ÖNSKAR MER INFO OM UTOMKVEDSHAVANDESKAP

Förstår din oro till fullo och att det är nervöst att bara gå och vänta. Blir så ledsen av att läsa att du återigen blivit dåligt informerad vad gäller symtom och biverkningar. Det är ju inte lätt att komma att tänka på alla frågor som bör ställas när man är på plats och har 1000 tankar som snurrar redan. Jag tycker inte att du ska tveka att ringa och fråga om det är något du undrar över, så slipper du kanske en hel del oro i onödan. Kanske kan du få prata med någon annan som kan ge svar på det om äggledarna och äggproduktionen med? (Hoppas att din läkare har fel och att "Femblirsex's" läkare har rätt!)

Håller alla tummar och tår för att det sjunker som det ska först och främst, då är ni ett steg närmare en ny graviditet. Sedan hoppas jag på att ni får ett nytt plus om ett halvår. Får man fråga hur gammal du är? Kan ni inte få hjälp på traven att bli gravida när läget är som det är?

Har en till fråga jag starkt funderat över...när vissa säger att dem åkt in för utomkveds för operation, i v 5, 6, 7 eller 8, är det den beräknade graviditetsveckan som ni borde vara i som ni menar då? som ni beräknat från början...första dagen på senaste mensen....för har man utomkved så har ju läkaren svårt att säga vilken vecka man är i och kan endast se på värdena....jag gick in igår i v 8....men enligt mina värden så är fostret endast 3-4 veckor gammalt då det växt långsamt och hcg ligger på nästan 1000. Men sen så kan det då bli akut mellan v 5-8 men är det när fostret växer och utvecklas normalt (fast utanför) med högt hcg, eller gällder det även när det nästan avstannat och värdet går upp väldigt långsamt,som i mitt fall? Annars är jag u inne i v 8 vilket känns ju ännu mer oroande om inte cellgiftet tar.Hoppas ni förstår min fråga och någon kan snabbt svara på detta

@Adisa tack för din omtanke. Som du säger, allt bara snurrade när jag var på sjukan, jag skulle bestämma mig under stress om jag ville göra operation eller cellgift (med risktagande) och först och främst så börjar man överväga det, för och nackdelar, alla frågor omkring hanns heller inte med då och det startar hundratals tankar när man kommer hem istället med oron. Jag tog bara en spruta för att ägget skulle lossna, ingen annan metod, så vi har försökt på naturlig väg, och det lyckades också men ägget hamnade fel, sen kan det varit fel på ägget ändå. Är 40 +.

Men kan inte det betraktas som positivt då, att ni ändå lyckades på första försöket även om det i sig misslyckades pga att det fäste fel? Att ni, med rätt förutsättningar, förhoppningsvis kan bli gravida lika snabbt när ni väl kan försöka igen?

@Adisa,absolut jag blev själv förvånad och glatt överraskad, hade inte förväntat mig att det skulle gå så fort, hade förberett mig att det skulle bli en långutdragen och även kanske omöjlig process, sen vet jag ej heller om ägget var av kvalité eller ej.Känns inte så hoppfullt just nu, eftersom den äggledaren som ägget satte sig i är också den enda som har ägg kvar och risken är ju att man får utomkved igen för äggledaren är något ärrad, och det finns ju anledning till att ägget fastnat där också, förmodligen för att jag genomgick KS i min första graviditet, det är min teori. Jag hade så himlans fin och bra graviditet första gången. Sammanväxningar som man fått genom bukoperation kan ju tydligen förstöra så är så fallet så finns ju risken där igen, känner nog tyvärr inte idag att det kanske blir jättelätt igen, pga min ålder dessutom, känns som det är många hinder på vägen just nu....men hoppas kan man ju alltid...det är ju hoppat men lever på!

Förstår din oro över sprutan. Jag gick också på nålar och väntade dagarna efter att jag tagit den, men det hände inget. Jag var tyvärr tvungen att ta en spruta till en vecka senare och då äntligen började hcg gå ner.

Förstår att de sex månaderna känns tuffa att vänta. Vi hade inte heller lätt att bli gravida. Gjorde ivf. Vi fick dock aldrig den informationen. Jag frågade den läkaren som skrev ut mig och hon sade bara att det bara var att "köra på". Inte ivf kliniken sade något heller när vi skulle börja nya försök fast de visste vad jag gått igenom. Jag blev gravid innan det gått sex månader, ca 5 mån och upptäckte själv av en slump det här med sex månader då och fick panik.

Kvinnokliniken på KS skyllde på ivf kliniken och tvärt om och vi stod i mitten. Hade äntligen lyckats med syskonförsök vid ivf och så blev det så här. Det tillsattes en utredning och allt material om cellgift och graviditet samlades ihop och några läkare satte ihop en rapport där de kom fram till att det finns för lite underlag sammanställt på kopplingen mellan cellgift i endosbehandling och graviditet. Men att inga tydliga kopplingar fanns på avvikelser på de barnen. Men rådet blev att ej avbryta graviditeten, men att göra extra kontroller och organscreening på bebisen.

Vi behöll. Men graviditeten var tortyr. Jag var säker på att de skulle hitta allvarliga fel vid organscreeningen i v 20 så att vi skulle få göra ett sent avbrytande. Men allt såg bra ut på alla kontroller och vi födde en son.

Dock visade det sig att han är muskulärt hypoton, muskelsvag. Kan vara så att det hade blivit så här ändå. Muskelsvaghet stod inte med kopplat till cellgiftet, men klart vi alltid kommer undra om det hade med det att göra. Så jag vet att det är tungt att vänta, men du vill inte heller gå igenom en graviditet med förhöjda risker för fosterskador som vi gjorde. Absolut det värsta jag varit med om.

@Vickan...........svårt och jobbigt att bara läsa om....hur mår ni idag efter allt detta?? För det är otroligt mkt ni har gått igenom, har ni återhämtat er? I såna lägen är det ju också så väldigt viktigt att ha kärleksfulla,snälla, omtänksamma människor omkring en som även kan ge en hopp och tro någonstans att gå vidare, vänner, familj men även läkare osv

Fick svar på blodtestet idag som jag gjorde 2 dagar efter cellgiftet. Hade gått upp mer än någonsin, fördubblats på 2 dagar, och var nu uppe i nästan 2000!! Hade jag inte läst igår kväll att blodvärdena oftast går upp 1-3 dagar efter injektionen så hade jag nog reagerat ännu mer starkare än jag gjorde idag! Vi ringde läkaren och han bekräftade just detta, att det kan bli så första dagarna, men han förstod vår oro och förvirring men att vi ej skulle stirra oss blinda på hcg heller just för tillfället. Däremot så om det inte gått ner inom 7 dagar så behöver man åtgärd igen, antingen en ny spruta eller operation. Han tyckte därför att vi skulle göra nytt blodtest först på måndag! Så återigen lång väntan och oro över helgen, för man vet ju fortfarande inte om kroppen kommer svara positivt på cellgiftet, om uppgången av hcg är endast cellgiftets effekt eller om det även är att ägget börjat växa igen. Kan tycka att man borde kunna ta ett UL igen imorgon för att se att det inte blivit större, och inte bara vänta på hcgvärdena. Känns spontant som att man har inget val än att vänta, men under tidens gång och medan man tvingas vänta så kan det bli akut också, om man inte gör valet att göra operation direkt, som jag inte valde. Och kanske därför syster på sjukupplysningen också sa att vi tar oftast inte in fall förens det just blir akut, när det gäller operation eller åtgärder, kändes ju allt annat än lugnande, men det är ju många som cellgiftet inte biter alls på också och då får man ju fortsätta att chansa om man tar en injektion till, och tiden går och ju större blir riskerna!

Jag öppnade denna tråd i hopp om att få en massa svar på mina frågor och få information från dem som har själva erfarenhet. Men jag vill även hjälpa och informera om det jag nu själv fått vetskap och information om under tidens gång, för jag både förstår och vet nu hur oerhört påfrestande mentalt detta är med ovissheten och även för ens partner! 

Men vad ledsamt med förlängd väntan! Ta hand om varandra, du och din partner. Hoppas ni har ytterligare stöttning utifrån med. Bra att du är påläst och vet det där med stigande värden. Som patient idag måste man vara det många gånger, upplever jag.

Betyder detta att de tar en ny spruta på måndag som ni får svar på efter ytterligare 3 dagar igen?

Borde man inte få läggas in under observation medan väntan pågår?

Jag tror att du och de andra med relevanta erfarenheter har delgivit mycket värdefull information i den här tråden som kommer att vara till nytta för andra som råkar ut för detsamma och ställs i valet och kvalet.

Jag följer och tänker på dig. Tack för att du delar med dig mitt i allt detta, det där med att KS kan leda till sådana skador visste inte jag. Jag som var inställd på att få planerat KS om jag välsignades med ett nytt plus har nu vidgat mina vyer och tänker mer på vilka konsekvenser som finns.

@Adisa.....Kanske görs om man har väldigt långt till sjukan eller dylikt, men eftersom jag nu tagit spruta så måste man invänta första veckan. Men vi var hos läkaren idag för att göra UL, och han sa att än sålänge så såg det ok ut, men han kan ej säga något säkert än. 
Ytterligare info som kan även vara värdefullt för andra som tagit cellgift är att han sa att om det ej blivit några komplikationer, blödningar osv, inom 5 dagar efter sprutan så är det OFTAST (inte alltid) ett gott tecken. Men måndag är dock en viktig dag sa han, för det är då han vet mer säkert med hcg och det är inom 7 dagar som hcg bör sakta gå nedåt annars får man ta till åtgärd igen, men första 3 dagarna är det dock normalt att hcgt istället går upp.
Som det verkade nu så trodde han inte att jag behövde en spruta till, men inget han säkert kan säga än, och man har ju läst en del inlägg där värdena börjat gå ner för att sen börjat gå upp igen, därför man måste vara under läkarbevakning under en tid innan dom vet säkert och vad jag läst så är många läkare inte nöjda förrens det är på 0! Jag skulle egentligen rest bort nu, en betydande resa, men den måste nu ställas in och avbokas, han sa att det givetvis är mitt val om jag känner att jag verkligen måste resa, men inget han rekommenderar om det händer något och jag bör vara under läkares uppsyn nu i början, och måndag är en viktig dag för att se hur allt fortskridit,1 vecka efter att jag har tagit sprutan.

Blev lite rörd av det du skrev nu faktiskt, att jag kanske hjälpt dig i ett beslut som plötsligt inte är självklart om du får mer information om nackdelar inför KS. Men läkare i Sverige brukar väl vara rätt pigga på att informera om precis alla risker det är med KS men vara mer sparsamma med att spontant informera om alla risker det även finns med vaginal förlossning? (men vaginalt är ju samtidigt den naturliga vägen, inte en stor bukoperation). Blir det ditt första KS?
Jag födde utomlands och min läkare sa att pga min ålder då, närmare 40, så var KS säkrare utväg för både barnet och mig.Mer riskfyllt med förlossningar när man blir äldre, och efter 40 så betraktar ju läkarna det som riskförlossningar. Eftersom jag varit förlossningsrädd hela mitt liv så tog jag hans rekommendation snabbt till mitt hjärta, utan att själv kolla upp risker med KS, jag ville inte skrämma upp mig själv när jag väl var gravid och googla om alla komplikationer som kan hända, utan försöka njuta av den tiden istället utan massa oro och förlossningsskräck.Jag visste inte så mycket då vid min första graviditet, var rätt så naiv, idag vet jag så mycket mera om allt omkring, risker osv. 
Tror jag hade chansat ändå och tagit KS, eftersom rädslan var så starkt rotad då, men idag känns det inget vidare att höra att mina äggledare kan blivit skadade pga operation och idag fick jag veta att min vänstra äggledare ej fungerar alls (av någon anledning), men många som gör KS och det går bra för också, men jag har tydligen haft otur. Men är det faktiskt så att jag inte kan få fler barn pga mitt KS förstört mina äggledare, då känns det oerhört ledsamt, för då är det inget medvetet val jag gjort. Men har hört att kvinnor som väljer KS, kan många gånger vara äldre kvinnor
som bestämt att dem bara vill ha 1 barn, och det måste ju vara av den anledningen att dem vet att det kan finnas risk att det blir svårare att få fler barn också. Samtidigt så är det oerhört många som väljer KS i andra länder. 
Varför det kan bli såhär med äggledarna är pga sammanväxningarna, vissa får mycket andra mindre, individuellt. Men han sa även att det kan bero på att ägget inte varit helt runt utan missbildat och då kan det också fastna på vägen, inget jag visste om.Sedan finns massa andra anledningar också som står skrivet på nätet. 

Men om jag vill veta säkert om mina äggledare är ärrade eller förstörda så måste man göra en röntgen, och för att fortsätta våra planer om 6 månader då vill jag absolut veta detta, jätteviktigt för annars är risken så stor att allt bara resulterar i x igen, men då kan det nog vara bättre att vara realistiska i sammanhanget och vara oerhört tacksamma för det barnet vi har idag, och det är vi, men samtidigt vill vi så gärna ge henne ett syskon!

Skönt iaf att du statistiskt verkar ligga "bra" till vad gäller komplikationer inom de där sju dagarna. Hoppas allt ser bra ut på måndag och jag tycker det låter väldigt bra att de flesta läkare vill att värdet ska vara nere på noll innan man nöjer sig!

Ja, OM jag plus:ar igen, och isf väljer och får igenom det, blir det mitt första KS. Det är ju bra att vara insatt i riskerna som finns med båda sätten att föda på och inget av dem är egentligen något lätt val, inte för mig iaf. :)

Låter klokt att röntga för att kolla upp eventuell ärrbildning på äggledarna. Och ja, jag förstår att er dotter är en stor lycka i all olycka just nu!

Hoppas allt är bra? Vad har du fått för resultat idag, TS?

Idag exakt 2 veckor sedan som jag fick reda på utomkvedet, dessutom var det fredag den 13e vi var på läkarbesöket så inte den bästa dagen att få besked på.
Nu när jag ser tillbaka på dessa 2 veckorna så har det varit långa 2 veckor fyllt med alla slags känslor man kan ha i kroppen förutom glädje, lycka, hoppfullhet, ro och tillfredsställelse, rena bergodalbanan känslomässigt! Idag är jag jättetrött och matt, vill bara sova och vila och ingen direkt livsglädje, man kan bli trött av cellgiftet så det är väl en kombination av alla spänningar och behandlingen också. 

När vi fick hcgvärdet i måndags så hade det gått ner på 5 dgr 600 ungefär, och det var ju positivt och bra att det börjat gå nedåt såpass, ej gått upp eller stannat av och dessutom betydligt mer lugnande för mig att få det resultatet efter all oro och ovisshet.
Men idag när vi fick nästa omgång av hcg så hade det endast gått ner 50 på 3 dagar, dvs börjat stå still men ändock gått ner pyttelite så kom oron över en igen. Läkaren sa att fortsätter det att gå ner i såpass liten takt så kanske jag får ta en spruta till samtidigt sa han att detta kan ta tid, och vad jag läst på nätet och andras historier så är det precis så jag uppfattat det, ingen som säger att det varit en snabb process. Det jobbiga är ju att man går fortfarande runt med en graviditet i kroppen och med graviditetshormoner och det är ju jobbigt att vänta in missfallet också såklart, man vet ej hur kroppen kommer att reagera än på behandling osv och är fortfarande för tidigt att säga! Sedan är jag ju såklart inte jättesugen på att spruta in mer cellgift i kroppen om jag verkligen inte måste. 

Ja ser ut som tråden stannat av helt tyvärr, men om det fortfarande är någon som vill dela med sig av sina erfarenheter eller kunskaper och dem som också har erfarenhet av metotrexat så är dem välkomna att skriva.