sekundär barnlöshet och IVF våren 2017

Jag fick i förrgår mitt fjärde MA , det här i v. 9 men det var två hinnsäckar och jag ville så gärna få tvillingar. Jag har en son på 9 år och sedan han var 1 år har vi försökt skaffa syskon till honom. Nu har jag hunnit bli 40 år och jag tror att min enda chans är ivf men troligen går åt skogen även detta.Jag är så ledsen att jag har bara ett barn medan alla andra minst två????Men så otroligt tacksam att jag inte är barnlös.

Vi ska ringa dit när vår läkare öppnar igen efter semestern, dvs. om en vecka. Nu är det bråttom efterson jag är 40 år gammal. Har aldrig gjort ivf, är orolig hur det ska vara att arbeta när man tar sprutor och mår dåligt. Och så att ta ledigt för resor:( Men jag vill inte ge upp min dröm om att ha fler barn mot att arbeta.

Tack så mycket för era svar. Då känner jag mig lugnare. Hur stor är chansen att jag lyckas med ivf om jag är 40 år och har haft 4 MA de senaste åren, det senaste för en vecka sedan?

Ja, jag har fått missfallutredning efter mina 3 MA och det visade att allt var ok med oss. När jag fick mitt senaste MA hade jag två tomma hinnsäckar som växte och läkaren tyckte att om min kropp så gärna vill behålla graviditeter så har jag stor chans med ivf. Men jag har ju kämpat med att få syskon till min son i 9 år så jag har svårt att tro att det lyckas någon gång. Jag var gravid 4 gånger under 9 år och embryon dog i v. 5 två gånger och en gång i v. 7 och en gång i v. 9. Så varje graviditet känner jag bara oro för nästa MA.

Nej, jag har aldrig tagit lutinus. Tack för dina ord?

Då var man ruvare igen!

Tredje gången gillt nu, så vi håller tummarna för att denna väljer att fästa. Testdag den 26 augusti.

Hej! Blev inget plus denna gången heller. Det blir aldrig nått plus känns det som. Jag fick blödning i söndags på beräknad mensdag tog ett test som visade negativt. Och idag drog mensen igång ordentligt. Jag grät och sörj en massa i söndags, och igår tog min man sonen hela dagen och höll sig undan så jag fick vara helt själv och bara göra saker i min egen takt och det var jätteskönt. Så idag känns det inte lika hjärtslitande, mer arg över att det aldrig tar sig. Arg över att det känns som om jag lurar mig själv när jag tror att det ska leda till en graviditet. Arg över att jag inte gillar vår gynekolog och därför drar mig för att dra igång med sista försöket. Arg på en massa grejer.

Är det förresten nån annan som vart missnöjd med sin gynekolog? Alltså den som genomför ivf:en. Hur har ni gjort? Finns en till gynekolog på kliniken, får väl ta mod till mig och be om den andra, men det känns sjukt jobbigt av nån anledning.

Och det där angående vikt, jag vägde som mest när jag blev gravid. Hade gått upp typ tolv kilo när jag slutade röka hade det tufft på jobbet mm . Bantade ner mig tio kg efter graviditeten men det gjorde ingen skillnad för fertiliteten. Jag tänkte testa slopa socker och minska på kolhydrater samt be att få behandling mot bakteriell vaginos, har haft det i omgångar förut och jag misstänker att det är på ingång igen. ska även be om att min man ska behandlas, annars går det bara runt runt. Min vikt har definitivt ökat det sista året, men jag tänker att det kan ju handla om en obalans i livmodern, ph värden och sånt. Så jag tänkte köra på det ett tag och skjuta nästa ivf tills efter jul. Känns läskigt att påbörja sista försöket, blir så slutgiltigt då på nått vis.

Jag tycker verkligen att du ska be om att få en annan läkare! Oavsett så måste det fungera mellan er och läkarna för att ivf.en ska bli en någorlunda bra upplevelse...

Angående vikten så har jag inte kunnat gå ner så mycket som jag ville efter första. Därför blev jag förvånad när min gynekolog när han sa att ja, du är ju lite kort i förhållande till din vikt :P Sedan har inte det nämnts igen.