Fertilitetsutredning i Växjö

Hej!
Hoppas det är ok att jag hoppas in här? Ser att det var någon månad sedan någon skrev så jag tänkte återuppliva tråden.
Jag och min man har försökt bli gravida sedan december -14. I september -16 fick vi komma till Linneamottagningen första gången. Först verkade allting vara bra. Jag hade fina äggblåsor och ägglossning som jag skulle och min mans spermier var helt ok, dock lite minskad rörlighet. I december visa det sig att jag inte hade tillräckligt stora äggblåsor vid just det tillfället. Likadant var det i januari. Så jag började på Letrozol i februari och har nyss avslutat min tredje omgång. Jag svarar bra på Letrozolen och har fått bra och stora äggblåsor vid alla tre omgångar. Två av omgångarna har jag till och med fått stora och bra äggblåsor, en på varje äggstock, vid samma tillfälle.

Denna omgången blev det också insemination och en Ovitrelle-spruta efter inseminationen. Besima hade hoppats på spontanägglossning, men det verkar inte som att min kropp vill det längre. Har för övrigt tagit Ovitrelle efter varje Letrozol-behandling. 

Så nu är det bara att vänta och hålla tummarna för att inseminationen funkar! 

Jag har för övrigt ett väldigt bra intryck av Linneamottagningen. Jag har känslan av att Besima verkligen bryr sig och vill, nästan mer än en själv ibland, att man ska bli gravid. Jag hoppas att det funkar snart för jag vet inte om psyket pallar mer snart. 

Är det någon av er som har gjort insemination på Linneamottagningen? Vad är era erfarenheter?

Hej!

Jag brukar inte känna så himla mycket under första dygnet med Ovitrelle, men efter ett dygn och cirka 12 timmar framåt brukar jag få sån huggande smärta i den äggstock där äggblåsan sitter. Jag vet inte om det är så att jag framkallar den där smärtan psykiskt eller inte, men jag brukar känna av en huggande värk i alla fall. När jag tar letrozol brukar jag få känningar från cirka dag 10. Hittills har mina känningar visat sig vara korrekta, då jag känt av vilken sida äggblåsan suttit på varje gång. 

Hur många Letrozol-kurer har du tagit?

Jag gjorde insemination på dag 14. Jag brukar få positiva ÄL-tester dag 15, 16 och 17 (av någon konstig anledning får jag positivt tre dagar i streck med CB digitala som bara ska visa de 2 mest fertila dagarna). Men det är bara om jag får Ovitrelle. Tidigare har jag bara testat en gång med digitala ÄL-tester och då fick jag aldrig positivt utslag. Jag har bara kört med stickor innan, men jag tyckte de var så svåra att tyda så jag vet inte riktigt när eller om jag ägglossade som jag skulle då.

Jag var hos Besima dag 12 och så sa hon att jag och mannen fick komma tillbaka dag 14 för hon ville att äggblåsorna skulle växa till sig lite till. Jag hade då en äggblåsa på höger äggstock 21 mm och en på vänster 17 mm. När jag gjorde inseminationen hade de vuxit till sig så den på höger var 24 mm och den på vänster var 20 mm. SÅ då fick jag alltså Ovitrelle samma dag som inseminationen. Hon rådde oss också till att ha sex samma dag om det gick (alltså om jag inte blödde mycket eller hade någon smärta), samt dagen efter. 

Hoppas verkligen att du får göra insemination! Men framförallt hoppas jag att du redan är gravid!!
Nu vet jag ju inte alls hur bra det kommer funka för min del, men det känns ju i alla fall som att man faktiskt gör något. Istället för att bara knapra piller, ta sprutor och ha sex (Låter inte alls som en narkoman ;)).

Jag känner igen det där med dålig sömn. Jag är helt knäckt. Förra veckan fick jag stanna hemma från jobbet två dagar för jag hade inte sovit en blund på typ 5 nätter. Jag är fortfarande helt överkänslig och konstig. Jag gråter för minsta lilla, hemma och på jobbet. Folk tror ju att man är knäpp, vilket jag kanske är. Ska till vårdcentralen i slutet av veckan för att förhoppningsvis bli remitterad till en psykolog/terapeut eller liknande. Känner att jag behöver prata av mig om den stress det innebär att gå igenom det här. Man hör ju bara de som försöker ett par månader och sen blir gravida - de blir ju helt förstörda bara av ovissheten som de känner 4-5 månader innan det tar sig. 

Jag känner i alla fall lite hopp ibland. Jag brukar tänka på en gammal arbetskamrat som gick hos Besima innan. Hon och hennes man hade försökt i 3 år med allt vad IVF och sådant innebär. Och i vintras födde hon deras lilla gosse. Då känner jag att det inte är helt kört. Men oftast så tänker jag att det aldrig kommer gå. Jag kommer aldrig få en liten bebis som är min egen att hålla i, att älska, att få se växa upp. Och det knäcker mig totalt. Du känner säkert igen dig.

Men vi får kämpa på och stötta varandra!

Oj, vilket långt inlägg det blev. Det är en sån dag idag när orden bara skriver sig själva. Och som svar på din sista fråga - jag har bim den 23/5.

Hoppas att det bara är inbillning att du känner av mensen. Det är verkligen ångestfyllt när man går och väntar och så hinner man få upp hoppet varje gång för att sen bli jätteledsen. När brukar du gå till Besima för VUL?

Inseminationen gick bra. Det var lite nervöst innan. Det gjorde inte direkt ont på mig, men det var lite obehagligt och lite mensvärksliknande. Har du gjort spolning av äggstockarna? Det kändes lite liknande tycker jag.
Jag blödde för att slemhinnan tydligen är känslig och börjar blöda lätt under ÄL.
Jag fick ligga kvar i cirka 15 minuter innan jag fick resa mig upp. 
Det är ju lite omständigt just med insemination i och med att båda måste delta på något sätt. Vi bor cirka en timme bort också, så det krävs ju att man tar ledigt en halvdag bara för vanligt VUL. Ingen på mitt jobb vet om att vi går på utredning eller ens att vi försöker skaffa barn, men jag känner inte att jag vill berätta det heller. Men visst gör det saker och ting mer komplicerat...

Intressant att Besima har sagt att ni inte ska sexa så ofta. Hon har inte sagt något till oss om hur ofta eller hur sällan vi ska ha sex. Hon brukar bara säga vilka dagar vi måste ha sex för att ens ha någon chans till att bli gravida. 

Förresten får jag fråga hur gamla ni är? Jag och mannen är båda två 27 år.

Gällande Letrozolen har jag tagit min tredje kur i denna cykeln, enkel dos dag 3-7. Jag ska fortsätta med det om jag inte blir gravid denna gången heller, men sen har Besima tydligen semester så då får vi försöka själva under juni månad. 
När fick du börja med dubbel dos Letrozol?

20mm på äggblåsa är ju bra! Vilke dag var det? Och när har du BIM i denna cykeln?

20mm är ju jättebra! Vad jag har förstått så ska en ideal blåsa vara minst 18-20mm.

Pergotime kanske är bättre för dig? Det är väl så att allas kroppar är olika och reagerar olika? Det finns ju ingen universallösning. Kan du inte börja med Pergotime igen?

Hur har det gått idag? Har mensen kommit?

Ja vi tog med sperman hemifrån. Är väl för att mannen inte ska få prestationsångest om han behöver göra det på mottagningen :)

Jag försöker tänka att vi inte är så gamla, men det känns som att alla som är yngre än oss är inne på sitt andra eller tredje barn. Men man ska väl inte stressa utan bara fokusera på sitt eget. :)

Oj jag hade helt missat din fråga! Förlåt!

Ja jag gjorde min insemination på mottagningen i alla fall och det verkar inte vara något ovanligt att Besima genomför sådana där. Hon har pratat om detta alternativ sedan strax innan jul och nu blev det äntligen av :)

Haha, ja det är nog inte det roligaste för dem. Min man gjorde det på jobbet när han skulle lämna det första provet på lasarettet i Växjö. Han tyckte inte det var jätteroligt ;)

Åh jag håller tummarna för att mensen inte kommer för dig!

Jag känner igen det där med att man känner sig lite "jobbig" och "tjatig" när man hela tiden blir på helspänn när mensen ska komma. Men det är ju helt naturligt när det är en sådan stor grej i ens liv.

Det där med att slappna av för att kunna bli gravid tror jag inte på. Om det skulle vara så skulle det vara världens bästa preventivmedel att tänka att man så gärna vill bli gravid. Och så är det ju inte. Hatar när folk säger det till en också. Bara slappna av och tänk inte på det så kommer det hända. För det första är det ju inte så lätt att slappna av och sluta tänka på det och för det andra vet folk inte alls hur det får mig att känna när de säger då. Du har säkert också fått den kommentaren mänga gånger? Usch! :(

Ja det kan ju säkert vara därför. Jag vet inte riktigt hur det går till med insemination med donatorsperma, men jag kan ju tänka mig att det krävs mer resurser än när man har med egen sperma. Så det är nog därför dom ni inte har hört talas om det för att det inte har varit ett alternativ för just er.

Jag måste bara fråga om det är någon som kanske vet...
Har någon av er gått på fertilitetsutredning i regionens regi? På något sjukhus eller så?

Har nämligen en kompis som nyligen har varit på sitt första samtal på sjukhuset. Hon och hennes sambo har försökt bli gravida i snart ett och ett halvt år. På första samtalet fick de svara på ett frågeformulär och sedan fick de information om att de själva skulle boka tid med gynekolog och barnmorska, samt ta blodprovet och lämna spermaprov. Till historien hör också att hennes mens är oregelbunden och hon har en cykel på 30-45 dagar.

I alla fall så sa läkaren till dem att de kommer att ta prover och göra en gynundersökning och därefter kommer de få en remiss till att göra IVF i Göteborg i augusti.

Jag tänker att Vad händer? Gå på ett första samtal och få besked om IVF inom 3 månader? När man själv har gått på utredning sedan 8 månader tillbaka och fick insemination häromveckan. Vad händer? Är det bara för att hon har oregelbunden mens eller går det sådär fort och smidigt alltid när man tar det via sjukhus? 

Jag fattar ingenting och jag känner mig inte ens glad för hennes skull. Jag tänker bara att vad i helvete händer?

Någon som vet och kan förklara för mig varför det har gått till så här?

Hoppas det går bättre med din sambo och att ni blir mer nöjda med Malmö :)

Jo, det förstår jag. Men jag tyckte det var så konstigt att de får en plan redan nu vid första besöket. Det enda läkaren har att gå på då är ju vad de svarar på frågeformuläret och jag tänker att det inte är en särskilt stabil grund att stå på när man ska utreda vari problemet ligger. Men jag kanske tänker fel. Är bara så frustrerad och bitter. Blä!

Och enligt kompisen så hade läkaren sagt att väntetiden i Göteborg är ganska kort för att göra IVF så att de i princip kunde räkna med att få göra IVF redan i augusti.