Halloj, hoppar också in här om det är okej.
Gjorde första ivf i juni månad fick ut 12 stycken ägg men ingen av dem blev tyvärr befruktade. Är nu på andra försöket och började med nässpray den 19 juli som jag ska ta fram till 16 augusti och sen börja med sprutorna.
Hej Kiim0. Tråkigt att höra att det inte lyckades.
Är också igång med nedreglering. Ska förhoppningsvis börja stimulera på måndag. Lite konstig process det här. Ibland önskar man inget hellre än att mensen inte ska komma. Ibland inget hellre än att den ska komma. Den här månaden var jag orolig att de n inte skulle komma vilket ju skulle innebära längre nedreglering, men nu har den börjat!
Hej!
Om du nedreglerar borde dom väl sätta igång mensen annars? Min kom idag på 15:e nedregleringsdagen. Som tur är har jag vul först dag 17.
Jag är ensamstående så gör processen själv med donator på klinik i Danmark. Jag gjorde 4 inseminationsförsök, sen opererade jag bort ett myom, gjorde två försök till. Alla utan ett plus. Gjorde ett ivf-försök i juni men fick inget att sätta tillbaka (bara två ägg var mogna; det ena skadat och det andra delade sig inte). Nu kör jag långa med förhoppning att de blir mer jämnmogna. Första fle
Då har du nedreglering en vecka mer än mig så tror säkert att blödningen hinner komma. Vad jag förstår måste slemhinnan blödas ut innan stimuleringen börjar för att det sen ska kunna fästa vid återinsättning.
I Sverige är det väldigt dyrt att göra privat med donation. Och dessutom är svensk vård oerhört normativ så orkade inte bli ifrågasatt.
Tror också att det är bra att du åker på semester! Får lite energipåfyllnad.
Ja, hoppas verkligen på plus för oss alla!
Har ni några bra tips på hur man kopplar bort tankarna och låter tiden gå?
Förstår att det är en extra press när omgivningen frågar om det inte är dags. Ni vill inte berätta att ni försöker för de närmaste?
Blir lite provocerad att det är många som säger att *om du slappnar av kommer det säkert att fungera*. Hur lätt är det liksom?
Jag bestämde mig innan jag gjorde första försöket för att berätta för mina närmaste vänner, hela min familj och för min chef. Dom är alla väldigt stöttande.
Tänker att jag gärna hade haft någon att dela processen med. Men bara om det varit ett bra förhållande. Ett ok eller dåligt förhållande hade nog tärt på mig ännu mer än att göra det själv.
Skönt med stöd från sambon. Tänker att det borde vara självklart då ni gör det tillsammans och är lika delaktiga även om det påverkar din kropp mycket mer.
Men kan tänka mig att det för många par är slitsamt för relationen eftersom båda har det tufft.
Ja, jag bor i Stockholm.