Pigall skrev 2017-09-10 21:12:38 följande:
Nu är det för vår del en annorlunda situation då det främst verkar vara manlig faktor för vår del. Dock verkar vi båda vara måndagsexemplar ser det ut som. Men jag vet hur fruktansvärt min partner har mått över detta och hur tankarna har gått hos mig. Min stora sorg om det inte funkar för oss är inte att inte få barn utan att inte få barn med honom. Det är ju hans drag som jag drömt om att se i en liten. Men den sorgen vet jag hade gått över efter ett tag och tids nog hade vi börjat leta nya vägar. Precis som vi inte gav upp när det inte gick den vanliga vägen kommer vi inte ge upp om det inte går med ivf. Det finns många sätt att bli förälder på. Adoption är ju ett annat alternativ. Visst är även det en process men vad är några år mot resten av livet som förälder?
Enligt min erfarenhet är det den som "felet" ligger hos som mår allra sämst i dessa sammanhang medan partnern brukar acceptera läget och blicka framåt hyfsat snabbt.
Ett tips till er alla förresten är att kolla på filmen "Hans & Hennes" om ni lyckas hitta den någonstans. Hade inte sett den på flera år förrän den gick på tv härom månaden och såg den i ett helt nytt ljus nu när man själv är ofrivilligt barnlös. Tror varenda reaktion i hela filmen har hänt hemma hos oss de senaste året. Väldigt tröstande och vacker faktiskt.
"kul" att höra från ett annat perspektiv, som i ert fall att det beror på mannen, och då få höra hur du tar allting. Kan vara nyttigt att höra med.
Problemet jag har är att jag vet inte om jag vill försöka igen. Det känns som att jag är klar. kan låta fjuttigt för en del att bara orka försöka 2 gånger, men jag har aldrig mått då dåligt i hela mitt liv som det här året, jag vill bara ha mig själv tillbaka. jag är sur, grinig, lättretlig och allmänt tråkig. Vill inte göra nånting med någon. Känner inte igen mig själv, jag hatar det. Det är det som är dilemmat, att jag tror inte jag vill försöka igen. Och då känner jag såhär, ska jag inte ens göra vad jag kan och orka alla 3 försöken? Ska jag va den som ger upp och bara bestämmer att nej, de blir inga barn. bara för att jag inte orkar kämpa nått mer?
Förstår du?`Det är ett hemskt mörker jag befinner mig i. Trodde aldrig jag skulle bli så påverkad av detta som jag blivit. Men det här är det värsta jag någonsin varit med om. Ser bara svart. allt är svart. låter klyschigt men det är precis så jag känner. Vi har köpt hus detta år, inte ens det glädjer mig. All annan lycka försvinner.... Jag vill ha mig och mitt liv tillbaka.
Ska absolut kolla på filmen du nämnde! tack för tipset!
