Stämd på vårdnad och umgänge

Håller med fornminne!

Positivt att han nu vill ta ansvar, men det betyder inte att det ska gullas och daltas med honom. Nu vet vi inte anledningen till att han dyker upp först nu, samt sättet han gör det på, men generellt daddas det alldeles för mycket med frånvarande fäder. De kan tyvärr ofta komma och gå som de vill utan konsekvenser, med det uttjatade argumentet "för BARNETS skull."

Nu får han vackert finna sig i att stå med mössan i hand. Självklart ska barnet få träffa honom, men det ska ske på BARNETS villkor samt begränsat umgänge i början. Han kan inte heller kräva att TS - den enda förälder som har brytt sig och den enda förälder som barnet känner - inte är med!

Barn är ingen leksak. Denna situation måste hanteras varsamt. Hade han tagit sitt ansvar från början hade alla inblandade sluppit det, men nu är det som det är.

Pappan får vackert finna sig i att mamman är med de första gångerna. Han är INTE i en position att han kan komma och ställa krav.

Det enda han kan kräva är att få träffa sitt barn. Inte HUR det sker. (I början).

Beroende på hur relationen utvecklas kan han senare umgås själv med barnet, och han och mamman behöver inte ha mer kontakt / umgänge än nödvändigt. Men det får som sagt komma på sikt.

Det kan hända att det funkar, men vi vet inte hur barnet reagerar på det upplägget. Som sagt, barn är inga leksaker. Vi snackar om en 4-åring som aldrig har träffat sin pappa och som enligt TS inte har så lätt för främlingar. Då kanske det inte funkar att TS bara går och sätter sig på ett fik och lämnar barnet med pappan.

Så jo, pappan kommer att behöva kompromissa en hel del. Om han verkligen vill lära känna sitt barn så får han lägga manken till. Att vägra träffa mamman och inte ens kontakta henne själv, utan bara stämma henne på umgänge efter 4 års tystnad, är INTE att lägga manken till.

Till TS:

Föreslå en timme i veckan till att börja med. Kräv att du ska vara med de första gångerna, men var noga med att motivera varför. Poängtera också att du hoppas att barnet och pappan ska kunna umgås ensamma så småningom.

På så sätt visar du dig samarbetsvillig utan att dansa efter pappans orimliga pipa. Sen är det upp till familjerätten om de vill ta hänsyn till hans krav att inte träffa dig öht, eller om han får ge sig på den punkten. Det beror (som sagt) på vad som ligger bakom.