Min pappa tror att han forfarande bestämmer över mig

Du kan välja sätta hårt mot hårt om du vill. Vägra göra som han säger. Och vägra komma på besök om han gör och säger vissa saker. Eller bara åka tillbaka till din mamma på en gång det händer.

Denna pappa i fråga verkar ha något slags kontrollbehov. Inte friskt!

Såklart att man bryr sig, men att försöka styra ens barns matvanor och klädsel med mera är bara sjukt. Jag förstår att ts tröttnar på att vara där. Att han inte förstår varför är ju bara ännu sjukare.

Han måste inse att hans dotter är 18 nu, inte 8.

Han låter som en helt vanligt tonårsföräder och du låter som en helt vanlig tonårs-motvalls-unge.

Han kan absolut backa några steg, men du kan skärpa dig några snäpp också, och sluta bete dig som en motvalls unge och börja föra en dialog med din pappa istället.

En pappa som inte vill att hans dotter ska se billig ut, gissar jag. En förälder är inte en polare som ska sitta och säga vad man vill höra.

Om du inte är där så mycket tycker jag att väl att du kan göra de andra sällskap vid frukostbordet. Men ingen har såklart lov att tvinga i dig mat. En kopp te eller kaffe kanske sitter fint ändå, eller så kan du hålla upp ett glas vatten att smutta lite på, så att du på något sätt ser ut som att du aktivt deltar i måltiden. För övrigt har han såklart rätt att tala om för dig vad han tycker om ditt beteende, även om det är du själv som får bestämma i slutändan. Det är ju inget konstigt med att en pappa vill träffa sin dotter och att han vill att hon äter bra och klär sig anständigt, även om åsikterna om vad som är bra mat och anständig klädsel varierar.

Fy fan vilken dålig farsa.

Hade jag varit ts hade jag aldrig träffat min pappa mer om han sa såna saker till mig.

Uttrycker man sig i såna ord så får man nog ta att ens dotter inte vill komma och hälsa på längre.

Jag är där ofta.

"De andra" äter aldrig frukost tillsammans utan vid olika tider då alla går upp vid olika tider. Han säger bara att jag måste äta frukost för att jag blir trött annars. Säger jag emot honom så blir han genast stött. Jag behöver ingen frukost, har alltid klarat mig utan det.

Sen tycker jag inte att han har någon rätt att lägga sig i mitt val av kläder eller mat.

Din pappa låter som en viktigpetter som tror att han alltid har rätt. Jobbigt.

Säg ifrån ordentligt, annars håller du dig undan tills han fattar och taggar ner.

Nu är du i ett mellanläge, myndig men bor hemma hos föräldrar och går väl i gymnasiet gissar jag, då blir du försöjd av föräldrar och bor i deras hem. Det är klart din pappa bryr sej om dej fast du fyllt 18, han har rätt i att det är bra att äta frukost och han vill få in den vanan hos dej av omtanke. Han är väl också orolig att du ska bli utsatt för något om du är för utmanande klädd. Han behöver inte detaljstyra men om du inte själv fattar att det är bra att du träffar din pappa och att du kan delta i gemensamma måltider åtminstone för det mesta så får han väl tjata. Ta ett steg framåt och gör saker självmant så slipper du tillsägelser. Om bara ett år gissar jag att du går ut gymnasiet, stämmer det? Då kan du flytta till eget hem och kan hoppas att dina föräldrar fått i dej tillräckligt många bra vanor för att få ett bra liv.