Stämd på vårdnad och umgänge

Pappan får vackert finna sig i att mamman är med de första gångerna. Han är INTE i en position att han kan komma och ställa krav.

Det enda han kan kräva är att få träffa sitt barn. Inte HUR det sker. (I början).

Beroende på hur relationen utvecklas kan han senare umgås själv med barnet, och han och mamman behöver inte ha mer kontakt / umgänge än nödvändigt. Men det får som sagt komma på sikt.

En kompromiss är ju att de drar iväg till exempelvis ett lekland eller en park. Ts kan sitta och fika medans pappan och barnet umgås ifred lite på håll men i ts närhet.

Utvecklingsamtal kan man ta varsitt. Inte helt ovanligt vid separationer.

TS - naturligtvis är det roligt för barnet att pappan växt upp och förhoppningsvis är redo att ta lite ansvar. Men, det är likväl en självklarhet att man inte är pappa bara för att man står som fader på ett papper. Oavsett blodsband eller inte så är han en främmande person..

Trappa upp umgänget precis som du tänkt. En-Två gånger i veckan, ngn timme åt gången i några månader låter ju ganska rimligt. Då får ni även förhoppningsvis en fingervisning om hur seriös han är. Kontaktperson är även det självklart i början, dock vet jag faktiskt inte om du kan begära att själv vara närvarande. Får ni kontaktperson via kommunen så kommer denna person först lära känna dig och barnet, så barnet känner sig trygg. Sedan vara med barnet när det är dags för umgönge. Det finns inte ngn i din närhet som barnet känner sig trygg med? Dina föräldrar, ett syskon eller nära vän?

Det kan hända att det funkar, men vi vet inte hur barnet reagerar på det upplägget. Som sagt, barn är inga leksaker. Vi snackar om en 4-åring som aldrig har träffat sin pappa och som enligt TS inte har så lätt för främlingar. Då kanske det inte funkar att TS bara går och sätter sig på ett fik och lämnar barnet med pappan.

Så jo, pappan kommer att behöva kompromissa en hel del. Om han verkligen vill lära känna sitt barn så får han lägga manken till. Att vägra träffa mamman och inte ens kontakta henne själv, utan bara stämma henne på umgänge efter 4 års tystnad, är INTE att lägga manken till.

Det beror väl lite på VARFÖR pappan inte vill att mamman ska vara med. Normalt kan man bara ställa det kravet om den ena föräldern t ex har misshandlat den andra, eller om det krävs övervakat umgänge.

TS kan - och bör - hävda att barnet känner sig tryggast med henne närvarande i början. Efter hand, om pappan är seriös, kan han och barnet dock träffas ensamma och bygga upp en egen relation.

Vi vet inte bakgrund till det. Något? måste ju hänt till hans känslor för det... men kanske kan dom/ han få hjälp å vägledning av familjerätten, det är ju där dom hamnar först vid en stämning i vilket fall som helst, på samtal, var å en för sig.

Till TS:

Föreslå en timme i veckan till att börja med. Kräv att du ska vara med de första gångerna, men var noga med att motivera varför. Poängtera också att du hoppas att barnet och pappan ska kunna umgås ensamma så småningom.

På så sätt visar du dig samarbetsvillig utan att dansa efter pappans orimliga pipa. Sen är det upp till familjerätten om de vill ta hänsyn till hans krav att inte träffa dig öht, eller om han får ge sig på den punkten. Det beror (som sagt) på vad som ligger bakom.

Han kommer efter fyra år och ska ha hela vårdnaden? Den pappan klarar sig barnet bättre utan..

Jag reagerade också på det där. Hur kommer det sig att han ens kräver vårdnad? Han har inte ens träffat barnet!

Umgänge är ju det enda naturliga de närmaste åren. 

Mognat har han knappast då skulle han kontaktat ts direkt och pratat med henne och inte skicka en stämning via ombud... Så jäkla fegt så det finns inte... Han har dessutom inte barnens bästa i tankarna utan SITT EGET... En normalt funtade människa begriper ju att det här är något som måste ske gradvis.

Spot on!

Han verkar inte alls ha mognat utan kommer bara och kräver orimliga saker. För barnets skull är det dock önskvärt om de kan få till någon form av umgänge eller relation, även om pappans stämning och krav är orimliga.

Tyvärr kan frånvarande bioföräldrar ofta bete sig som svin och alla andra tvingas anpassa sig för att barnet ändå ska ha någon form av kontakt med dem. Men det stämmer att det inte alltid är för barnets bästa.

Hur eller hur stämmer man någon för boende å vårdad osv hamnar man hos familjerätten först för samtal. Vi har inte hela bakgrundsförloppet utan bara en liten liten del av ts historia. Hans mål är kanske inte ensam vårdnad, utan delad vårdnad å att få träffa sitt barn. Det är väl jättebra om han stämmer om han vet att dom själva inte kommer någonstans så att de får professionell hjälp hur de går vidare. Familjerätten kommer att utreda och lämna förslag till tr hur det skulle se ut.

Ja naturligtvis. Jag menade om de får en kontaktperson tilldelad när pappan stämmer för umgänge. Får han igenom kontaktperson är det inte säkert att TS kan hävda att hon behöver vara med. Finns inte giltiga skäl till att tilldömas kontaktperson får pappan naturligtvis acceptera att TS är närvarande, om barnet inte känner sig trygg med ngn annan närstående som kan tänkas vara med i början (för att minimera stress för barnet).

Jag hoppas pappan får sin halva vårdnad och halva umgänge.

I slutändan ja, om han på allvar är intresserad av sitt barn.

Direkt- absolut inte. Att som fyraåring plötsligt bo växelvis med ngn man aldrig träffat/inte känner är INTE att se saken ur ett barnrespektiv.

Vems perspektiv ser du ifrån? Pappans eller barnets?

Just det ja, varför kräver han HELA vårdnaden??

Direkt är perfekt. Med upptrappningsschema självfallet men inget segt och utdraget upptrappningsschema.

Dvs, inte direkt... ;)

Jag får börja med att säga att jag inte har några egna erfarenher av detta och inte vet vad familjerätten tycker är bäst att göra (som gynnar dig i vårdnadstvisten).

Men jag är själv ensamstående förälder och har funderat (och hoppats på) genom åren om pappan skulle välja att vara närvarande, hur det skulle gå till och vad det skulle innebära.

Jag skulle vilja ha ett santal med pappan, gärna tillsammans med familjerätten eller nån annan bara för att se och lyssna in vem han är idag. Både för att första träffen mellan pappa och barn ska bli så bra som möjligt (så att jag kan förbereda barnet på ett bra sätt) och för att få en bild av vad det är han tänker sig framöver.

Sedan skulle jag vilka vara med de första träffarna, alternativt att någon annan som står barnet nära vore med, mormor eller morfar tex. Men att dessa håller sig i bakgrunden och bara dinns där som en trygghet för barnet.

Sen skulle jag föredra två träffar/vecka istället för en, där tror jag skulle varit tryggast för mitt barn när hen var så liten - och ca en timme åt gången.

Det jag verkligen verkligen skulle vilja, men vet att man inte kan styra över vore att pappan tog det lugnt och inte planerade saker långt fram med varnet och definitivt inte lovade något som hn inte till 100% vet att han kan hålla. En föräöder som av vad det verkar här frivilligt varit frånvarande från sitt barn i fyra år hoppas jag verkligen man har både "hängslen pch livrem på" innan för mycket ansvar lämnas över.

Ja det går ju bara att spekulera i. Vi vet inte ngn bakgrund till detta. Hur el hur lär han ju inte få det om ts inte är direkt olämplig för sitt barn vilket jag inte tror. Och det kanske är ett förfarande, han söker om vårdnad alt halva vårdnaden. (Som står i ts att han söker om båda) Och jag tror han hoppas på det sista. Det första är ju inte troligt utan mer troligt det andra.