Mammor från Tempar/Fertility Friend

Jag fastnade extremt länge på 8 cm med en tjock kant i vägen som hon inte fick undan då den bara blev mer och mer svullen när bebis tryckte på, och jag hade (står till och med i journalen) panikont.. minns knappt något från den här perioden, det är bara en dimma av smärta när jag stod och skrek så högt jag kunde. Så barnmorskan bestämde för att sätta in epidural för nånting behövde göras (med mitt godkännande såklart), dom berättade efteråt att dom borde ha initierat starkare smärtlindring tidigare men trodde att det skulle gå fortare än det gjorde. Dessvärre var narkosläkaren upptagen och det tog lite tid och med tanke på den paniken jag hade så ville dom göra ett försök med att få ut honom ändå och det gick tack och lov! Tur som sagt att han inte var större annars hade jag nog kunnat få en förlossning som varade många timmar till...

Jag mår jättebra och har absolut inga jobbiga men efter det, och det låter kanske värre än vad det egentligen var eftersom det kändes som hur många timmar som helst för mig under den jobbiga perioden (när han var född frågade jag vad klockan var, trodde den var kanske halv 10-10 på morgonen, men han föddes 7.47, så hade ju lite skev tidsuppfattning). Men har helt ändrat uppfattning om att föda barn. Efter första barnet var det så häftigt och jag längtade efter att få göra om det, och efter det här vill jag definitivt aldrig mer göra det igen (tur vi inte ska ha fler barn!).

Och trots att det var tight väg ut, och jag bara fick krysta när barnmorskan sa år mig att krysta och låta bli annars och bara andas igenom värkarna istället, så att det inte skulle gå för fort nu när kanten dessutom satt där i vägen, så krystade jag på ändå för det gjorde så förbannat ont så jag ville bara få ut honom så fort jag kunde, så slapp jag faktiskt sy något sen här gången också. Cred till mitt underliv alltså!

När hon har ont så ammar hon jätteofta för det verkar lindra lite för stunden? Men på dagarna sover hon 3-4timmar emellan amningarna. Vet inte om det är bra eller dåligt men hon verkar få svårare att sova överlag på kvällar/nätter om man väcker henne för amning på dagarna har vi märkt. Tror hon får i sig en massa luft om dagarna eftersom att jag verkar ha mycket mjölk så hon släpper bröstet 3-4 gånger innan hon börjar amma ordentligt och då låter hon nästan andfådd emellan varven. Ska se om det hjälper att pumpa ur lite innan nu när pumpen kommer. Vi har kört med Semper ett tag och hoppade aco D vitaminen ifall det var den. Nu kör vi Sempers droppar med D vitamin, den har samma innehåll som magdropparna fast även tillsatt D vitamin också. Borde ju inte ställa till då? :/

Hahah ska testa babblarna också! xD Fast är man inte helt kocko av allt skrik så blir man väl det av deras låtar. ;D Har märkt att hon blir jäklans lugn ibland av klassisk musik med piano och stråkar. Hahha. Fint ska det va vettu! Men vid magattackerna hjälper verkligen ingenting. Sambon gick med hörselskydd igår och henne på axeln. ^^ Tur vi ska flytta till hus nästa vecka för annars hade vi väl ändå blivit vräkta. :)

Kan jag ha haft äl redan, trots att jag helammar och gör det OFTA dygnet runt? Satte nämligen in en kopparspiral tisdagen för snart två veckor sedan. Blödde först lite och kände molande i äggstocksområdet. Detta härledde jag såklart till spiralinsättningen, men bara några dagar senare började jag få äggvitesekret som efter ytterligare några dagar övergick i lotionaktiga flytningar. Tog tempen två dagar och båda två låg jag på lutealfasnivå, men å andra sidan kan det bero på maginfektionen vi dragits med senaste veckan. Aja, lär ju få svaret ifall mensen kommer eller inte närmaste veckan!

Känner mig lite brydd över min diastas. Är alldeles strax klar med mammamage-träningen, men tycker fortfarande att det är en bred delning mellan magmusklerna, även om den inte är särskilt djup. :-/