Första gången IVF Maj 2017
Hej!
Jag hoppar gärna in i denna tråd. Vi har försökt få barn 1, 5 år nu (28 resp 30 år ) och under tiden har jag googlat och läst i alla möjliga trådar här... Nu känns det som om jag äntligen vill dela med mig och prata med andra som är i samma situation. Vi är mitt uppe i IVF processen och jag tog ikväll min tredje spruta. De sa att vi förmodligen inte kan bli gravida på naturlig väg då allt såg jättebra ut hos mig men att min fästman har inte tillräckligt med spermier även om det är bra kvalitet på dom. Dock sa de att chanserna ser goda ut och vi behöver nog bara lite hjälp på traven. 1,5 år låter kanske inte länge för alla men det har känts som en evighet och vi är just nu överlyckliga över att få göra denna resan. Samtidigt givetvis jätterädd att det inte kommer bli en bebis. Vi har precis ställts i kö till Sahlgrenska men har valt att först betala ett försök för vi inte vill vänta mer! Så kul att läsa andras inlägg som är i samma fas som oss. Vi går på IVF kliniken i Göteborg.
Vi har försökt i snart 2,5 år men efter ett år sökte vi hjälp men fick höra att vi var unga och allt såg bra ut så vi skulle fortsätta ett år till. Ett halvår där jag hade stort hopp, men när det halvåret gått så kändes det som om hela vår relation handlade om en bebisverkstad och jag ifrågasatte såklart varför det inte blev nåt. Nu när vi är i IVF-karusellen så känns det bättre och jag har lämnat ifrån mig bebisverkstaden till läkare och embryologer istället (även om den här väntar till testdag är olidlig) :)
Håller tummarna för er, lycka till!