Gravid igen, men antagligen ett utomkved. Så jävla less på det här. Är det inte det ena så är det det andra. Blir väl av med en äggledare på köpet. Nytt VUL på fredag. Håller tummarna för att de ser en graviditet i livmodern då... men antagligen inte. Borde ha synts igår (vecka 5+5).
Hej!
Får jag ansluta mig?
Jag är 36år , har en son på 4,5 år som blev till spontant. Vi har snart försökt bli gravida i tre år. Har gjort en FET och en ET utan att lyckas. Så lördag sätts nästa blastocyst in. funkar inte det har vi ett försök kvar. Har vart en hjärtslitande resa, har mått fruktansvärt dåligt. Varje mens är jobbig men mensen efter ivf var ännu värre. Man har byggt upp ännu mer hopp som grusas. Håller tummarna för att tredje gången är våran gång.
Känns som om folk antingen blir gravida på första försöket eller typ åttonde när dom tar till ivf. Hur upplever ni det?
Då var man ruvare igen!
Tredje gången gillt nu, så vi håller tummarna för att denna väljer att fästa. Testdag den 26 augusti.
Hej! Blev inget plus denna gången heller. Det blir aldrig nått plus känns det som. Jag fick blödning i söndags på beräknad mensdag tog ett test som visade negativt. Och idag drog mensen igång ordentligt. Jag grät och sörj en massa i söndags, och igår tog min man sonen hela dagen och höll sig undan så jag fick vara helt själv och bara göra saker i min egen takt och det var jätteskönt. Så idag känns det inte lika hjärtslitande, mer arg över att det aldrig tar sig. Arg över att det känns som om jag lurar mig själv när jag tror att det ska leda till en graviditet. Arg över att jag inte gillar vår gynekolog och därför drar mig för att dra igång med sista försöket. Arg på en massa grejer.
Är det förresten nån annan som vart missnöjd med sin gynekolog? Alltså den som genomför ivf:en. Hur har ni gjort? Finns en till gynekolog på kliniken, får väl ta mod till mig och be om den andra, men det känns sjukt jobbigt av nån anledning.
Nu har jag äntligen bokat tid för samtal inför IVF nr 2. Vi måste ta om alla prover då det är över 1 1/2 år sedan som vi gjorde första IVF'en. Vi ska till kliniken den 26/9 och hoppas de inte ska gå på mig extremt mycket för vikten, utan faktiskt ser att jag gått ner 10 kilo. Nu kommer jag lägga in den absolut högsta växeln dessa 4 veckor. Har inte riktigt bestämt Hur, ska jag ta det extrema valet och köra pulverdiet (är inte mycket för det dock tycker inte det är rätt sätt) eller fortsätta som jag gjort men minska ännu mer på portionerna och öka träningen. Det sist nämnda är ju helt klart bäst men nu är jag bara ute efter resultatet.. Hur hade ni gjort? Vill gå ner så mycket som det bara är möjligt på dessa 4 veckor..
Hur går det för er Alla? Snart är det tisdag och vi ska till kliniken på samtal - nervöst!
Hej alla fina!
Så tråkigt att höra om allt tråkigt! Men än ger vi oss inte! <3 eller hur?
I fredags fick de ut 11 ägg och imorgon får jag mer info om äggen. Känner mig rätt negativ. I januari när jag gjorde ivf så var det ju bara 1 ägg som delade sig okej. Och säkert hade det inte överlevt om de låtit det vara kvar på odling. Vad är det som säger att det ska gå bättre nu. Har sjukt ont i magen efter äggplocket också. Kommer som kramper som ilar neråt i könet liksom. Som knivar.
Vi åker nu från kliniken, de fick ut två ägg och om allt går som planerat blir det återföring på torsdag. Hoppas, hoppas. Var så orolig inför ägguttag så det känns skönt att det är över. Det var häftigt med morfin????