Han är som helt förändrad efter vi fick barn

Det där låter direkt alarmerande.

Om en man tror att det är okej att kalla någon han påstår sig älska, mamman till hans barn, den han själv har valt ut att föröka sina gener med, för lat, ful hora, då måste det vara något allvarligt fel på människan.

Min omedelbara replik hade varit: Och vad säger det om dig då, som inte kan hitta en bättre människa att bilda familj med än att du måste kalla henne fula saker varje dag? Låter det friskt och vettigt tycker du?

TS: En narcissist ser dig som en förlängning av sig själv, att du är till för att få honom att må bra och se bra ut socialt. När du inte är och gör saker perfekt/som han har tänkt sig så får han ångest. Hans bild av sig själv som ofelbar raseras och då tar han ut det på dig. Detta är direkt ur textboken så jag föreslår att du söker till psykolog via vårdcentralen för att se hur du ska gå vidare.

Hans beteende måste avgränsas och stoppas direkt om ni ska kunna ha en relation, annars kan detta förvärras och bli mycket skadligt för dig och barnet.

Jag tror inte att människor med narcissistiska drag kan botas riktigt, men det är en glidande skala och en del kan nog lära sig att lägga band på sig själva för att bevara sina relationer.

Om detta hade hänt mig hade jag också talat med mannens föräldrar- har han betett sig så här förr, med andra kvinnor? Vad säger hans vänner, om du kan få något ur dem? Visst finns det folk som är bra på att spela teater, men de flesta är inte 100%. Och om han lyckats hålla fasaden mot alla andra och vara en perfekt medmänniska och gentleman så borde det bara stärka dig i ett beslut att lämna, för då är det ju bara dig som han väljer att utsätta för det här beteendet. 

En narcissist med mindre impulskontroll kommer (i alla fall under stress) att begå övertramp mot alla, från grannen till chefen till frun till sin övriga familj.

TS, allt i hans svar på det du tog upp med honom tyder på att han inte alls förstår OCH att det är något allvarligt fel på honom.

Det faktum att inte ens hans mamma litar på honom innebär tyvärr också att han inte plötsligt blivit som förbytt när ni fick barn. Han har ju varit sådan innan också men du ser det först nu.

Vad behöver du för att kunna lämna?

Finns det någon kvinnojour i staden där ni bor? Har du koll på hur det kan bli med bostaden? Äger eller hyr ni?

Jag tror faktiskt inte du ska meddela honom att du vill separera utan få hjälp att lämna bostaden när han är på jobbet. Han kan bli farlig så se till att inte vara ensam med honom när han får veta att du lämnar honom.

Jösses vad jag känner igen mina barns pappa i detta. han var helt fantastisk i början, behandlade mig som en prinsessa, pratade om förlovning, giftemål, framtiden osv. Berömde mig inför sin mamma och sina vänner. Men efter förlossningen så förändrades allt, elaka ord, sa en massa skit till sin mor så hon kom upp och var elak. ville jag lämna så hotade han med att ta livet av sig, hoppa från balkongen. När jag lämnade första gången kastade han saker efter mig från balkongen. Han var inte våldsam och han kom med tomma löften så gick tillbaka till honom. När min mamma och styvfar skilde sig så förändrades allt. det var som om en spärr släppte och han tog till våld, Jag var ganska stark då så övermannade honom alltid och "vann" kampen. han fick dock en stukad fot vid ett tillfälle. Allt lugnade ned sig igen och vi var särbos. Han var gullig och rar förutom när han drack. Då vi inte levde ihop så kunde han dricka när vi inte var med vilket gjorde att jag trodde att allt var bra. men några år senare efter nästa förlossning så kom elakheten tillbaka igen, så fort vi flyttade ihop så spårade allt. 1 vecka in i samboförhållandet så fick han för sig att jag var otrogen och försökte knivskära mig. lyckades som tur var försvara mig även denna gång. Men det var också sista gången. där och då bröt jag fullt ut med honom. 

Jag tror inte på ert förhållande och för mig skriker varningsklockorna. 

Han mobbar dig, kallar dig hora, säger att du är fet, har ihjäl ditt husdjur och hotar med att ta livet av sig om du går emot hans vilja. Kom ihåg att du startade den här tråden av en anledning. Du vet att det inte är normalt. Vi som ser varningstecknen försöker hjälpa dig att tyda dem så att du ska kunna få hjälp INNAN det är för sent.

Tyvärr, han gör precis så mycket som han behöver göra så att du inte lämnar honom. Antagligen är du bara inte redo att lämna honom än, men ta inga stora beslut, inga husköp, inga fler barn.

Du måste lära dig att lita mer på hans handlingar än hans ord. Vilket pucko som helst kan se lite blid ut i ögonen och ge dig en puss och säga "Jag älskar dig". Men de allra flesta skulle inte fixa att kalla dig hora.

Här har du redan bestämt dig för att det är ok för din sambo att behandla både dig och er bebis såhär.

Du skriver nästa gång så går jag, men hur många nästa gång ska ske innan du går?

Bara det enkla att byta en blöja fick han ett utbrott på er bebis, en liten bebis som inte förstår varför sin pappa höjer rösten åt henne.. Är det sånt du vill lära er dotter?

Att vara rädd för sin pappa? Att börja söka trygghet i något annat än just er två? Att tappa sin trygghet från dig som mamma? Är det så du vill ha det?

Du har själv skrivit att du skulle råda någon som var i din situation att lämna. Gör dig en tjänst och följ ditt egna råd.

Varför tror du att han är sååååå underbar en tid? Det är för att du ska glömma hur han är mot dig egentligen!

Jag vet hur det är att leva med föräldrar som misshandlar varandra och barnen. För er dotters skull hoppas jag att du tänker till och funderar över vad som är viktigast -din dotter får en trygg uppväxt el att du får vara med en man som misshandlar både dig och er dotter.. Vilket av alternativen är viktigast?

Jag hoppas innerligt att du tar till dig vad som skrivs i tråden och att du tar dig ur detta förhållande.