• fornminne

    Stämd på vårdnad och umgänge

    Anonym (Lisa) skrev 2017-05-01 18:40:31 följande:
    Vad roligt att han nu vill lära känna sitt barn! Och vad roligt för BARNETS skull! Givetvis skall han få umgänge med sitt barn, som trappas upp på sikt. Tror knappast att det är "hans nya"s påhitt, varför skulle hon vilja ha hans barn för och strida för det? Du har inte tänkt på att han kanske vuxit och mognat och faktiskt insett att det faktiskt finns ett barn som han är pappa till? Möjligt att hon stöttar honom för han inte orkat/vågat etc ta tag i det innan? Nu har han stöd i henne? Oavsett vilket så är det ju superpositivt för barnets skull!!!!
    Snälla, sluta glorifiera pappor som struntat i sina barn. Självklart ska barnet få träffa honom, men han är ingen jäkla hjälte som nu har ändrat sig. Han borde skämmas. Han kommer att ha en hel del att förklara för sitt barn om några år, när barnet är äldre och förstår mer.

    Jag är så trött på daltandet med frånvarande pappor. Och varför vill han inte träffa TS? Det får han nog finna sig i om han ska träffa barnet. I alla fall i början.

    TS, några timmar en gång i veckan låter rimligt till att börja med. MEN att du är med de första gångerna.
  • fornminne
    Anonym (Lisa) skrev 2017-05-01 19:45:59 följande:
    Nu har jag inte höjt honom till skyarna. Men skulle du inte hellre velat att din pappa kom in i ditt liv när du var 4 år än inte alls? Lägg bort dina egna känslor och tänk på det positiva för barnet istället. Livet blir inte alltid som man tänkt, det är inte lätt å leva, och man måste kunna få rätta till sina misstag.
    Från ett barnperspektiv är det ofta bättre att pappan dyker upp efter 20 år än inte alls. Något annat har jag inte påstått. Men jo, jag tycker att sitt inlägg "höjer honom till skyarna" genom att enbart fokusera på det positiva i att han NU behagar dyka upp. Inte ens nämna att han, en vuxen man, har svikit sitt barn?

    Och som han gör det! Stämmer TS på vårdnad utan att kontakta henne först? Och detta efter att ha visat NOLL intresse för sitt barn tidigare.

    Livet blir inte alltid som han tänkt och alla gör misstag, men det är inget litet misstag han har gjort. Nu är det upp till honom att rätta till det utan att det ska gullas med honom.
  • fornminne
    Brumma skrev 2017-05-01 20:53:20 följande:
    Utvecklingsamtal kan man ta varsitt. Inte helt ovanligt vid separationer.

    TS - naturligtvis är det roligt för barnet att pappan växt upp och förhoppningsvis är redo att ta lite ansvar. Men, det är likväl en självklarhet att man inte är pappa bara för att man står som fader på ett papper. Oavsett blodsband eller inte så är han en främmande person..
    Trappa upp umgänget precis som du tänkt. En-Två gånger i veckan, ngn timme åt gången i några månader låter ju ganska rimligt. Då får ni även förhoppningsvis en fingervisning om hur seriös han är. Kontaktperson är även det självklart i början, dock vet jag faktiskt inte om du kan begära att själv vara närvarande. Får ni kontaktperson via kommunen så kommer denna person först lära känna dig och barnet, så barnet känner sig trygg. Sedan vara med barnet när det är dags för umgönge. Det finns inte ngn i din närhet som barnet känner sig trygg med? Dina föräldrar, ett syskon eller nära vän?
    Det beror väl lite på VARFÖR pappan inte vill att mamman ska vara med. Normalt kan man bara ställa det kravet om den ena föräldern t ex har misshandlat den andra, eller om det krävs övervakat umgänge.

    TS kan - och bör - hävda att barnet känner sig tryggast med henne närvarande i början. Efter hand, om pappan är seriös, kan han och barnet dock träffas ensamma och bygga upp en egen relation.
  • fornminne
    Miss Skywalker skrev 2017-05-01 21:17:45 följande:
    Han kommer efter fyra år och ska ha hela vårdnaden? Den pappan klarar sig barnet bättre utan..
    Jag reagerade också på det där. Hur kommer det sig att han ens kräver vårdnad? Han har inte ens träffat barnet!

    Umgänge är ju det enda naturliga de närmaste åren. 
  • fornminne
    Anonym (M) skrev 2017-05-01 21:30:00 följande:
    Mognat har han knappast då skulle han kontaktat ts direkt och pratat med henne och inte skicka en stämning via ombud... Så jäkla fegt så det finns inte... Han har dessutom inte barnens bästa i tankarna utan SITT EGET... En normalt funtade människa begriper ju att det här är något som måste ske gradvis.
    Spot on!

    Han verkar inte alls ha mognat utan kommer bara och kräver orimliga saker. För barnets skull är det dock önskvärt om de kan få till någon form av umgänge eller relation, även om pappans stämning och krav är orimliga.

    Tyvärr kan frånvarande bioföräldrar ofta bete sig som svin och alla andra tvingas anpassa sig för att barnet ändå ska ha någon form av kontakt med dem. Men det stämmer att det inte alltid är för barnets bästa.
Svar på tråden Stämd på vårdnad och umgänge