Vi som börjar med IVF hösten 2017

Iiiiik nu har jag ett fem dagars embryo/blastocyst/vad det nu är i mig! 

Läkaren berättade att de plockat ut 15 ägg, varav tio var mogna och nio blev befruktade. De hade redan fryst ner två stycken och skulle odla vidare några till för att se om de kunde klara sig till frysen. Hon sa också att det hon nu lade in var av god kvalitet. Alla gjorda med ICSI.

DET HÄR ÄR SÅ SPÄNNANDE.

Min kille blev eld och lågor när han via ultraljudet kunde se när ägget (eller ja, det är ju vätskan som ägget ligger i) åkte in i livmodern. Kändes säkert bra för honom att vara med just där och då. Nu är han jätteglad och helt säker på att det ska lyckas. Jag själv är ju lite mer skeptisk, men hoppas så klart på det bästa. Känner mig dock mer oroad för hur han ska det om det skiter sig, än hur jag själv kommer att känna, haha. Typiskt mig. 

Så nu är man då ruvare för första gången. Testdag om två veckor. Hoppas hoppas hoppas hoppas det fastnar. 

En stund efteråt var jag ju tvungen att kissa eftersom jag var enormt kissnödig, och jag var såååå rädd för att liksom släppa ut embryot då när jag slappnade av. Googlade om embryot kan trilla ut och tydligen ska det inte kunna göra det, men jag är fortfarande orolig.  Finns väl aldrig saker att sluta oroa sig för. 

Mariana79: hur har det gått för dig idag? Har du fått någon blödning eller har det klarat sig? Själv ligger jag nedbäddad efter några timmars tupplur med en icke så upplyftande kraftig värk. Än så länge inget blod men oj vad det drar och sliter. Ont så jag nästan vill gråta:(

Idag har jag gjort vad jag tror är mitt sista äggplock. Sätter nu hoppet till detta försök att kanske få till ett syskon till vår son.....

Nej fy fan vad orättvist! Lider något otroligt med dig och din man! Ta hand om varandra nu! Har du även tagit test eller struntar du i det? Vilket försök var det? Har ni några kvar i paket? Usch vad mycket vi ska behöva genomlida!

Själv har jag fortfarande en upptrappande mensvärk och värmevallningar så det känns ju inte bra. Lever på hoppet men det känns som om att jag kommer förlora detta också.

Detta är verkligen som en bergochdalbana. Så tråkigt att höra, men bra att du inte har gett upp hoppet. Stor kram.

Ok. Om du inte har testat än så finns det ju en chans, om än liten. Men man känner ju sin kropp bäst. Gud vad skönt att höra att du inte gett upp! Det krävs ju bara att man hittar rätt kombination för just ens egen kropp. Byte av medicin och vitaminkur gjorde underverk för vårt bottenresultat från första försöket (17 ägg 6 befruktade, ett till mig och resten i soporna och minus) så även om det kanske inte funkar denna gången heller så vet jag iallafall att det finns möjlighet till förbättring.

Och det är inte dumt att tro att man ska lyckas! Kroppen spelar en ju vansinniga spratt under den här tiden för att inte tala om hjärnan. Plus att man så gärna vill att det ska funka! Man vill ju vara det där paret som bara lyckas direkt. Vi håller alla tummar och tår för att det blir tredje gången gillt men tills dess tycker jag att ni ska njuta av varandras sällskap, dricka några goda flaskor vin och gå på lite dejter. Man fastar ju så lätt i babybubblan så det är viktigt att komma ihåg den kärlek man har som gjorde att man ville skaffa barn från början .< 3

Sån är jag oxå, reservplan måste man ha. Jag har redan beräknat datumen för nästa försök trots är första äggplocket var igår. Så är jag lite skyddad om det inte tar sig liksom. Varm kram igen, och jag hoppas oxå eftersom ni inte vet med säkerhet ännu. <3

Idag dalade hoppet om en graviditet. Jag har haft blödningar sen i morse. Det är väll bara att rikta in sig på en till ivf-omgång efter jul, men just nu känns det smått hopplöst.

Vi fick börja direkt med ivf pga ålder. Jag är 38. Inga fel på varken mig eller sambon, men min ena äggledare har svarat dåligt på ivf.

Tack, inte förrän 1 december. Det blir att testa för att säkert veta på söndag tror jag, men tror inte det minsta på ett positivt resultat, tyvärr.