Anonym (Bubblan)

Äldre 1 May 15:26

30 svar

Stämd på vårdnad och umgänge

Har blivit stämd på vårdnad och umgänge..

Jag har ensam vårdnad om barnet (4 år) och haft det från start. Hade ingen relation till pappan och han har valt bort barnet från första stund. De har aldrig träffats och han har aldrig varit delaktig i barnets liv.

Han vill ej ha kontakt med mig så han har skickat in en stämning om att han ska ha vårdnaden alt gemensam vårdnad med halvtid umgänge med start på en gång.

Jag nekar inget umgänge mellan far och barn men tycker att det ska ske på barnets villkor och att det görs av rätt anledning, dvs att han verkligen vill ha kontakt med sitt barn och inte för att hans nya har fått för sig något.

Umgänge ska ske på ett varsamt sätt. Lugnt och försiktigt, då barnet är en mycket grubblande person och är väldigt känslig vid nya kontakter, som gör att barnet behöver tid på sig att lära känna personen och framför allt för att barnet ska känna sig trygg. (Flera gånger har vi jobbiga stunder när det är nya vikarier på förskolan bland annat. Känns hemskt att behöva tvinga sitt barn till en person de aldrig träffat).

Eftersom han som sagt inte vill ha kontakt med mig så ska jag nu skicka in ett svar på hans stämning.

Med hänsyn till barnets vardag, rutiner och trygghet samt att det är en helt främmande person som valt bort barnet och inte varit intresserad av barnet på över fyra år, vad anses vara rimligt umgänge till att börja med?

Har talat med familjerätten och de säger olika.. det är allt från 1 timme en dag i veckan under ett par månaders tid, eller 1 timme en-två dagar per vecka under ett par månaders tid.

En tredje jag talade med tyckte jag skulle lämna barnet ca 5 timmar ensam med en främmande människa?!

Allvarligt vem lämnar bort det finaste man har till en människa man inte känner?! Inte jag i alla fall. Jag tänker vara med under de första träffarna, gärna en kontaktperson också.

Men vill höra om någon varit i liknande situation och vad ni gjorde/hur ni löste umgänge?

Tacksam för alla tips och råd.

Anonym (Lisa)

Äldre 1 May 18:40

#1

Anonym (Bubblan) skrev 2017-05-01 15:26:58 följande:

Har blivit stämd på vårdnad och umgänge..

Jag har ensam vårdnad om barnet (4 år) och haft det från start. Hade ingen relation till pappan och han har valt bort barnet från första stund. De har aldrig träffats och han har aldrig varit delaktig i barnets liv.

Han vill ej ha kontakt med mig så han har skickat in en stämning om att han ska ha vårdnaden alt gemensam vårdnad med halvtid umgänge med start på en gång.

Jag nekar inget umgänge mellan far och barn men tycker att det ska ske på barnets villkor och att det görs av rätt anledning, dvs att han verkligen vill ha kontakt med sitt barn och inte för att hans nya har fått för sig något.

Umgänge ska ske på ett varsamt sätt. Lugnt och försiktigt, då barnet är en mycket grubblande person och är väldigt känslig vid nya kontakter, som gör att barnet behöver tid på sig att lära känna personen och framför allt för att barnet ska känna sig trygg. (Flera gånger har vi jobbiga stunder när det är nya vikarier på förskolan bland annat. Känns hemskt att behöva tvinga sitt barn till en person de aldrig träffat).

Eftersom han som sagt inte vill ha kontakt med mig så ska jag nu skicka in ett svar på hans stämning.

Med hänsyn till barnets vardag, rutiner och trygghet samt att det är en helt främmande person som valt bort barnet och inte varit intresserad av barnet på över fyra år, vad anses vara rimligt umgänge till att börja med?

Har talat med familjerätten och de säger olika.. det är allt från 1 timme en dag i veckan under ett par månaders tid, eller 1 timme en-två dagar per vecka under ett par månaders tid.

En tredje jag talade med tyckte jag skulle lämna barnet ca 5 timmar ensam med en främmande människa?!

Allvarligt vem lämnar bort det finaste man har till en människa man inte känner?! Inte jag i alla fall. Jag tänker vara med under de första träffarna, gärna en kontaktperson också.

Men vill höra om någon varit i liknande situation och vad ni gjorde/hur ni löste umgänge?

Tacksam för alla tips och råd.

Vad roligt att han nu vill lära känna sitt barn! Och vad roligt för BARNETS skull! Givetvis skall han få umgänge med sitt barn, som trappas upp på sikt. Tror knappast att det är "hans nya"s påhitt, varför skulle hon vilja ha hans barn för och strida för det? Du har inte tänkt på att han kanske vuxit och mognat och faktiskt insett att det faktiskt finns ett barn som han är pappa till? Möjligt att hon stöttar honom för han inte orkat/vågat etc ta tag i det innan? Nu har han stöd i henne? Oavsett vilket så är det ju superpositivt för barnets skull!!!!

Anonym (Linda)

Äldre 1 May 18:47

#2

Anonym (Lisa) skrev 2017-05-01 18:40:31 följande:

Vad roligt att han nu vill lära känna sitt barn! Och vad roligt för BARNETS skull! Givetvis skall han få umgänge med sitt barn, som trappas upp på sikt. Tror knappast att det är "hans nya"s påhitt, varför skulle hon vilja ha hans barn för och strida för det? Du har inte tänkt på att han kanske vuxit och mognat och faktiskt insett att det faktiskt finns ett barn som han är pappa till? Möjligt att hon stöttar honom för han inte orkat/vågat etc ta tag i det innan? Nu har han stöd i henne? Oavsett vilket så är det ju superpositivt för barnets skull!!!!

Var läser du om detta?

Anonym (Linda)

Äldre 1 May 18:48

#3

Naturligtvis måste umgänget börja väldigt försiktigt, barnet känner ju inte sin pappa alls. Bra idé att du också är med, blir ju tryggare för barnet.

Anonym (Linda)

Äldre 1 May 18:49

#4

Anonym (Linda) skrev 2017-05-01 18:47:19 följande:

Var läser du om detta?

Rättning, nu såg jag det. Sorry!

fornminne

Äldre 1 May 18:56

#5

Anonym (Lisa) skrev 2017-05-01 18:40:31 följande:

Vad roligt att han nu vill lära känna sitt barn! Och vad roligt för BARNETS skull! Givetvis skall han få umgänge med sitt barn, som trappas upp på sikt. Tror knappast att det är "hans nya"s påhitt, varför skulle hon vilja ha hans barn för och strida för det? Du har inte tänkt på att han kanske vuxit och mognat och faktiskt insett att det faktiskt finns ett barn som han är pappa till? Möjligt att hon stöttar honom för han inte orkat/vågat etc ta tag i det innan? Nu har han stöd i henne? Oavsett vilket så är det ju superpositivt för barnets skull!!!!

Snälla, sluta glorifiera pappor som struntat i sina barn. Självklart ska barnet få träffa honom, men han är ingen jäkla hjälte som nu har ändrat sig. Han borde skämmas. Han kommer att ha en hel del att förklara för sitt barn om några år, när barnet är äldre och förstår mer.

Jag är så trött på daltandet med frånvarande pappor. Och varför vill han inte träffa TS? Det får han nog finna sig i om han ska träffa barnet. I alla fall i början.

TS, några timmar en gång i veckan låter rimligt till att börja med. MEN att du är med de första gångerna.

Anonym (Lisa)

Äldre 1 May 19:45

#6

fornminne skrev 2017-05-01 18:56:15 följande:

Snälla, sluta glorifiera pappor som struntat i sina barn. Självklart ska barnet få träffa honom, men han är ingen jäkla hjälte som nu har ändrat sig. Han borde skämmas. Han kommer att ha en hel del att förklara för sitt barn om några år, när barnet är äldre och förstår mer.

Jag är så trött på daltandet med frånvarande pappor. Och varför vill han inte träffa TS? Det får han nog finna sig i om han ska träffa barnet. I alla fall i början.

TS, några timmar en gång i veckan låter rimligt till att börja med. MEN att du är med de första gångerna.

Nu har jag inte höjt honom till skyarna. Men skulle du inte hellre velat att din pappa kom in i ditt liv när du var 4 år än inte alls? Lägg bort dina egna känslor och tänk på det positiva för barnet istället. Livet blir inte alltid som man tänkt, det är inte lätt å leva, och man måste kunna få rätta till sina misstag.

fornminne

Äldre 1 May 20:17

#7

Anonym (Lisa) skrev 2017-05-01 19:45:59 följande:

Nu har jag inte höjt honom till skyarna. Men skulle du inte hellre velat att din pappa kom in i ditt liv när du var 4 år än inte alls? Lägg bort dina egna känslor och tänk på det positiva för barnet istället. Livet blir inte alltid som man tänkt, det är inte lätt å leva, och man måste kunna få rätta till sina misstag.

Från ett barnperspektiv är det ofta bättre att pappan dyker upp efter 20 år än inte alls. Något annat har jag inte påstått. Men jo, jag tycker att sitt inlägg "höjer honom till skyarna" genom att enbart fokusera på det positiva i att han NU behagar dyka upp. Inte ens nämna att han, en vuxen man, har svikit sitt barn?

Och som han gör det! Stämmer TS på vårdnad utan att kontakta henne först? Och detta efter att ha visat NOLL intresse för sitt barn tidigare.

Livet blir inte alltid som han tänkt och alla gör misstag, men det är inget litet misstag han har gjort. Nu är det upp till honom att rätta till det utan att det ska gullas med honom.

Anonym (lotus)

Äldre 1 May 20:25

#8

Anonym (Lisa) skrev 2017-05-01 19:45:59 följande:

Nu har jag inte höjt honom till skyarna. Men skulle du inte hellre velat att din pappa kom in i ditt liv när du var 4 år än inte alls? Lägg bort dina egna känslor och tänk på det positiva för barnet istället. Livet blir inte alltid som man tänkt, det är inte lätt å leva, och man måste kunna få rätta till sina misstag.

Håller med fornminne!

Positivt att han nu vill ta ansvar, men det betyder inte att det ska gullas och daltas med honom. Nu vet vi inte anledningen till att han dyker upp först nu, samt sättet han gör det på, men generellt daddas det alldeles för mycket med frånvarande fäder. De kan tyvärr ofta komma och gå som de vill utan konsekvenser, med det uttjatade argumentet "för BARNETS skull."

Nu får han vackert finna sig i att stå med mössan i hand. Självklart ska barnet få träffa honom, men det ska ske på BARNETS villkor samt begränsat umgänge i början. Han kan inte heller kräva att TS - den enda förälder som har brytt sig och den enda förälder som barnet känner - inte är med!

Barn är ingen leksak. Denna situation måste hanteras varsamt. Hade han tagit sitt ansvar från början hade alla inblandade sluppit det, men nu är det som det är.

nevermind

Äldre 1 May 20:36

#9

Anonym (Lisa) skrev 2017-05-01 18:40:31 följande:

Vad roligt att han nu vill lära känna sitt barn! Och vad roligt för BARNETS skull! Givetvis skall han få umgänge med sitt barn, som trappas upp på sikt. Tror knappast att det är "hans nya"s påhitt, varför skulle hon vilja ha hans barn för och strida för det? Du har inte tänkt på att han kanske vuxit och mognat och faktiskt insett att det faktiskt finns ett barn som han är pappa till? Möjligt att hon stöttar honom för han inte orkat/vågat etc ta tag i det innan? Nu har han stöd i henne? Oavsett vilket så är det ju superpositivt för barnets skull!!!!

Jag håller med dig i sak, men hade han mognat hade han ringt TS. Vad inte ha kontakt? Hur kommer det gå vid kvartssamtal etc??

Anonym (aber)

Äldre 1 May 20:44

#10

Tycker någon timme åg gången är en bra början. Typ lagom för att de ska kunna göra ett museumbesök, leka i park och fika, gå på badhus eller någon annan rolig aktivitet. Helst varje vecka.

Det ideala vore att ts fanns med de första gångerna men vill pappan inte så funkar det ju inte. I så fall bör de allra första umgängestillfällena vara kortare och på ett för barnet välkänt och tryggt ställe. Hos mormor? På lekplatsen utanför huset?

Tror det viktigt att ts förbereder barnet på ett positivt inför umgängesstart så att barnet blir lite bekant med pappan på håll och förhoppningsvis även får positiva förväntningar (mitt i all nervositet säkerligen också).

Stämd på vårdnad och umgänge

INNEHÅLL