Anonym (U) skrev 2017-03-02 11:43:39 följande:
Håller med. Det borde vara upp till var och en att bestämma hur seriöst ett samboförhållande är och om man vill skänka bort sina egendom till folk.
Visst kan man skriva samboavtal , men det är en märklig ide att ta för givet att man vill ge bort sina egendom till ett ex istället av att utgå från att man äger vad man betalar för.
Sambolagen tillkom ju för att skydda (oftast) kvinnor som i stor utsträckning stod för barnens omkostnader samt hushållskostnaderna från att stå på bar backe när de blir lämnade av (oftast) mannen som stod för, och också stod som ägare på bilar, hus och annat som inte är värdelöst när det är uppätet eller buret. I många andra länder var det länge ovanligt att leva under äktenskapsliknande former utan att vara gifta och då omfattas av det skyddsnät det innebar. I Sverige är långvariga, till och med livslånga samboskap betydligt vanligare. Min morfars bror levde med samma kvinna i över 40 år, de jobbade bägge två, bodde i hus och delade ekonomi till stor del. När han blev lätt dement, kastade han ut henne utan ett öre. Han ägde huset och bilen, som hon i alla år varit med och betala på, sparpengarna satt på ett konto i hans namn och hon hade ingen juridisk rätt till hans ägodelar. Genom att man tvingas ta ställning till att man inte ska dela skyddas den svagare parten i högre grad än innan. Självklart blir det fel när man missar det och blir skyldig sitt ex en massa pengar. Men ett samboavtal för att slippa dela är ändå mildare än att tvinga den svagare parten att gifta sig för att få rätt till hälften vid en bodelning när det i många förhållanden (förr) var så att den ena styrde över vissa delar av ekonomin. Idag behövs kanske inte lagen i samma utsträckning.