Anonym (Sanna) skrev 2017-03-31 10:03:03 följande:
TS, jag tror du vet innerst inne att det här inte kommer att bli bättre längre fram. Han kommer inte att plötsligt vakna en dag och vara respektfull och visa kärlek villkorslöst. Du behöver få sörja drömmen du haft om en fin kärleksfull familj! Den kan du få senare i ditt liv. Med någon annan än din man.
Det här kan bli bra, men det kan INTE bli bra om du stannar. Du kommer att bli mer och mer nertryckt. Bli bättre och bättre på att hitta ursäkter för hans beteende. Och må sämre själv. Er dotter kommer att ta skada. Hon förstår kanske inte än vad han säger men hon förstår tonfall, höjda röster och kroppsspråk. Det är jätteviktigt att hon under sitt första levnadsår möts av kärlek, lär sig lita på att alla vuxna människor vill henne väl och att man inte ska behöva känna det minsta uns av rädsla i sitt eget hem.
Vad behöver du för att kunna ta nästa steg? Vem kan du öppna dig för?
Bor du i en stor eller liten stad, finns det någon kvinnojour? Kan du googla på våld i nära relationer på kommunens hemsida? Det brukar finnas någon ansvarig man kan vända sig till för att få råd och stöd.
Du är superstark som valt att starta den här tråden! Du vet att detta är fel. Sluta inte skriva här, du kommer att få hjälp men du behöver våga berätta för någon.
Tack för ditt svar. Egentligen skulle jag inte sakna honom direkt för den senaste tiden har han som sagt inte alls varit som han var när vi träffades för den mannen som han var förut saknar jag redan varje dag. Men att bli ensam känns ändå väldigt svårt, den skrämmer mig faktiskt. Jag känner även att jag aldrig kommer hitta någon annan, jag vet att det finns bra män där ute, flera vänner har det jättebra med män som inte ser kvinnor som ett objekt utan ser en människa och män som visar respekt men det känns bara som att jag inte kommer få en sådan.
jag bor i en mindre stad men det är bara 4 mil till en större stad och där finns det kvinnojour, men jag kan ju inte kontakta dom för min sambo har som sagt aldrig slagit mig.
