Undrar77 skrev 2017-07-17 19:17:56 följande:
Tack för svar! Hen har gått på samtal hos en psykolog på Bup under våren och då märktes en svag förbättring, men nu är hen tillbaka på ruta noll och dessutom har hen börjat matvägra och är helt ointresserad av att sköta sin hygien. Står på väntelista för fortsatt samtal, men jag har ingen aning om hur länge det dröjer innan dess. Har medicin hjälpt er dotter? Vad ska man tänka på vid ev. hjälp av antidepressiv medicin? Ska man berätta för omgivningen? Vad kan man göra för att själv inte gå under?
Det var främst medicinen som gjorde att det vände för oss. Även om hon ff har ångest så är hon däremellan väldigt avslappnad, energisk och faktiskt glad. Innan medicineringen hade vi stora problem med bl.a. aggressiva utbrott, främst gentemot mig. Jag har varit där jag tror att du befinner nu, på väg att gå under. Jag fick själv diagnosen utmattningssyndrom för ett år sedan, främst pga det privata.
Har du kontakt med psykologen på BUP också? Det är jätteviktigt att du som förälder får berätta hur du upplever ditt barn, för barnet själv har inte den insikten. Vi varvar möten där hon går själv, alla tre och bara vi föräldrar.
Jag var lite rädd för medicinering innan, men nu när jag ser resultatet och hur mycket bättre hon mår, är jag glad att vi tog det beslutet! Men, vid medicinering ska de också ha kontinuerlig kontakt med både läkare och psykolog för uppföljning.
Vi har berättat för närmsta släkten, jag vet inte om hon berättat för sina vänner.
Det är jättesvårt att hantera det här som förälder, jag gick i väggen. Jag har själv gått hos psykolog i ett år för att få hjälp att hantera bl.a. det här.