Okej. Extremt lite ljusrosa på papperet när jag torkade mig en gång i torsdags. Samma igår men vid flera tillfällen. Bruna korningar flytningar idag. Betydligt mer än torsdag-fredag men fortfarande inte i mer mängd än vanliga flytningar.
Någon som kan lugna mig? Kanske någon med mer erfarenhet?
Har ringt 1177. Fick besked att avvakta och att då jag inte har några magsmärtor att tala om så är det nog lugnt. Men då jag berättade att jag ska åka utomlands på tisdag så ändrade hon sig lite och sa "Vila idag. Om du fortfarande blöder imorgon så åk in på akuten. Kan vara bra att veta ifall ett missfall är pågående när man står inför en långflygning".
Nu ligger jag här på soffan och inbillar mig att det gör ondare och ondare i magen. Har som väldigt lätt mensvärk men det tycker jag å andra sidan att jag haft till och från hela graviditeten. 9+1 idag och första gången jag är gravid.
8+0 idag och nu har det börjat sticka och dra i livmodern. Tänk vad man glömmer hur växtvärken och ligamenten känns och hur paraniod man blir och tänker att nu är något fel. Tur man har vänner som påminna en om att det är helt normalt.
Illa mår jag med, har köpt postafen men tycker inte att det hjälper. Lite lugnare blir det om jag låter bli kaffet men då jag kliver upp kring 04 så är ju kaffet en nödvändighet. Ilskan är på topp och det är lagom synd om resten av familjen som får stå ut med mig. Känns som att (snart) 12åringen förtjänar veta så hon kan känna att jag inte alltid kommer vara så trött och grinig:P.
Här har det varit en dramatisk söndag... Jag skulle resa mig ur soffan och får en sån konstig känsla och då ser jag blod längs byxbenet... Skriker i panik och min man kommer in och jag minns inte riktigt sen för allt där är som en dimma men får på mig nya byxor slänger handdukar i passagerarsätet och åker till gynakuten, det är inget mer blod på handdukarna så blödningen verkar åtminstone avtagit... Gråter hysteriskt och får komma upp på gyn, fortsätter blöda, men det avtar något mer som första dagen på en mens typ... Vi fick komma in till läkaren ganska fort och hon undersöker mig och kan konstatera att min tapp är stängd, men ska undersöka med vul, och först verkar hon inte hitta nåt och mitt hjärta står still... sen pekar hon på skärmen där, och där är den! Så vild (slog kullerbyttor och flaxade och sparkade) och hjärtat pickade på som bara den... <3 Jag grät av lättnad och lycka. Den rörde sig så mycket att hon inte kunde mäta men allt såg fint ut. Hon gjorde en grundlig undersökning och mätte min tapp som var helt normal, och hon kunde konstatera att moderkakan ligger för mynningen och det förmodligen är den som det blir bristningar i och blöder. Så jag kan få ha det så här några veckor, med små blödningar och bruna flytningar tills livmodern växt så pass att moderkakan växt ur vägen... Skulle komma in igen endast vid ny störtblödning. Trodde aldrig man kunde blöda så mycket och allt ändå var ok! Tacksamheten jag känner är enorm <3
Har kikat in i magen och den lilla korven fortsätter växa som sig bör. 18,5mm idag och bjöd till och med på lite viftande armar och en misslyckad kullerbytta.
Imorgon ska jag på inskrivning hos barnmorskan. Jag är lagom nervös, har haft en jättedålig och en jättebra. Svårt bli nöjd efter det.
Hoppar in här ????
Är i vecka 10+3 och har nu redan haft 2 VUL och 1 UL alla med goda resultat, har jämt sån ångest över att det blir MA och att man inte märker något. ????
Nån annan som lider av detta?
Skulle va skönt att få höra era tankar och åsikter.
Kram!
Jahap. Då var det en såndär dålig BM. Eller: vi hade noll personkemi. Hon tuggade tuggumi och smackade högt och pratade jättefort. Och forttsatte efter att jag berättat att jag är hörselskadad. Ok att det inte märka på mig men när jag säger att jag har en svår hörselnedsättning så kan hon väll anpassa sig lite?
Efter att jg berättat hur mina två graviditeter varit frågade hon mig om jag aldrig fått höra att jag inte borde bli gravid/skaffa fler barn för det är farligt för mig. Kul höra. Nej, det har ingen sagt, för det är inte så. Jag frågade efter andra och då var det bara köra på. Sen hade hon inga svar på de frågor jag hade, eller så skulle vi ta svaret sen.
Vet inte vad jag ska göra nu. Kolla om jag kan få gå hos nån barnmorska på sjukhuset? De kanske har nån på specmödra. Skit i att jag måste köra fem mil.
Kub fick jag göra. Så får boka tid för det.
Jaa jag kan ju inte gå till henne. Hon tyckte också det var bättre att jag tog en hel dag ledigt för att komma och ta prover istället för att jag skulle få en tid som passar jobbet för "hon brukar låta undersköterskan ta prover". Smack smack. Sa saker som att "ja så brukar det vara såhär men du kommer ju ha en annan planering men det tar vi då". Jaha, men ungefär då? "Nämen det kommer säkert läkaren berätta för dig." Förra barnmorskan sa redan på hälsosamtalet ungefär hur det såg ut med läkarbesök, flödeskontroller och riskfaktorer. I slutet gick jag dit två gånger i veckan och då är det jävligt noga att man trivs.
Det finns en annan barnmorska på samma mottagning. Jag är bara så konflikträdd att jag vet inte hur jag skulle lösa det. Hellre byta mottagning helt. Tänker att jag tar upp det med läkaren nästa gång då jag ändå inte har något tid till barnmorskan innan det. Ska jag fortsätta åka till sjukhuset kanske jag kan få en barnmorska där också.
Läskigt!Har tydligen gått in i dom berömda spökveckorna..
Helt plötsligt försvann illamåendet och tröttheten
blir bättre och bättre. Har fortfarande ont i brösten,ett riktigt dåligt humör (mot mannen) och växtvärk men annars mår jag rätt bra.
Läskigt!! Går i vecka 12 på lördag och Kub på tisdag.
Om allt är bra då kommer jag inte längre dölja det och föräldrar + storebror skall få veta :)
Hur mår ni andra?