Anonym Orolig Gravid skrev 2017-01-18 15:42:13 följande:
Hej, tack som frågar! Tog spruta i måndags, och är nu inne på 2a dygnet, sköterskan sa att den börjar verka som mest dag 3, så jag har gått som på nålar och är så spänd och kan ej slappna av, magen har till och från varit orolig och konstig, och då får man ju smått panik och ångest.Idag tog blodprov men får ej svar förens imorgon, sen ta blodprov på fredag och gå till läkaren och se vad som hänt, om det sjunkit något eller fortsatt uppåt. Väntan är ju jättejobbig, man vill ju inget annat än att höra att det går åt rätt håll och man är rädd att hcgt fortsätter att gå uppåt.Sen vad jag förstår och har läst så verkar ju detta kunna ta lång tid även om alla fall ser olika ut
Varit rätt trött av sprutan. Fått ta Atarax för att lugna nerverna lite, får väldig ångest när magen känns orolig och den börjar mola osv. När jag äter mat så blir det mycket värre och magen är som en ballong och jättespänd.
Sen hade jag gärna viljat veta lite vad symptomen är för cellgiftet, fick ingen bra info, så man vet att allt känns normalt och att det är på grund av cellgiftet att man känner som man gör osv, molande mensvärk kunde man få sa sköterskan.
Grattis i mängder, vad underbart för er :), måste varit väldigt jobbigt samtidigt när man väl blir gravid, lyckas man slappna av och vara glad och tro på att man får en lyckad graviditet? Vet inte, min läkare sa att det var totalt kört för mig att göra barn på normal väg om jag skulle göra operation, för han har bara sett ägg på höger äggledare...den sida han skulle ta bort äggledaren på. Men samtidigt så har jag tänkt likadant, att om den ena är borta så kanske den andra börjar producera automatiskt då? Har faktiskt aldrig hört det du säger nu, men om så är fallet så är det ju intressant, men enligt min läkare så var det kört! Att vänta 6 månader känns oerhört deppigt, då vi precis hade satt igång nu seriöst igen (har 1 barn sen tidigare men vill så gärna ha ett syskon också)och lyckades på första försöket, jag borde verkligen inte vänta mer nu pga min ålder, det börjar kännas som det redan är försent och då får man väl bara acceptera sitt öde. Detta var rätt så knäckande känslomässigt, från att varit så uppspelta och samtidigt hade svårt att tro att jag faktiskt var gravid,var så tacksam, så vände allt så fort....ja det var väl för bra för att vara sant...som jag nästan kände. Hade men varit i 20-30årsåldern så hade det nog känts lättare, inte samma stress att det kan vara försent om 6 månader!
Förstår din oro till fullo och att det är nervöst att bara gå och vänta. Blir så ledsen av att läsa att du återigen blivit dåligt informerad vad gäller symtom och biverkningar. Det är ju inte lätt att komma att tänka på alla frågor som bör ställas när man är på plats och har 1000 tankar som snurrar redan. Jag tycker inte att du ska tveka att ringa och fråga om det är något du undrar över, så slipper du kanske en hel del oro i onödan. Kanske kan du få prata med någon annan som kan ge svar på det om äggledarna och äggproduktionen med? (Hoppas att din läkare har fel och att "Femblirsex's" läkare har rätt!)
Håller alla tummar och tår för att det sjunker som det ska först och främst, då är ni ett steg närmare en ny graviditet. Sedan hoppas jag på att ni får ett nytt plus om ett halvår. Får man fråga hur gammal du är? Kan ni inte få hjälp på traven att bli gravida när läget är som det är?