Vattenavgång v.18

Vart så orolig när jag loggade in på fl och såg 79 nya inlägg! Men nu slutar inte tårarna rinna å även fast jag inte känner dig så har jag nog aldrig varit så glad för någon annan i hela mitt liv.. Vet inte riktigt vad jag ska skriva förutom att jag aldrig vart me om några som kämpat så otroligt mycket som ni gjort! Herregud nu måste ja torka tårarna å lugna ner mig lite! All kärlek och lycka till er! <3

Stort grattis. Blivit helt berörd av din tråd, är oerhört lycklig för din skull underbara människa som aldrig gav upp! <3

Följt dig och är så glad att det gick! Grattis grattis Grattis! Massor av kramar

Åh vad härligt att höra att det gårt så bra! Stort grattis till er fina flicka

Så underbara nyheter <3 sitter här alldeles tårögd!! Ni har kämpat så bra, fantastiskt!

Har följt din tråd och blir så glad att läsa att din lilla tjej verkar må bra. Har hållit tummarna för er från start. Helt rätt val att inte göra abort tycker jag. Det hade jag inte heller gjort i samma situation. Hade velat ge mitt barn en chans.

Hej,

jag hittade tråden för några dagar sedan och har liksom många andra följt med (som på nålar) sen dess! 

Grattis jättemycket till en välmående dotter!!!! Jag hoppas innerligt att hon ska må riktigt bra resten av neotiden!! Och att hon inte ska få några men av att ha fötts så tidigt. Utsikterna är ju nuförtiden väldigt bra för tidigt födda bebisar, o såna kämpar som ni är ska det nog gå bra!

Det känns nästan som en revansch för mig själv att se hur bra det gått för er, kanske också därför jag inte kunnat låta bli att följa med. Jag råkade själv ut för samma sak - vattnet gick v 18+5, läkarna var väldigt, väldigt pessimistiska, men jag kunde ju inte tänka mig att självmant avsluta graviditeten, så vi kämpade på i 3v. Så kom förlossningen plötsligt igång, och det var för tidigt för att ens försöka stoppa värkarna, jag bad om att få bricanyl men fick det inte. Födde en perfekt lite flicka, men hon var för liten för att klara sig och för att man ens skulle försöka hjälpa henne. Så det var bara att ta vara på minuterna som fanns (o hoppas att hon inte kände nån smärta). 
Det som klarnade för mig också under resans gång var att man inte vet exakt hur mycket vatten som behövs för att lungorna ska utvecklas och att man sällan gör amnioinfusion, eftersom man inte vet hur mycket vatten som behövs, det mesta rinner ut mer eller mindre genast och ingreppet ytterligare ökar risken för infektion. För mig läckte vattnet ut ganska ofta, tyvärr alltid just före ultraljudsundersökningarna, så läkarna antog hela tiden att det aldrig fanns vatten (ingen av mina många läkare nämnde att det bara är läget just nu som de ser, de verkade främst vilja få mig att inse att det inte finns nån chans). Man måste nog stå på sig i dehär lägena om man ska ha en chans, du och din bebis har verkligen kämpat o varit jätteduktiga!!

Det är jättefint av dig att ha delat med dig av den här historien och jag hoppas din historia kommer att vara till hjälp och stöd för andra som råkar ut för samma sak. 

Många kramar till er o kämpa på, ni klarar det! ..och om du tycker det är ok skulle det vara roligt at se en bild på den lilla skatten :)

Grattis! Blir så glad att läsa att det gått bra! Vilken tur att du inte lyssnade på läkarna för två månader sen!

Å finaste....kärlek åt er! ??????