Moderaternas moraliska haveri och vägen mot botten
Jag är inte intresserad av militärhistoria, men jag utgår från att Israel var den styrkemässigt överlägsna under exempelvis sexdagarskriget, inte numerärt men i fråga om skicklighet, vapenteknologi och motivation.
Israel byggde upp sin militära makt på överskottsmateriel från andra världskriget, som de hittade i olika övergivna förråd i regionen eller på andra, oklara sätt kom över. Inget land ville exportera militär utrustning till Israel, med undantag för Tjeckoslovakien, som då nytillverkade en del militär utrustning av tysk modell, från andra världskriget.
Det var först under senare delen av 50-talet och tidiga 60-talet som Israel började få köpa militär utrustning från bl.a. Storbritannien och USA. Så under oktoberkriget var modern engelsk och amerikansk materiel i mindre mängder uppblandat med gammal utrustning från andra världskriget.
Sovjetunionen försåg dock både Egypten och Syrien med mängder av modern militär Sovjetisk utrustning och även mängder av militära rådgivare och hjälp med utbildning av piloter och officerare.
Jordanien fick köpa militär utrustning från Storbritannien, som kompletterade äldre överskottsmateriel från andra världskriget av både engelskt och tyskt ursprung.
Styrkor enligt Wikipedia:
StyrkaEgypten:
650 000[1]?800 000[2] trupper.
1 700 stridsvagnar (1 020 korsade).[3]
2 400 stridsvagnar.
1 120 artillerienheter.[4]
400 stridsflyg.
140 helikoptrar.[5]
104 fartyg.
150 luftvärnsrobotbatterier (62 vid frontlinjen).[6]
Syrien: 150 000[1] trupper.
1 200 stridsvagnar.
800?900 stridsvagnar.
600 artillerienheter.[4][7][8]
Expeditionsstyrkor*
100 000 trupper.[1]
500-670 stridsvagnar.[9][10]
700 stridsvagnar.[9]
Israel:
375 000[11]?415 000 trupper.
1 700 stridsvagnar.[12]
3 000 stridsvagnar.
945 artillerienheter.[4]
440 stridsflygplan.
Vad det gäller skicklighet så var de arabiska styrkorna oftast väl utbildade, men akilleshälen var deras taktik baserad på Sovjetisk doktrin, vilket gjorde att förbanden blev handlingsförlamade om sambandet havererade (vilket det gjorde ofta), medan Israel anammade en mer typisk västerländsk doktrin där varje man uppmuntras till att ta egna initiativ.
En annan akilleshäl för de arabiska styrkorna var den starka traditionen inom vissa av dem att högre befälhavare ofta utsågs baserat på kontakter snarare än lämplighet och kompetens.
Att Israel stred så hårt har förstås mycket med deras motivation att göra.