Attraherad av sambos vän, mår jättedåligt!

Sluta träff honom kanske. Och skärp till dig.

Låt känslorna värka ut. Ut i ingenting. Attraktion kan man känna för många människor. Vissa ger sig hän och är otrogna, men klarar inte att ta konsekvenserna.

Men se till att ni inte hamnar i nån sorts konstig sits med alkohol etc. Då försämras omdömet och otroheten kan vara ett faktum.

Jag har försökt med det ni föreslår... Men det kommer ändå tillbaka och det starkare. Jag brukar i stort sätt aldrig känna en så väldigt stark och djup attraktion. Jag har nog bara gjort det vid ett eller två andra tillfällen i mitt liv tror jag. Och då hade jag förhållanden med personerna. Var väldigt ung då är nu 31 år gammal... Jag och sambon vill ha barn och så kommer det här mitt i allt... Är det mitt sätt att fly ifrån att skaffa barn och binda mig för gott? Eller är det nåt mer... Som sagt attraktionen mellan oss är så enormt stark. Det är ovanligt. Jag känner att jag bara vill krypa upp i hans stora armar och mysa i den underbara känslan han avger. Det är nåt hjärtligt med den, som om han ger mig hela sitt hjärta... Märkligt. Det har nog som sagt kanske bara hänt en annan gång...

Det är inte alltid den relationen man är i är rätt för en.

Men att vara otrogen är del väg att gå vilket du verkar hålla med om.

Utvärdera din relation, saknas något? Kan ni göra något så att det blir bättre? Dejta mer? Mer tid ihop eller isär?

Får du dina behov tillfredsställda av din nuvarande? Inte bara sex utan allt. Vill du jobba på det?

Om ja, så får du helt enkelt låta din kille umgås.med sin vän ifred och du kanske kan göra något annat just då.

Jag är gift och ungefär samma har hänt mig också. Jag visste att jag älskade / älskar min man. Men så kom den killen och rörde till i huvudet, i kroppen. Den där attraktionen bara. Det är sånt som händer så känn inte skuld eller skam. Agera inte på det bara.

För min del hjälpte det ändå att fortsätta umgås med honom och tränga bort allt. Sen gick det över av sig själv. Jag öste mer kärlek på min man under den tiden istället. (kanske för att jag också kände skuld) och då gjorde han det tillbaka och vi fick en till nykär period

Känner du samma känslor för din sambo? Är du kär och attraherad? Eller bara bekväm i förhållandet?

Om du inte passar dig kommer ha snart ge dig andra kroppsdelar än bara hjärtat 

Det där med att det är som att han ger dig hela sitt hjärta är bara rena fantasier och finns ingen annanstans än i din livliga fantasi för som du själv skriver så vet du egentligen inte ett skit om honom, du idealiserar honom för att du är förälskad och ser bara vad du vill se och förstorar upp det i absurdum.

Om du har försökt med det folk här säger men sprungit tillbaka så fort det blivit lite jobbigt så har du förmodligen inte försökt tillräckligt bra. Det finns en liten mental skillnad i att säga "jag ska försöka" och säga "jag ska göra det"

Vad du än gör skaffa INTE barn med din nuvarande partner tills du rett ut dina känslor och prioriteringar. Det är inte rättvist mot varken din partner eller barnet när du är så osäker som du är.

Menar du att han är kåt på dig också? Har han sagt det?

Du funderar på att dumpa din pojkvän och bli ihop med hans polare. Du beskriver dig själv sim offer för dina egns känslor, förmodligen mest för att rättfärdiga hur du tänker.

Jag har blivit kåt/kär i tidigare partners vänner. Jag har ignorerat det och hållt det för mig själv. Hur jag skulle hantera det var aldrig något jag funderade på. Ibland tänkte jag väl på någon av hennes kompisar när jag knullade mitt ex. Men jag vet att hon gjorde det också, så det är helr ok.

Skulle någon sätta en pistol mot din tinning och säga att du ska ge fan i din killes kompis, då hade du garanterat lösa det här "problemet" på tre röda. Eller hur?

Men skärp dig för fan!

Attraktion känner alla till och från när man möter nya, men man gör väl inget åt det!

Tack för era svar.

Min sambo tillfredsställer mig mentalt. Med andra ord är han väldigt smart. Det var något jag önskade mig mer av hos en partner innan jag träffade honom.

Jag kommer ifrån en svår bakgrund: blev våldtagen som barn och hade bearbetat det med en psykoterapeut inte så långt innan vi träffades. Jag har också flera destruktiva relationer bakom mig där jag blivit misshandlad.

Men sen träffade jag alltså min sambo, och det var i en period när jag var läkt och tyckte att jag var redo att träffa nån ny. Jag var väldigt försiktig. Han var inte som någon annan man jag nånsin träffat. Den där attraktionen fanns inte riktigt där. Han var så snäll, och inte påträngande utan bara visade att han brydde sig och var en gentleman. Jag blev osäker undrade om han var rätt för han var inte som andra män jag haft. Jag kände inte heller att jag direkt var kär. Men kanske jag var lite kär det var bara på ett mycket stillsammare sätt än nånsin innan. Jag kände en trygghet med honom och han har faktiskt gett mig ren magi ibland. När jag haft ont tex i huvudet så har han kunnat ta bort det bara genom att hålla om mig.

Han har ställt upp såsom han kunnat alla gånger. Han var inte hundra procent min drömman men han har alltmer växt med tiden. Vi är ganska olika dock, och har olika intressen. Finns några saker jag önskar han tyckt mer om men iaf så försöker han också i de fallen.

Egentligen är vårt problem mest sexuellt. Han får inte alltid upp den, eller slaknar. Det berättade han också att så har det nog alltid varit och han sökte hjälp. Men tyvärr så är det ändå som det är. Jag är inte riktigt nöjd med den delen. Vi kan ha riktigt bra sex men det blir inte alls så ofta. Kanske vi behöver ta tag i det igen...

Utöver det så är det ändå så att vi är två personer som vill försöka och jag tror att jag älskar honom. Några saker är jag kanske inte riktigt nöjd med men han har ändå vissa unika egenskaper som passar mig.

Och som sagt den andra killen känner jag inte, jag märker att han är kåt på mig, och han flörtar och vill gärna träffas och vara nära när han får chansen. Vi träffas i princip aldrig utan min sambo, har bara gjort det av yrkesmässiga skäl vid tillfälle. Jag tror kanske inte att han riktigt har mycket av det jag hade velat att han skulle om han skulle bli en partner. Men det är nåt som är väldigt ovanligt med honom som jag vill veta mer om. Känner mig lite som en tonåring med honom och det är fint...

Men återigen mannen jag är med är en väldigt underbar man. Han motsvarar inte riktigt alla mina önskemål eller drömmar. Jag är också rädd att han ska bli oerhört ledsen om jag bryter upp... Och det vill jag kanske inte heller göra. Jag är nog rätt så osäker på vad jag egentligen vill i det fallet när det kommer till kritan.

Men samtidigt kan jag lägga till att när vi får lite mer tid tillsammans (som vi inte haft så mycket på sistone) då är det så underbart... och jag längtar efter mer... jag längtar ofta efter att vara med honom... och kanske är det vad som saknas: mer av det.

Vi jobbar väldigt mycket båda två på olika håll och särskilt jag just nu. Det kommer dock bara vara så tills sommaren för mig.

Samtidigt som jag har en längtan att vara med honom har jag också en längtan att få vara själv lite och upptäcka... kanske inte nödvändigtvis att upptäcka saker med andra män även om jag kan tänka tanken. Så jag vet inte riktigt vad jag vill alltså.

Om du inte vet vad du vill så är det ganska meningslöst att be om hjälp med att "hantera det här".

Oavsett vad jag vill så vill jag inte vara otrogen. Och jag har svårt för att hantera attraktionen jag känner för den här killen. Jag tycker ju om honom han tillför mycket i våra liv. Men jag blir orolig över hur jag känner.

Det känns inte rätt att vi inte ska träffas. Det kanske är bättre att vi gör det och så kanske allt det här förändras... Om vi däremot lägger ner och inte träffas då är det lite synd kommer gå miste om honom. Alltså det andra han har inte attraktionen. Och tänk om vi ändå råkar ses om ett halvår eller så och det är likadant?

Sluta slösa bort din sambos tid. Han vill ju ha barn och kan säkert hitta någon som vet att hon älskar honom. Det är taskig stil att behålla honom. Några unika egenskaper som passar Dig? Han är ingen bil liksom. Jo visst han kan bli ledsen för att det tar slut. Men han kommer repa sig. Sluta va så egoistisk.

Sen vill du ju redan ha svaret att du ska välja att satsa på den du är attraherad av.

Gör slut med din sambo först. Kom på fötter. Sen kan du ta kontakt med den andra efter det.

Det du måste ändra på är din egen attityd. Det spelar ingen roll om du träffar honom varje dag, en gång i veckan eller aldrig. Det är inte där problemet ligger. Jag tror att du krånglar till det här för att du gillar att prata om honom.

Ok förstår att det hela kan låta egoistiskt. Det kanske det är. Jag vet att jag stundtals har ett enormt självförtroende och det verkar vara jättedjupt. Därmed så ja: jag kan också vara egoistisk även om jag önskar att jag inte vore det och även om jag inte är det i väldigt många fall.

Jag vill nog inte ha svaret att satsa på den jag är attraherad av. Svaret jag vill ha är snarare att jag ska satsa på min sambo. Det skulle jag vilja göra. Jag skulle nog vilja leva hela mitt liv med honom egentligen.

Jag är förvirrad av alla känslor och tankar.

Tor ni behöver en nytändning.

Fokusera all den sexuella energin du känner på din man. Överrös honom med sexiga sms mms, överraska med dejt.

Förstår att det är svårt när han lätt slaknar men testa kanske penisring? Eller avbryt flera ggr om dagen innan ni faktiskt fullföljer på kvällen efter dejten osv osv....

Och fantisera inte om den andra! Du göder dig med fantasier och då blir det inte bättre

Men alltså, förstår du inte att du bara fantiserar ihop precis allting?
Vadå han tillför mycket i mitt liv, du känner ju knappt snubben. Det enda han tillfört är att han råkat visa sig, resten har du liksom byggt ihop själv och förstorat upp till enorma proportioner. Och lägger du ner så är det enda du kommer gå miste om är din fantasivärld du byggt upp. Hur kan man vara så blind?

Det är inte den andra snubben du behöver lägga ner, det du behöver lägga ner är dina fantasier och försöka inse att ja du blev kåt och kär på en annan snubbe med att den snubben är off limits för dig av många anledningar och sen bara bita ihop och inte göra så extremt stor grej av det.

Jag å min sambo blir ju attraherade av andra personer hela tiden men vi gör ju inget mer med det? Vi är tillochmed ärliga i det hela och frågar jag honom om han va attraherad av henne så är han ärlig osv. Men vi är bara med varandra och såklart älskar vi varandra!

Men du har ju svaret själv. Du vet ju vad du vill. Du skriver ju svaret själv. Så du är inte förvirrad. Eller? Jag förstår inte faktiskt inte vad problemet är om du vet vem du vill ha.

Attraktionen till den andra kommer ju gå över. Speciellt om du tror att du redan är med rätt person. Du sjåpar dig