Bf sept 2017

Hej Hörrni. Är lite oroad just nu..

Förra grav så hade jag många tecken på havandeskapsförgiftning i slutet. Blev igångsatt direkt där (41+4) pga det, för lite fostervatten samt ett litet barn.

Nu är der fjärde dagen jag känner av den här läskiga och ihållande huvudvärken. Jag dricker massor av vatten så det ska inte lina vara vätskebrist. Jag sover och vilar mycket, det är inte heller nå överdrivet varmt här där jag bor. Kring 24grader, håller mig dessutom i skuggan utomhus. Känner mig yrslig också, tycker jag ser lite suddigt emellanåt. Inte hela dagarna eller hela tiden, men ändå så at jag regerat på det. Har inga synfel eller så i normala fall.

Allt har kommit plötsligt. Minns att blodtrycket var något höjt förra besöket, men inget BM sa något om. Ringt BMmottqgningen nu och de ringer upp 13.30. Tills dess vågar jag inte riktigt åka hemifrån.

Det bökar ordentligt i magen. Det gör mig illamående.. jättekonstigt. Gör riktigt ont också, men det är väl trångt antar jag.

Känner någon igen sig? Kanske oroar mig helt i onödan men tänker att ett urinprov och kolla trycket inte kan vara dumt.

Ska annars dit onsdag nästa vecka, men eftersom detta hållt i sig i flera dagar nu så vill jag ändå tala om det för barnmorskan och rådfråga lite.

Fick idag bekräftat att det ilande blygdbenet var bebben som sjunkit ner lite. Det gick att rucka han lite. Känns bra! :)

Jag fick komma till förlossningen, urinprov helt blankt. Dvs inga proteiner eller något annat att anmärka på. Blodtrycket var bra konstigt nog 131/74, och ctgkurvan såg bra ut.

Lättnad! Bebis mår BRA!!!

Men.. vad gör jag nu? Det är inte borta. Fattar inte vad det beror på.

Nu har jag en fråga och jag är lite rädd.. men kanske helt i onödan.

Jag vaknade strax innan kl 8 av smärta i magen.. kan inte beskriva det riktigt, det gör ont. Ibland blir magen hård, ibland INTE. Kan absolut inte ligga på rygg, känns som att jag kvävs. Plötsligt kommer som mensvärk, känner att jag behöver göra nummer 2. Det går.

Smärtan sitter typ i hela magen och går bak not ryggen. Ibland avtar den DN kort stund (tänkte på värkar..) men känns nästan som den sitter i mest hela tiden sedan dess. Är ändå en timma sedan nu.

Bebis rör sig. Mår illa av det hela. Brukar ju få sammandragningar av att gå eller vara aktiv överhuvudtaget. Brukar få som mensvärk mellan varven.. men såhär? Vad är detta?

Funderar på att ringa förlossningen och rådfråga men känner mig så jäkla larvig. Är ju säkert inget som har med bebis att göra. Eller? Jag vet inte själv.

Om det är svaga värkar så kanske det påverkar tappen.. hur mycket gör det? Sålänge det inte drar igång på riktigt alltså. Är i vecka 33.

Är i vecka 36 nu (35+3). Egentligen beräknad till 12/9. Har 3 barn sen tidigare och har en förmåga till att få väldigt stora barn. 3:an beräknades ligga på ca 6 kg som fullgången och jag mådde väldigt dåligt psykiskt under mitten-slutet av den graviditeten, som också satte spår efter födseln. Den här gången har de därför håller ett extra öga på mig under hela graviditeten och jag upplever själv att allt jag säger och framför tas på stort allvar. Med trean fick jag strida för igångsättning och fick det efter mycket om och men. Han föddes 39+0 (alltså två veckor tidigt) och vägde 5 kg. Nu har vi gjort 3 extra TUL och jag ska dit än en gång på fredag. Än så länge verkar "liten" hålla sig i schack, där av bedömningen den 23:e. Jag själv har inga rädslor för igångsättning (dels för att jag är mer rädd för kejsarsnitt) och det fick så bra sist. 3:an var lite trögstartad, men vi hängde mycket i Mörby C (föder på Danderyd i Stockholm) och fördrev tiden i början, sen när det väl kom igång gick det undan, men då har jag ju ett par förlossningar sen tidigare. Det som stressar mig lite den här gången är egentligen det faktum att jag inte planerat på att sluta jobba helt och har planerat in konferensdagar med mina pedagoger 24-25/8 (????????)... får eventuellt tänka om lite. ????

Idag var jag och maken och skulle besöka ett familjecenter som har nån typ av dagis som man kan umgås med andra mammor, bibliotek, barnmorskemottagning, aktiviteter för barn osv. Fick göra komtroll hos henne där hon mätte magen, lyssnade hjärtat och tog blodtrycket. SF måttet var hon lite orolig men inte så att hon tyckte att barnet inte mådde bra utan mest för att se så magen inte sjunker mer än vad det gjorde idag. SF måttet hamnade på 33 cm alltså gick den upp 1 cm sen sist. Hon ville då att jag skulle gå påmen extra kontroll för att se hur mycket den växer nästa vecka. Efter det visade barnmorskan oss runt stället för att visa vad som görs där och det kändes jätte bra att vi valde denna platsen då allt verkade så trevligt och mysigt. Vi fick även träffa personalen som var hur trevliga som helst :)

Hon sa att kurvan hade gått ner en bit och ville försäkra sig att den inte sjunker mer än vad den här gjort. Hon var inte orolig men ville bara se till så kurvan håller sig inom linjerna :) Min barnmorska från mödravårdcentral tycker att bara om man håller sig inom kurvan så är det ingen fara men nu tyckte denna bm att det ser ut som den sjunker. Hoppas bara att det ser bra ut nästa vecka.

Åh vad skönt att dem kommer hjälpa dig med igångsättning och att de kommer ta hand om dig. Det måste kännas tryggt för dig nu när det finns hjälp :) Hoppas det löser sig för inför förlossning.

Ja verkligen! Jag har nu två veckor kvar till BF helt otroligt! Jag lär ju gå övertid eftersom jag förstföderska annars hade jag gärna velat föda bebisen exakt eller några dagar efter BF men det går ju inte önska sig :D

Än så länge ligger han på +6%, men siste man slutade på +45%, så jag har regelbundna kontroller nu i slutet. Ska dit igen på fredag, så är skitnervig. Stor del av igångsättningsplanen denna gång är att förhindra att mitt psykiska mående inte ska bli sämre. Jag har också blandade känslor vad gäller igångsättning, det är ju liksom lite av grejen att inte veta och att bebis får bestämma själv, samtidigt är jag livrädd för att det ska sluta som sist...det blir bra den här gången. Hoppas jag. Såklart också nervös för vad bedömningen ska säga...så jobbigt när man inte vet (kontrollbehov. Ja.).

Nu är det ju hur som helt inte många veckor kvar...

Jaha ok, jag förstår hur du menar. Vi får hålla tummarna att det går bra den här gången.

Ja det känns spännande men samtidigt så nervöst över hur ont det kommer göra, om jag kommer spricka, att det blir kejsarsnitt som jag helst vill undvika men är det akut finns ju inget göra mer än att ta bebisens hälsa i första hand osv. Så mycket tankar som snurrar i huvudet att jag blir inte klok och håller mig därför igång med städning hemma för att inte bli mer stressad över förlossning. Annars längtar jag så mycket på att få träffa vår lilla flicka :) o få känna den känslan när dem lägger bebisen på mitt bröst. Den känsla kan jag tänka mig att det är obeskrivligt.

Förstår att du inte vill räkna med den veckan för att inte bli besviken. Det kommer gå bra ska du se :)

Haha, jag känner detsamma att det börjar bli jobbigt att vara gravid och det är ju fullt förståeligt nu när man är höggravid.

Ja usch har likadant med halsbränna, sover dåligt, kissar på nätterna och kan inte gå för det gör ont i fogarna och det värsta av allt glödande händer och fötter. Alltså det känns som det brinner. Svullna händer och fötter har jag lite grann bara inget jag stör mig på direkt.

Vad längtar ni mest av allt när graviditeten är över förutom att umgås med bebisen då. Menar då ligga på magen, äta nån sorts mat som du tidigare inte kunnat eller springa.. Ja vad längtar ni efter att få göra när allt är över?