Min tonåring har panikångest och är deprimerad

Hur gammal är din tonåring? Vet du vad som ligger bakom depressionen och triggar ångestattackerna?

Jag själv var den som ditt barn är under min uppväxt. Att hen går och pratar med någon är en bra bit på vägen. Det gick år innan jag vågade ta hjälp och prata med någon annan än min mamma. De närmaste i släkten visste hur jag mådde, men inga av mina vänner hade någon aning. 
Under vårterminen i tvåan hade jag några samtal på BUP men tyckte inte det gav mig någonting då de inte hade förståelse för stressen som skolan gav mig osv. Sen blev jag arton och samtalen upphörde. 
När trean skulle till att börja var jag nära på att hoppa av skolan, men mamma hade kontaktat skolkuratorn och tvingade in mig i bilen och körde dit en vecka innan skolan började. Det var min räddning.

Jag hade inbokade samtal med skolkuratorn en gång i veckan och snart därpå fick jag börja med antidepressiva (citalopram) som skolläkaren skrev ut. Dock stod burken hemma i typ tre veckor innan jag vågade börja ta dem. 
Om nu din tonåring börjar med medicinering vill jag varna att inte avsluta den för tidigt. Har egen erfarenhet av det nämligen. När studenten närmade sig mådde jag betydligt bättre och tyckte att jag kunde sluta, och skolläkaren hade nog inte så bra koll för han sa att det bara var att sluta. Nu i efterhand har jag fått veta att från och med att man "mår bra" så ska man fortsätta att äta medicinen i ca ett halvår till och sen trappa ut.