Har ingen erfarenhet eller kunskap om detta. Synd att du blev så dåligt informerad hos läkaren och märkligt också att densamme inte berättat om symtom osv för dig. Du kanske kan ringa sjukvårdsupplysningen för att få mer information alternativt att du kontaktar KK och berättar om din situation och att du ofta är ensam med dottern?
Bra att du kunnat övergå i mer positiva tankar även om det inte gick enligt planerna. Nu har du åtminstone tagit dig igenom helgen och jag hoppas att det blir någon rätsida imorgon. Hoppas du slipper den där sprutan så kanske du lyckas bli gravid igen inom kort, jag har två vänner som fått utomkveds och som sedan kort därefter genomgått normala graviditeter!
Ja, det har gått upp och ner här idag med oron eftersom man är osäker i mycket också . Känner att magen är i obalans och blir konstig också så fort jag äter osv och är fortfarande inte helt ok, mådde dock bra imorse men då hade jag knappt ätit något på 1 dygn för magen var så uppsvälld och orolig. Får man fråga hur det gick för dina vänner när det hände, behövde dem ta spruta också och kunde dem se det på UL? Känns kanske säkrast att ta sprutan för att ta bort allt, men känns inte bra om man måste vänta 6 månader efter det :(. Det är väl läkaren som bestämmer vad som är bäst men om kroppen skall ta hand om det själv så känner man samtidigt lite oro inför det om han ej hittar vart ägget fastnat eller hur allt utvecklats, bara genom blodproven.
Ja, det har gått upp och ner här idag med oron eftersom man är osäker i mycket också . Känner att magen är i obalans och blir konstig också så fort jag äter osv och är fortfarande inte helt ok, mådde dock bra imorse men då hade jag knappt ätit något på 1 dygn för magen var så uppsvälld och orolig. Får man fråga hur det gick för dina vänner när det hände, behövde dem ta spruta också och kunde dem se det på UL? Känns kanske säkrast att ta sprutan för att ta bort allt, men känns inte bra om man måste vänta 6 månader efter det :(. Det är väl läkaren som bestämmer vad som är bäst men om kroppen skall ta hand om det själv så känner man samtidigt lite oro inför det om han ej hittar vart ägget fastnat eller hur allt utvecklats, bara genom blodproven.
Ja, det har gått upp och ner här idag med oron eftersom man är osäker i mycket också . Känner att magen är i obalans och blir konstig också så fort jag äter osv och är fortfarande inte helt ok, mådde dock bra imorse men då hade jag knappt ätit något på 1 dygn för magen var så uppsvälld och orolig. Får man fråga hur det gick för dina vänner när det hände, behövde dem ta spruta också och kunde dem se det på UL? Känns kanske säkrast att ta sprutan för att ta bort allt, men känns inte bra om man måste vänta 6 månader efter det :(. Det är väl läkaren som bestämmer vad som är bäst men om kroppen skall ta hand om det själv så känner man samtidigt lite oro inför det om han ej hittar vart ägget fastnat eller hur allt utvecklats, bara genom blodproven.
Ja, det har gått upp och ner här idag med oron eftersom man är osäker i mycket också . Känner att magen är i obalans och blir konstig också så fort jag äter osv och är fortfarande inte helt ok, mådde dock bra imorse men då hade jag knappt ätit något på 1 dygn för magen var så uppsvälld och orolig. Får man fråga hur det gick för dina vänner när det hände, behövde dem ta spruta också och kunde dem se det på UL? Känns kanske säkrast att ta sprutan för att ta bort allt, men känns inte bra om man måste vänta 6 månader efter det :(. Det är väl läkaren som bestämmer vad som är bäst men om kroppen skall ta hand om det själv så känner man samtidigt lite oro inför det om han ej hittar vart ägget fastnat eller hur allt utvecklats, bara genom blodproven.
Oj, ursäkta för dubbelposterna. Vet ej vad som hände, mobilen flippade ur...
Hej, tack som frågar! Tog spruta i måndags, och är nu inne på 2a dygnet, sköterskan sa att den börjar verka som mest dag 3, så jag har gått som på nålar och är så spänd och kan ej slappna av, magen har till och från varit orolig och konstig, och då får man ju smått panik och ångest.Idag tog blodprov men får ej svar förens imorgon, sen ta blodprov på fredag och gå till läkaren och se vad som hänt, om det sjunkit något eller fortsatt uppåt. Väntan är ju jättejobbig, man vill ju inget annat än att höra att det går åt rätt håll och man är rädd att hcgt fortsätter att gå uppåt.Sen vad jag förstår och har läst så verkar ju detta kunna ta lång tid även om alla fall ser olika ut
Varit rätt trött av sprutan. Fått ta Atarax för att lugna nerverna lite, får väldig ångest när magen känns orolig och den börjar mola osv. När jag äter mat så blir det mycket värre och magen är som en ballong och jättespänd.
Sen hade jag gärna viljat veta lite vad symptomen är för cellgiftet, fick ingen bra info, så man vet att allt känns normalt och att det är på grund av cellgiftet att man känner som man gör osv, molande mensvärk kunde man få sa sköterskan.
Grattis i mängder, vad underbart för er :), måste varit väldigt jobbigt samtidigt när man väl blir gravid, lyckas man slappna av och vara glad och tro på att man får en lyckad graviditet? Vet inte, min läkare sa att det var totalt kört för mig att göra barn på normal väg om jag skulle göra operation, för han har bara sett ägg på höger äggledare...den sida han skulle ta bort äggledaren på. Men samtidigt så har jag tänkt likadant, att om den ena är borta så kanske den andra börjar producera automatiskt då? Har faktiskt aldrig hört det du säger nu, men om så är fallet så är det ju intressant, men enligt min läkare så var det kört! Att vänta 6 månader känns oerhört deppigt, då vi precis hade satt igång nu seriöst igen (har 1 barn sen tidigare men vill så gärna ha ett syskon också)och lyckades på första försöket, jag borde verkligen inte vänta mer nu pga min ålder, det börjar kännas som det redan är försent och då får man väl bara acceptera sitt öde. Detta var rätt så knäckande känslomässigt, från att varit så uppspelta och samtidigt hade svårt att tro att jag faktiskt var gravid,var så tacksam, så vände allt så fort....ja det var väl för bra för att vara sant...som jag nästan kände. Hade men varit i 20-30årsåldern så hade det nog känts lättare, inte samma stress att det kan vara försent om 6 månader!
Men kan inte det betraktas som positivt då, att ni ändå lyckades på första försöket även om det i sig misslyckades pga att det fäste fel? Att ni, med rätt förutsättningar, förhoppningsvis kan bli gravida lika snabbt när ni väl kan försöka igen?
Men vad ledsamt med förlängd väntan! Ta hand om varandra, du och din partner. Hoppas ni har ytterligare stöttning utifrån med. Bra att du är påläst och vet det där med stigande värden. Som patient idag måste man vara det många gånger, upplever jag.
Betyder detta att de tar en ny spruta på måndag som ni får svar på efter ytterligare 3 dagar igen?
Borde man inte få läggas in under observation medan väntan pågår?
Jag tror att du och de andra med relevanta erfarenheter har delgivit mycket värdefull information i den här tråden som kommer att vara till nytta för andra som råkar ut för detsamma och ställs i valet och kvalet.
Jag följer och tänker på dig. Tack för att du delar med dig mitt i allt detta, det där med att KS kan leda till sådana skador visste inte jag. Jag som var inställd på att få planerat KS om jag välsignades med ett nytt plus har nu vidgat mina vyer och tänker mer på vilka konsekvenser som finns.
Skönt iaf att du statistiskt verkar ligga "bra" till vad gäller komplikationer inom de där sju dagarna. Hoppas allt ser bra ut på måndag och jag tycker det låter väldigt bra att de flesta läkare vill att värdet ska vara nere på noll innan man nöjer sig!
Ja, OM jag plus:ar igen, och isf väljer och får igenom det, blir det mitt första KS. Det är ju bra att vara insatt i riskerna som finns med båda sätten att föda på och inget av dem är egentligen något lätt val, inte för mig iaf. :)
Låter klokt att röntga för att kolla upp eventuell ärrbildning på äggledarna. Och ja, jag förstår att er dotter är en stor lycka i all olycka just nu!
Hoppas allt är bra? Vad har du fått för resultat idag, TS?