte skulle gå med 1 till just nu. När jag ringde och bokade tid för abort så var den tidigaste tiden över 2 veckor bort, men jag bokade den. Efter två dagar var jag enig med mig själv om att jag skulle ha väldigt svårt att genomföra aborten. Jag sa till min man att jag gör det, för att ett barn ska inte komma till världen om föräldrarna inte vill ha det (inte mitt barn i alla fall). Men hade jag valt själv hade jag behåller det eftersom känslorna är så emot det. Han påpekade då att han aldrig sagt att han inte ville behålla barnet, utan att han inte kunde se hur vi skulle klara av ett barn till och att han var rädd att inte räcka till.

Vi pratade en hel natt och resonerade på alla vis och kom då båda fram till att en abort var fel väg att gå.

Jag är fortfarande rädd vissa dagar. Vi är trots allt två stycken och vi har klarat en tös utan problem. Vi har ett bra nätverk kring oss. Jag skulle börja plugga nu i 2 år till efter studieuppehåll efter graviditeten, men vi fick tänka om. Jag har hela livet på mig att studera och ekonomiskt klarar vi det ändå.

Grattis till graviditeten, om du är gravid! :) (Ej läst hela tråden)

Jag blev gravid då äldsta var 9 månader, så hon var 18 månader när lillasyster kom. Det var det bästa vi gjort! Idag är de 2 och 3 år och leker så fint med varandra. Visst var det mycket att stå ,i och är fortfarande, men det tror jag alltid att det är med barn! :)

Vi har bf 14/3 :). Vårt hus är för litet för en familjemedlem till så vi kommer att köpa mina svärföräldrars hus och dom vårt. Dom vill inte ha så stort hus. Det är dock mycket att göra där så vi kommer verkligen ha händerna fulla ett tag framöver. Vi har fått planera om en hel del efter att vi bestämde oss för att behålla. Tanken var att vi skulle flytta till ett hus där vi inte behöver göra så mycket, med tanke på att jag måste vara mammaledig ytterligare en tid så känns det bättre att hålla månadskostnaden låg ett tag till och göra så här. Hur har ni det med boende?

Grattis förresten, Det kommer att gå bra även om det känns tvivelaktigt ibland (i alla fall för mig). När har du bf?