Är det såhär dagens barn är?

Jo. Vi försöker att tänka så.. Man blir bara besviken när de hela tiden kräver mer än vad de redan får!

På något sätt så tror och vill man väl att det ska bli annorlunda "nästa gång"! Men nej. Nästa gång så tänker vi faktiskt åka själva!

Jag skulle gissa att adhd-diagnosen hos den äldre spelar viss roll. Barnet saknar filter och säger precis vad han tänker. Brorsan ser och lär. Sedan tror jag att det är tufft för barn att byta hem. Det trygga hemmet får ta alla dispyter och helghemmet kan mer köra räkmacka med minimalt med strider, då barnen ändå är där så kort tid. Sedan är ju barn impulsstyrda.

Jag verkar ha mer problem med min äldsta dotter än vad hennes pappa har, men då är hon här 12 av 14 dagar och vi får ta henne när hon är trött efter skolan o s v. Pappan serverar popcorn och chips samt att hon får ser på film i obegränsad mängd låter det som. Här är vi mer restriktiva, då vi tror att annan lek är mer stimulerande, men de får ändå se på tv varje dag. Paddan är inte så attraktiv, så vi behöver begränsa.

Har ni tydlighet när det gäller uppförandet med?
Med adhd kan det verkligen underlätta om man diskuterar igenom, vid lämpligt val vald tidpunkt (mätt osv), hur man uppför sig tex i Sälen.
Det kan vara att man berättar att:
1) När vi kommer hem från Sälen så har ni 1 h surf/dag i X dagar för att kompensera att vi inte tar med varken telefoner eller paddor dit. Vi kör helt surffritt när vi är borta.
2) Vi förväntar oss att ni säger tack när vi köper fika, annars blir det inget sådant på resten av veckan.
3) Vi förväntar oss att man är ute och åker minst (lagom antal timmar/minuter tex 2h/dag) om man ska få ett liftkort. Annars sparar vi hellre in på de pengarna.
4) Godis äter vi på helgen, om vi vuxna inte vill överraska er med lite extra gott. Om ni tjatar om godis, så blir det inget extra, då blir det bara det vanliga på lördagen.

Några få saker, lagom mycket att komma ihåg och kunna följa (både barn och vuxna).

Om barnen bryter detta så blir det tydliga och enkla konsekvenser.
SMugglar de med padda/telefon så tar ni den och återlämnar det när ni är hemma igen.
Om de inte tackar för fikan så blir det inget mer den veckan.
Om de inte åker 2 h/dag så löser man det efteråt tex för över från deras sparkonto eller håller inne veckopengen tills skulden är reglerad.
Om de tjatar om godis, så blir det inte en enda extra bit den veckan.

Men exakt så är det!

Barnen är väldigt hövliga, båda 2! Många som träffar dem blir väldigt förtjusta. Speciellt i den äldste som är lite lillgammal och helst umgås med vuxna!

Telefon har de inte fått egna än. Det tycker jag är helt onödigt så länge det är jag som skjutsar och hämtar från skolan!

Jag skulle aldrig tex låta dem köpa godis/tuggummi/leksak när vi är och storhandlar på Ica maxi... Men jag vet ju att deras pappa är mer generös där... Och det får vi ju höra!

Vi är väldigt tydliga, det är vi! Den äldste har en light-variant utav adhd. Han är helt normalbegåvad men har jobbigt att fokusera och sysselsätta sig! Det händer, men dock sällan, att han får utbrott så man tror taket ska lyfta!

Kanonbra!
Då är det ju inga problem...
Jag valde bara några exempel ur din trådstart och försökte omsätta det i hur jag/vi hade försökt hantera det med barn med ADHD.
Men om detta har ändrat sig så är det ju toppen!

Kör så det ryker.

Tycker det låter som att du behöver prata med pappan om dethär. Det är ju era gemensamma barn, och ni vill väl båda att dom ska växa upp till bra personer . Så då måste ni ju hjälpas åt trots att ni inte längre är tillsammans.

Tro mig, jag har försökt!

Tacksamhet ingår inte i barns arbetsuppgifter.
Att testa gränser högt och lågt, gärna gång på gång på gång på gång på gång på gång för att se om de kan flytta gränsen på något sätt, det är något som ingår.
Samt att försöka lära sig av vuxna i deras närhet hur man bäst passar in bland andra, hur man blir en del av flocken. Att Kalle/Olle/Stina eller barnet självt hos pappa/mamma/mormor får göra mycket roligare saker ingår i jargongen - man måste ju testa vad som händer om man säger så.
Ditt jobb som vuxen är att guida barnen igenom alla dessa "vill ha" så att de lär sig skillnaden mellan "vill ha" och "behöver" och så småningom kanske börjar bli tacksamma för alla "vill ha" som de faktiskt får.

Du kan inte skylla på deras pappa, det är inte hans fel om DU inte sätter gränser. Det är inte heller något större problem att du och pappan har olika regler, för det är inget konstigt för barnen - möjligen den med ADHD, jag kan inte tillräckligt för att uttala mig där.
Mitt ex ger vårt barn allt han pekar på, jag håller igen lite extra för att kompensera. Jag ser det inte som att jag är den som inte ger vårt barn allt - jag ser det som att jag är den som ger vårt barn en sundare syn på pengar och ha-begär.

Adhd är så individuellt från person till person som livet är individuellt från person till person utan adhd.

Ts det viktigaste du kan göra är att ha familjeråd när alla är hemma och ingen är upprörd dvs ta inte upp det under ett pågående bråk utan förklara att hos pappa gäller pappas regler för det är hans och barnens hem och här hos oss mamma, sambo, lillasyster/lillebror och barnen gäller våra regler för det är vårt hem. Detta är inte pappas hem så hans regler gäller inte här precis som våra regler inte gäller hos pappa.

Barn är inte dumma. Barn vet vilka regler som gäller på förskolan eller skolan och följer dom när de är där och då är de fullt kapabla till att följa era regler i ert hem och pappas regler i hans hem. Vill ni kan ni utforma hemmets regler gemensamt under familjerådet. Små barn 4-5 år är fullt kapabla till att vara med och utforma regler och det blir även lättare för dom att hålla dom om de varit delaktiga. Vi satte upp regler på förskolan med barnen som var 4-5 år. Tex i ateljén ska man sätta på korken på pennorna som man använt, ställa tillbaka dom i hyllan och städa efter sig. Alla följde den regler för de sa allt detta själva under samlingen när vi tog upp hur vi kunde få en finare ateljé.

Kanonbra!
Då är det ju inga problem...
Jag valde bara några exempel ur din trådstart och försökte omsätta det i hur jag/vi hade försökt hantera det med barn med ADHD.
Men om detta har ändrat sig så är det ju toppen!

Kör så det ryker.

Här hade jag tänkt hänvisa till din trådstart, men missade det, så jag gör det här istället.



De tjatar på sambon att han ska åka med dem, han köper liftkort, ena sonen åker en gång (3) ... Sen vill de bada, spela, ha godis (5), surfa (1) etc. Köper vi fika (2) så ställer yngsta sonen frågan: "är det allt vi får"? Vart fan är tacksamheten (2)?

1) När vi kommer hem från Sälen så har ni 1 h surf/dag i X dagar för att kompensera att vi inte tar med varken telefoner eller paddor dit. Vi kör helt surffritt när vi är borta.
2) Vi förväntar oss att ni säger tack när vi köper fika, annars blir det inget sådant på resten av veckan.
3) Vi förväntar oss att man är ute och åker minst (lagom antal timmar/minuter tex 2h/dag) om man ska få ett liftkort. Annars sparar vi hellre in på de pengarna.
4) Godis äter vi på helgen, om vi vuxna inte vill överraska er med lite extra gott. Om ni tjatar om godis, så blir det inget extra, då blir det bara det vanliga på lördagen.