Vi som börjar med IVF hösten 2017
Jadu.. samma fråga jag ställer mig oxå.. Hur ska man orka 2 veckor till?.. Har du tänkt testa nånting innan testdag eller håller du dig?
Jadu.. samma fråga jag ställer mig oxå.. Hur ska man orka 2 veckor till?.. Har du tänkt testa nånting innan testdag eller håller du dig?
Ja jag hoppas det. Men samtidigt så känns det så hopplöst för sist jag plussade så hade jag grym mensvärk innan oxå.. Men, det slutade som sagt i MA så det känns som att man vet inte vad man ska hoppas på.. Klart man blir glad om det blir plus, men jag skulle aldrig våga vara glad på riktigt efter det jag var med om i somras.. Om de blir plus så skulle samma sekund man blir glad, skulle betyda en ny oro för nya saker, i mitt fall ma.. och då ska man vänta och vänta till ul.. Denna väntan tar knäcken på mig. Känns som man har inte gjort något annat än att väntat sen i oktober förra året. (om man inte räknar med de första 2 åren vi försökt själva)
Väntan på operation, väntan på kallelser, väntan på sprutdagar, väntan på ultraljud, Väntan på mens, väntan på ägglossning, väntan på mediciner, väntan på remisser, väntan på insättningar, väntan på testdagar, väntan på nya ultraljud...
Nej fy tusan, CRED till dom som håller på med detta i många, många års tid konstant <3
Fy för MA alltså! Fick du reda på det när ni var på ul eller? Denna ständiga oro och väntan..
19/9 är det TD. Jag hoppas inte på för mycket, men maken är väldigt positiv.
VERKLIGEN cred till dem! Jag har börjat tänka att de är några av de psykiskt starkaste. För att man måste om man är i den sitsen men ändå.
Håller verkligen med om detta med väntan. Känns som man väntar bort sitt liv ibland. För det är liksom inte läge att dra igång några andra större projekt för "tänk om det skulle gå nu.." oxh iaf jav vill inte byta jobb när kag håller på med IVF.
Är det bara jag som är typ rädd för TD? Jag känner att så länge jag är "ruvare" finns det iaf hopp. Men annars måste vi VÄNTA förbi en mens för att det tydligen behövdes efter äggplock, och sen börja om... och den där förbaskade väntan där det enda en gör är att ta ställning till om man orkar gå på dop, orkar gå på 1-årskalas, orkar träffa nåns nyfödde... sorry nu är jag nego men jag tycker det kan vara så himla slitsamt när man är inne i väntan perioder..
haha, skattade högt när jag läste ditt inlägg, jag går också runt med min hemliga påse. Men det är väl skönt att man kan skratta åt det tragikomiska i det hela, vet inte om jag skulle palla annars. Men jag håller med om att vi är starka som går igenom detta, det skulle vara svårt för vem som helst att gå å vänta på besked konstant, lägg sedan till en övertrip på hormoner, det är ett under att vi håller ihop....
Idag utbrast en kollega på jobbet som jag inte sett på ett tag(stor arbetsplats) " nä men grattis" å tittade på min lutinusuppsvällda ballong till mage. Vad svarar man ens på det???
Samma här.. vi har inte ens gjort äggplocket men han är nästan säker på att jag får den bästa 30 årspresenten nästa sommar.. hoppas han har rätt!
blev så tagen på sängen, jag förstår henne dock, jag har varit som en boll de två senaste dagarna...men jag vill ju inte svara nej för att jinxa, jag hoppas ju verligen att det stämmer. Så jag svarade helt enkelt
" Va jaha, nja, man kan ju hoppas, genomgår en IVF-process och fick ett litet embryo tillbaka i fredags så jag hoppas verkligen att den sätter sig Jag är såhär stor för att jag tar en massa hormoner som gör att jag sväller upp. Men jag hoppas att du ska få möjlighet att gratta mig i december!"
Hahaha... Förlåt, men jag dör xD Trodde jag inbillade mig att min mage känns uppsvälld som en strandad val i sommarsolen. Då är det säkert Lutinus. Min närmaste kollega frågade mig idag om jag skulle med på en snabb fika. Jag: Eh nej tyvärr, måste gå o ta min fittablett. Livet som ruvare ^^ Glamoröst.