Vuxna styvbarn/bonusbarn

Du kan nog inte göra så mycket så länge din kille inte begriper det där med tuff kärlek. Han måste ställa krav på henne. Stänger han plånboken helt så är hon illa tvingad att ta ansvar. DU kan inte göra något. ERA pengar? Har ni gemensam ekonomi? Bor ni ihop? Påverkas din egen ekonomi av detta?

Förstår mycket väl din frustration. Jag själv hade blivit skogstokig :(

Helt ärligt tycker jag inte att du ska lägga dig i. De är vuxna. Det är alldeles på tok för sent för att du ska hjälpa honom att stänga plånboken eller rädda henne från fängelse. Jag är 36 år, och hade någon kommit och påpekat min relation till mina föräldrar hade jag struntat högaktningsfullt i det. Det finns verkligen absolut ingenting du kan eller ska göra åt saken. Klarar du inte av det, ja då bör du nog avsluta relationen för din egen sinnesros skull.

Vi har delvis gemensam ekonomi. Alla utgifter och mat. Men vi kan ju aldrig göra något kul. Han har slutat för 1 1/2 år sedan men fortfarande är han livrädd för henne ev behov. Hans ekonomi urlakades totalt under de åren. svårt att återhämta det. Vet att jag inte kan göra annat än att gå därifrån. Men hade önskat att jag fått välja bort henne ur mitt liv. Ingen kan tvinga mig att gilla henne och hon hatar mig bevisligen. Har sagt att hon och jag inte behöver träffas och inte ska heller. Människor man mår dåligt av ska bort ur ens liv anser jag. livet är för kort.

Men ni fär väl säga till henne att ni inte har råd, nu bär ni är pensionerade.

Det är sant att man ska välja bort människor som man inte fungerar tillsammans med. Men då kommer ju gråzonen "familj", den man inte har valt själv. Och speciellt den man älskar och hans familj. Även om du väljer bort hans familj och "barn", träffas ju ändå de på regelbunden basis. Och det är tråkigt att det alltid måste väljas bort den ena om man ska träffas. Det låter komplicerat och väldigt tråkigt, faktiskt.

Tycker att du ska sätta dig med dottern och i lugn och ro försöka komma till en respektfull relation i alla fall.

Ni kan ju fortfarande leva ihop ifall du älskar honom, och hur tråkigt det än är att ha en partner och sen inte kunna göra roliga saker ihop så kan du ju börja titta på att göra roliga saker på egen hand eller ihop med någon vän som har en stabilare tillvaro en din man. Jag gillar ditt sätt att ilsket kalla honom för "struts", ha ha :) Som förälder är det väl ändå lätt hänt att man känner ansvar för hur ens barn har blivit och vill inget hellre än att de ska stå på egna ben.
Jag håller med ovanstående om att du inte bör lägga dig i mer. Självklart är dottern arg på dig som blottlade hennes dåd. Du säger att du räddat henne från fängelse men hade pappan verkligen anmält henne om han kommit på henne? Hon ser det nog inte som att du räddat henne hur fel hon än gjort.
Det märks att du har mycket åsikter om henne men om hon nu är gravid vid trettisju års ålder så är det hennes beslut och vem vet, det kanske kommer att förändra henne, att få barn är en stor omställning i livet. Att hon är "beroende" av antidepressiva är väl knappast något att anklaga henne för, eller resten av hennes mammas släkt heller för den delen.
Livet är för kort. Jag tycker inte du ska lägga mer energi på att försöka lösa din mans problem, utan försök att roa dig utan honom istället.
Lycka till, till er alla!