Vuxna styvbarn/bonusbarn

Har ett förhållande sedan 15 år med en jämngammal man som liksom jag har vuxna barn. Mina har pluggat och aldrig varit till besvär. Gjort strålande karriärer och de har levt ensamt med mig i 15 år! Men hans! Sonen är ett tyst kapitel i sig (40 år) men dottern 37 år) är en katastrof.

Inte förrän hon var 35 år fick jag honom att fatta att de måste sätta ner foten och ta henne till socialen. Hon levde i sin lägenhet sedan några år medan hans mestadels åkte på hennes utgifter. Hon förfalskade ett borgensintyg till lägenheten utan hans vetskap och det uppdagade jag och fick tack och lov stopp på. Hatet sprutar ur henne för hans plånbok inte är öppen som tidigare. Jag räddade henne från fängelse för urkundsförfalskning men hon hatar mig som stoppade det och bara gråter och snackar skit om mig med pappan. Nu har hon haft timanställning i ett par år i hemtjänsten men har ingen utbildning och därför säkert uselt betalt. Träffar en kille och blir givetvis med barn 37 år gammal direkt. OMG! Hur ska hon fixa detta? Är dessutom beroende av antidepressiva mediciner (ligger i släkten på mammans sida). Ringer och gråter så fort det är något och frågar varför han lever med mig! Jag är ju så elak! Är jag INTE. Vill bara att allt ska vara som det bör. Är man vuxen jobbar man och försörjer sig själv. Varför ska hans barn curlar med våra pengar? Inget curlade med henne anser jag. Funderar på att bryta upp trots att jag älskar denna man. Han mår ju inte bra alls av detta men vill inte erkänna det. Struts!
Vad gör man?