kimbra

Äldre 3 Apr 14:11

34 svar

Svärmor är en stor plåga

Hej och varning för ett väldigt långt inlägg... Hoppas ni orkar läsa ändå

Sen jag fick barn sommaren 2015 (snart 2 år sedan) har min svärmor varit helt otroligt påfrestande för mig. När det var en vecka kvar till BF började det. Hon ringde flera gånger varje dag och undrade vad som hände. När barnet väl kom ville hon ha koll på ALLT. Fick samtal varje dag, och när jag slutade svara fortsatte hon med sms. "Hur har natten varit, hur har barnet sovit? Vad har ni gjort? Vad ska ni göra? osv..."

Varje gång vi ses kastar hon sig som besatt över barnen (det är två barn nu)... det går knappt att prata med henne på grund av det. En gång när hon frågade "hur har ni haft det?" och jag svarade att vi varit på akuten med minstingen och haft en hemsk natt så svarade hon först inte. Senare när hon fick reda på det jag berättade för henne så kom hundra frågor och hon ville berätta för övriga släkten... Nu har jag helt slutat svara på den frågan eftersom jag vet att hon ändå inte lyssnar.

Hon började köpa saker till oss redan när vi fick vårt första barn, onödigt mycket saker. Allt från kläder, möbler och leksaker. Jag och sambon har försökt prata med henne många gånger, ungefär var tredje månad måste vi sitta ner och prata eftersom problemen kvarstår. Hon lyssnar helt enkelt inte på något av det vi säger.

Nu på sistone har hon uttryckt sitt missnöje över morföräldrarna får träffa barnen mer än henne. Jag tycker det är väldigt obekvämt hos svärmor och vi kommer definitivt aldrig få samma relation som jag har till min mamma. Min sambo känner inte samma behov av att åka till sin mamma som jag gör till min. Av många olika och ganska självklara anledningar är jag och barnen hos mina föräldrar oftare.

Fler anledningar till varför jag inte längtar efter att träffa henne: hon har rasistiska åsikter, uttrycker sig klumpigt med bland annat n-ordet när hon talar om folk. Det känns som hon försöker ta över min roll som mamma när hon är med oss. Hon lämnar inte barnen till mig när de är ledsna utan tror att hon kan trösta lika bra. Hon släpper inte ner barnen när de inte vill bli burna, kramade eller pussade på. Hon bryr sig inte alls om deras integritet. Fotograferar dem med sin mobil och skickar runt till släktingar... Allt sånt här skär verkligen i mitt hjärta. Hon tjatar alltid på att vi ska lämna barnen hos henne över natten. Jag vill verkligen inte det och jag orkar inte med tjatet.

Jag känner mig totalt överkörd av henne, har till och med pratat med kurator eftersom det utvecklats någon ångest inom mig som trycker över bröstet varje gång vi ska ses och en lång stund efter, ibland tar det ett par dagar innan det släpper. Jag vet att jag måste vara tydlig med henne. Varje gång jag är ärlig blir hon superledsen, gråter och passar på att säga att hon känner sig utesluten. Det slutar alltid med att jag har dåligt samvete och mer ångest än vanligt. Men det är ju mina barn, har inte jag rätt att få bestämma vilka vi träffar och umgås med?

Måste man känna sig som en våg som måste låta barnen träffa olika människor lika mycket? Ska mor och farföräldrar få träffa barnen lika mycket?
Det här inlägget skulle kunna bli hur långt som helst men jag får nog sätta stopp nu.

Puh, så skönt att skriva av sig lite. Någon som känner igen sig?

Tack för du tog dig tid att läsa!

Långbenopluto

Äldre 3 Apr 14:55

#1

Stackars svärmor

Att just sönernas mammor ska fara så illa hos sina svärdöttrar är så vanligt att det är obehagligt.

Jag har bara söner och jag hoppas verkligen inte att jag drabbas som denna kvinna....

Anonym (Jag med)

Äldre 3 Apr 15:01

#2

Jag har bara ett barn på 10 veckor men kan känna att det är en liknande svärmor jag har blivit "välsignad" med. Hon började också lite innan barnet var fött med att ringa och fråga om jag kände nåt eller om det var ok att hon tog sig ett glas vin typ en månad innan bf, hon fick hela tiden för sig att hon var den som skulle köra mig dit vilket jag mest tycker är konstigt. Tyckte innan att hon verkade ganska sansad och att det skulle vara kul att ha släkt så nära. Både pappan och mina föräldrar bor väldigt nära och även gammelfarmor osv. Men hans sida släkten dyker upp oinbjudna och utan att säga till innan redan samma dag vi kom hem från BB! Hans farmor var så galen av att inte ha fått se bebisen mer än i vagnen en stund att de efter tillsägelse om att sluta dyka upp utan att säga till innan plötsligt var här igen och verkligen tryckte sig in genom dörren när jag öppnade innan jag ens hann säga hej och utan att säga välkommen in. Sambon hade skickat iväg dem en vecka innan då jag låg och sov med migrän men hörde då också hur de tjatade "kan vi inte bara få gå in och titta". Jag är verkligen allergisk mot människor som inte fattar att man gärna vet lite innan de kommer så man hinner klä på sig och plocka undan det värsta kaoset, det är ju inte precis trevligt hemma när man har en bebis på bara ett par veckor. Svärmor dyker också upp lite titt som tätt utan att säga till fast vi bett om att iallafall slänga iväg ett sms. Och när hon kommer lägger hon beslag på barnet. Jag fattar att man vill hålla och mysa men jag blir så irriterad över att man inte frågar innan. Utan sa fort hon kommer in så tar hon bebisen ur famnen på mig och säger att nu ska farmor hålla och sen släpper hon fanns inte ens när bebisen blir ledsen. Hur kul är det att hålla en skrikig bebis..

Hon hör också av sig jämnt och undrar hur vi mår och om vi inte behöver lite barnvakt eller om hon bara får ta bebisen och gå ut på en promenad. Jättesnäll tanke men eftersom hon vet att jag ammar så kan barnet likabra bli hungrigt en halvtimma efter jag lämnat henne isåfall och vad tänkte hon göra då!? Ser framför igen hur hon går med bebisen skrikandes i vagnen och glatt tar en runda till för hon kan minsann trösta.. Nej tack ser inte vad det är som är så viktigt med att få vara ensam med andras bebisar?

Haha känner mig så jävla bitter men jag är rädd att det kommer bli precis som med din svärmor. Skönt att få gnälla av sig lite!!

sextiotalist

Äldre 3 Apr 15:10

#3

Tofflans skrev 2017-04-03 14:55:19 följande:

Stackars svärmor

Att just sönernas mammor ska fara så illa hos sina svärdöttrar är så vanligt att det är obehagligt.

Jag har bara söner och jag hoppas verkligen inte att jag drabbas som denna kvinna....

Läs ts, gör inte som hennes svärmor gör, så ska det säkert gå bra. Det är en gränslös kvinna som ts har drabbats av.

Anonym (sorgligt)

Äldre 3 Apr 15:59

#4

Tofflans skrev 2017-04-03 14:55:19 följande:

Stackars svärmor

Att just sönernas mammor ska fara så illa hos sina svärdöttrar är så vanligt att det är obehagligt.

Jag har bara söner och jag hoppas verkligen inte att jag drabbas som denna kvinna....

Du kan ju för det första välja hur du beter dig mot en framtida svärdotter. Om du beter dig som TSs svärmor får du ju förstå att ingen orkar med dig.

Jag har själv en fin kontakt med min svärmor, hon har alltid behandlat mig och barnen respektfullt, aldrig klampat på och tagit för sig på min bekostnad. Även en mycket fin relation med min farmor som var mycket fin och snäll mot både min mamma och oss barnbarn.

Så inte behöver du grina över dina framtida svärdöttrar. Bete dig som folk så ska du se att det går bra.

Kdkfjdld

Äldre 3 Apr 16:27

#5

Känner igen mycket i det du skrivit, min svärmor är lika dan! Det är skillnad på mor och farföräldrar och även söner vs döttrar. Jag kan säga ifrån till mina föräldrar, då backar dom och accepterar det. Skulle jag eller sambon säga något till svärmor alltså farmor så "skiter hon fullständigt i det" och tror att hon har någon sorts bestämmande rätt!?! Vilket människan inte har!

Behåll kontakten som den är med dina föräldrar och ha det som det är alternativt informera mindre om saker för att kunna hålla space. Sen är det alltid bättre om din man säger till sin mor själv, så är det ingen risk att hon förvränger saker eller inte tror på dem för att de skulle komma från dig.

Du är långt ifrån ensam!!

Anonym (Usch ja)

Äldre 3 Apr 16:42

#6

Tofflans skrev 2017-04-03 14:55:19 följande:

Stackars svärmor

Att just sönernas mammor ska fara så illa hos sina svärdöttrar är så vanligt att det är obehagligt.

Jag har bara söner och jag hoppas verkligen inte att jag drabbas som denna kvinna....

Stackars TS som har så hemsk svärmor!Av med henne!Lår henne inte styra era liv/barn.

Anonym (123)

Äldre 3 Apr 18:08

#7

Du eller din man (!) får väl skaffa lite jävlar anamma och ryta ifrån.

Bryt kontakten helt tills hon skärper sig.

Anonym (a)

Äldre 3 Apr 18:24

#8

ja vad gör din man i allt detta? han får ryta i mer till sin mamma, det ska inte du behöva göra

kimbra

Äldre 3 Apr 20:33

#9

Anonym (Jag med) skrev 2017-04-03 15:01:03 följande:

Jag har bara ett barn på 10 veckor men kan känna att det är en liknande svärmor jag har blivit "välsignad" med. Hon började också lite innan barnet var fött med att ringa och fråga om jag kände nåt eller om det var ok att hon tog sig ett glas vin typ en månad innan bf, hon fick hela tiden för sig att hon var den som skulle köra mig dit vilket jag mest tycker är konstigt. Tyckte innan att hon verkade ganska sansad och att det skulle vara kul att ha släkt så nära. Både pappan och mina föräldrar bor väldigt nära och även gammelfarmor osv. Men hans sida släkten dyker upp oinbjudna och utan att säga till innan redan samma dag vi kom hem från BB! Hans farmor var så galen av att inte ha fått se bebisen mer än i vagnen en stund att de efter tillsägelse om att sluta dyka upp utan att säga till innan plötsligt var här igen och verkligen tryckte sig in genom dörren när jag öppnade innan jag ens hann säga hej och utan att säga välkommen in. Sambon hade skickat iväg dem en vecka innan då jag låg och sov med migrän men hörde då också hur de tjatade "kan vi inte bara få gå in och titta". Jag är verkligen allergisk mot människor som inte fattar att man gärna vet lite innan de kommer så man hinner klä på sig och plocka undan det värsta kaoset, det är ju inte precis trevligt hemma när man har en bebis på bara ett par veckor. Svärmor dyker också upp lite titt som tätt utan att säga till fast vi bett om att iallafall slänga iväg ett sms. Och när hon kommer lägger hon beslag på barnet. Jag fattar att man vill hålla och mysa men jag blir så irriterad över att man inte frågar innan. Utan sa fort hon kommer in så tar hon bebisen ur famnen på mig och säger att nu ska farmor hålla och sen släpper hon fanns inte ens när bebisen blir ledsen. Hur kul är det att hålla en skrikig bebis..

Hon hör också av sig jämnt och undrar hur vi mår och om vi inte behöver lite barnvakt eller om hon bara får ta bebisen och gå ut på en promenad. Jättesnäll tanke men eftersom hon vet att jag ammar så kan barnet likabra bli hungrigt en halvtimma efter jag lämnat henne isåfall och vad tänkte hon göra då!? Ser framför igen hur hon går med bebisen skrikandes i vagnen och glatt tar en runda till för hon kan minsann trösta.. Nej tack ser inte vad det är som är så viktigt med att få vara ensam med andras bebisar?

Haha känner mig så jävla bitter men jag är rädd att det kommer bli precis som med din svärmor. Skönt att få gnälla av sig lite!!

Jag känner igen mycket av det du skriver! Mitt bästa råd är att säga ifrån redan tidigt, dra inte ut på det som jag gjort. Säg hur du vill ha det redan från start och ibland får man säga nej till besök. Man ska ju inte behöva förklara sig, det är ens eget liv, ens egna barn och alla måste respektera hur man väljer att göra!

Jag fick också "erbjudande" typ varje gång vi sågs (flera ggr i veckan) om att hon kunde ta med mitt barn på promenad eller att jag kunde lämna barnet hos henne så jag kunde gå på en promenad när jag ammade 100%. Varför är det så svårt att förstå att man inte vill lämna ifrån sig sitt barn!?

Så återigen. Du vet bäst hur du vill ha det, berätta det för alla så ingen kör över dig. Våga säga ifrån fastän det känns svårt och jobbigt. Jag försöker göra detsamma nu.

Tack för att du delade med dig och stort lycka till med allt :)

kimbra

Äldre 3 Apr 20:40

#10

Kdkfjdld skrev 2017-04-03 16:27:03 följande:

Känner igen mycket i det du skrivit, min svärmor är lika dan! Det är skillnad på mor och farföräldrar och även söner vs döttrar. Jag kan säga ifrån till mina föräldrar, då backar dom och accepterar det. Skulle jag eller sambon säga något till svärmor alltså farmor så "skiter hon fullständigt i det" och tror att hon har någon sorts bestämmande rätt!?! Vilket människan inte har!

Behåll kontakten som den är med dina föräldrar och ha det som det är alternativt informera mindre om saker för att kunna hålla space. Sen är det alltid bättre om din man säger till sin mor själv, så är det ingen risk att hon förvränger saker eller inte tror på dem för att de skulle komma från dig.

Du är långt ifrån ensam!!

Tack för du delar med dig! Det är så skönt att få bli förstådd och medhåll. Det känns som vi försöker göra saker utan att berätta för henne hela tiden bara för att hon inte ska bli avundsjuk, men som sagt, då säger hon att hon känner sig utesluten - som om vi har skyldighet att vara öppna med allt för henne.

Vi kommer nog fortsätta som det är, min sambo har pratat med henne många gånger och han är väldigt förstående gentemot mig. Men eftersom det är hans mamma det handlar om kan jag ju inte säga allt vad jag känner alla gånger. De har inte världens bästa relation heller men det säger ju sig självt när hon är som hon är...

Skönt att jag inte är ensam, men tråkigt att det ska behöva vara så här. Varför kan människor inte vara lyhörda och hänsynsfulla? De har ju själva varit nyblivna mammor en gång i tiden! Man får se de det lite som en erfarenhet så man blir bra mor/farföräldrar till sina egna barnbarn... Jag vill verkligen inte vara en sådan mor/farförälder i framtiden!

Svärmor är en stor plåga

INNEHÅLL