Inlägg från: Anonym (Lisa) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Lisa)

    Stämd på vårdnad och umgänge

    Anonym (Bubblan) skrev 2017-05-01 15:26:58 följande:

    Har blivit stämd på vårdnad och umgänge..

    Jag har ensam vårdnad om barnet (4 år) och haft det från start. Hade ingen relation till pappan och han har valt bort barnet från första stund. De har aldrig träffats och han har aldrig varit delaktig i barnets liv.

    Han vill ej ha kontakt med mig så han har skickat in en stämning om att han ska ha vårdnaden alt gemensam vårdnad med halvtid umgänge med start på en gång.

    Jag nekar inget umgänge mellan far och barn men tycker att det ska ske på barnets villkor och att det görs av rätt anledning, dvs att han verkligen vill ha kontakt med sitt barn och inte för att hans nya har fått för sig något.

    Umgänge ska ske på ett varsamt sätt. Lugnt och försiktigt, då barnet är en mycket grubblande person och är väldigt känslig vid nya kontakter, som gör att barnet behöver tid på sig att lära känna personen och framför allt för att barnet ska känna sig trygg. (Flera gånger har vi jobbiga stunder när det är nya vikarier på förskolan bland annat. Känns hemskt att behöva tvinga sitt barn till en person de aldrig träffat).

    Eftersom han som sagt inte vill ha kontakt med mig så ska jag nu skicka in ett svar på hans stämning.

    Med hänsyn till barnets vardag, rutiner och trygghet samt att det är en helt främmande person som valt bort barnet och inte varit intresserad av barnet på över fyra år, vad anses vara rimligt umgänge till att börja med?

    Har talat med familjerätten och de säger olika.. det är allt från 1 timme en dag i veckan under ett par månaders tid, eller 1 timme en-två dagar per vecka under ett par månaders tid.

    En tredje jag talade med tyckte jag skulle lämna barnet ca 5 timmar ensam med en främmande människa?!

    Allvarligt vem lämnar bort det finaste man har till en människa man inte känner?! Inte jag i alla fall. Jag tänker vara med under de första träffarna, gärna en kontaktperson också.

    Men vill höra om någon varit i liknande situation och vad ni gjorde/hur ni löste umgänge?

    Tacksam för alla tips och råd.


    Vad roligt att han nu vill lära känna sitt barn! Och vad roligt för BARNETS skull! Givetvis skall han få umgänge med sitt barn, som trappas upp på sikt. Tror knappast att det är "hans nya"s påhitt, varför skulle hon vilja ha hans barn för och strida för det? Du har inte tänkt på att han kanske vuxit och mognat och faktiskt insett att det faktiskt finns ett barn som han är pappa till? Möjligt att hon stöttar honom för han inte orkat/vågat etc ta tag i det innan? Nu har han stöd i henne? Oavsett vilket så är det ju superpositivt för barnets skull!!!!
  • Anonym (Lisa)
    fornminne skrev 2017-05-01 18:56:15 följande:

    Snälla, sluta glorifiera pappor som struntat i sina barn. Självklart ska barnet få träffa honom, men han är ingen jäkla hjälte som nu har ändrat sig. Han borde skämmas. Han kommer att ha en hel del att förklara för sitt barn om några år, när barnet är äldre och förstår mer.

    Jag är så trött på daltandet med frånvarande pappor. Och varför vill han inte träffa TS? Det får han nog finna sig i om han ska träffa barnet. I alla fall i början.

    TS, några timmar en gång i veckan låter rimligt till att börja med. MEN att du är med de första gångerna.


    Nu har jag inte höjt honom till skyarna. Men skulle du inte hellre velat att din pappa kom in i ditt liv när du var 4 år än inte alls? Lägg bort dina egna känslor och tänk på det positiva för barnet istället. Livet blir inte alltid som man tänkt, det är inte lätt å leva, och man måste kunna få rätta till sina misstag.
  • Anonym (Lisa)
    nevermind skrev 2017-05-01 20:36:17 följande:

    Jag håller med dig i sak, men hade han mognat hade han ringt TS. Vad inte ha kontakt? Hur kommer det gå vid kvartssamtal etc??


    Vi vet inte bakgrund till det. Något? måste ju hänt till hans känslor för det... men kanske kan dom/ han få hjälp å vägledning av familjerätten, det är ju där dom hamnar först vid en stämning i vilket fall som helst, på samtal, var å en för sig.
  • Anonym (Lisa)
    Anonym (M) skrev 2017-05-01 21:30:00 följande:

    Mognat har han knappast då skulle han kontaktat ts direkt och pratat med henne och inte skicka en stämning via ombud... Så jäkla fegt så det finns inte... Han har dessutom inte barnens bästa i tankarna utan SITT EGET... En normalt funtade människa begriper ju att det här är något som måste ske gradvis.


    Hur eller hur stämmer man någon för boende å vårdad osv hamnar man hos familjerätten först för samtal. Vi har inte hela bakgrundsförloppet utan bara en liten liten del av ts historia. Hans mål är kanske inte ensam vårdnad, utan delad vårdnad å att få träffa sitt barn. Det är väl jättebra om han stämmer om han vet att dom själva inte kommer någonstans så att de får professionell hjälp hur de går vidare. Familjerätten kommer att utreda och lämna förslag till tr hur det skulle se ut.
  • Anonym (Lisa)
    nevermind skrev 2017-05-02 07:17:18 följande:

    Just det ja, varför kräver han HELA vårdnaden??


    Ja det går ju bara att spekulera i. Vi vet inte ngn bakgrund till detta. Hur el hur lär han ju inte få det om ts inte är direkt olämplig för sitt barn vilket jag inte tror. Och det kanske är ett förfarande, han söker om vårdnad alt halva vårdnaden. (Som står i ts att han söker om båda) Och jag tror han hoppas på det sista. Det första är ju inte troligt utan mer troligt det andra.
Svar på tråden Stämd på vårdnad och umgänge